Exakt hur de bildas är mig veterligt inte riktigt klarlagt, men det rör sig om utfällning av kalciumkarbonat (kalk) i koncentriska lager, ofta runt något gruskorn eller snäckfragment i mitten, genom geokemiska processer i lersedimentet.
Tydligen går processen med geologiska mått mätt relativt fort, eftersom sådana marlekor påträffas i lersediment avsatta i slutskedet av senaste istiden, för cirka 10 000 år sedan. Resultatet blir tillplattade runda eller ovala grå klumpar, någon till några centimeter stora.
Att det handlar om marlekor stämmer ju också med beskrivningen av fyndplatsen, leriga sediment i kanten av Trosaån. Likaså hade din mamman rätt i att de bildats i slutskedet av eller efter den senaste istiden.
För att bekräfta att materialet innehåller kalk kan man droppa utspädd saltsyra på det (bör också funka med ättikssyra). Syran reagerar med kalken och bubblar och fräser när koldioxidgas frigörs genom nedbrytning av kalciumkarbonatet.