Gammelgranlav, Lecanactis abietina, en signalart

I arbetet med att identifiera naturtyper med höga naturvärden använder man sig av så kallade signalarter. En signalart är sådan art som är lätt att hitta och känna igen och som är typisk för en naturtyp (biotop) med höga naturvärden. Signalarterna bör också vara någorlunda vanliga och ha jämn utbredning. Gammelgranslav är en av många lavar som tjänar som signalart för skog med höga naturvärden.

Trivs i gamla skogar

Gammelgranlavens tunna, skorpformade bål är i sig inte särskilt iögonfallande men eftersom den under goda förhållanden växer mycket rikligt på trädstammarna är den ändå som kollektiv lätt att hitta och lätt att känna igen. Som namnet anger växer den gärna på gamla granstammar men granarna behöver inte nödvändigtvis vara särskilt gamla. Det viktiga för att gammelgranlaven skall trivas är inte det enskilda trädets ålder i sig utan snarare att skogen där den växer har lång kontinuitet. Med det menas att skogen som sådan skall ha funnits kontinuerligt under lång tid ålder, vanligen mycket längre än de ingående trädindividerna.

I sådana gamla skogar kan gammalgranlaven med sin massförekomst av ljusgråa bålar helt färga granstammarna gråa. Detta gör den lätt att identifiera på långt håll. Skulle du ändå känna dig osäker på identifikationen så kan risp-tricket komma väl till pass. Rispas bålen med en kniv ellar annat vasst föremål så skall man se att själva rispan blir tydligt gul med en dragning mot orange. Detta fenomen beror på att lavens algkomponent, fotobionten, utgörs av Trentepohlia. Denna algs celler innehåller karakteristiska röda eller gula karotenoider som frigörs och blir synliga när lavbålen och algcellerna skadas (se även Månadens kryptogam 3(11), november 1999).

Vill du inte skada lavbålen så går det också bra att identifiera gammelgranslaven på det frost- eller puderlikt, guldgula skiktet som ligger över de små fruktkropparnas yta. För att se detta skikt bör du dock ha en lupp.

Utbredning

Gammelgranlaven kan hittas i skogar upp till Ångermanland och Jämtland i mellansverige. I den södra delen av landet växer den vanligen på gamla ekar istället för på gran.