Merkurius

Merkurius är den minsta planeten i vårt solsystem och befinner sig närmast solen. Planeten kretsar snabbare runt solen än alla andra: 88 jorddygn jämfört med 365,25 jorddygn för jorden.

Merkurius roterar också kring sin axel och dess dag är 58,65 jorddygn (1 403,69 timmar jämfört med en dag på jorden som är 23,93 timmar).

Eftersom Merkurius är över två och en halv gånger närmare solen än jorden förefaller solen tre gånger större än om du skulle se den från vår värld. Snarare än att försöka stirra på solen och föreställa sig den större, tänk på fullmånen. Om den skulle vara två och en halv gånger större än normalt så skulle den vara ungefär så stor som solen skulle se ut från Merkurius.

Merkurius besökte av två obemannad rymdsonder: NASA:s rymdfarkost ”Mariner 10” flög förbi planeten tre gånger i 1970-talet och kartlade ungefär hälften av dess yta, och ”MESSENGER” kretsade kring planeten många gånger under 2010-talet och skickade mycket information tillbaka till jorden (inklusive bilden ovan). 2015 kraschade MESSENGER medvetet på Merkurius yta.

Rymdsonden BepiColombo, ett gemensamt uppdrag av Europeiska rymdorganisationen (ESA) och Japans myndighet för rymdfart (JAXA), sköts upp från jorden 2018 och kommer att nå Merkurius 2025.

Hög temperatur

Temperaturen på Merkurius kan klättra upp till 430°C mitt på dagen (tillräckligt varmt för att smälta tenn). På natten dyker temperaturen ner till -180°C. De här extrema temperaturskillnaderna mellan dag och natt gör Merkurius till den planet som har den största variationen i yttemperatur; över 600°C.

Merkurius ytgravitation är ungefär 38 % av jordens, så du skulle bara väga 38 % av vad du väger här. Till exempel, om du väger 50 kg så känns det som du väger bara 19 kg på Merkurius.

En våldsam början

Till skillnad från Venus, Jorden och Mars har Merkurius en relativt stor kärna. Jordens kärna upptar ungefär 16 procent av jordens volym medan Merkurius kärna upptar ungefär 58 procent av dess volym. Flera hypoteser har lagts fram för att förklara Merkurius stor kärna.

Den mest accepterade teorin är att tidigt i solsystemets historia träffades planeten av en planetesimal (en byggsten till planeter). Planetesimal, som skulle ha haft ungefär en sjättedel av Merkurius massa, skulle ha rivit bort en stor del av den ursprungliga skorpan and manteln och lämnat kärnan nästan ensam.