Larver

De larver som vi oftast hittar ute i naturen är fjärilslarver. Mångformigheten bland fjärilslarverna är mycket stor, och det är inte alltid lätt att veta vilken typ av fjäril det är man ser.

Larvens spolformade kropp består av huvud, en treledad framkropp och en tioledad bakkropp, men de två kroppsdelarna är inte tydligt åtskiljda.

Huvudet, som är tydligt skilt från resten av kroppen, har sex punktögon och på undersidan stora käkar. Ryggdelen är ofta täckt av tätare eller glesare borst.

Bröst- och bukfötter

På varje framkroppsled finns ett par korta, ledade kloförsedda ben, bröstfötter. Det är dessa fötter som sedan blir fjärilens ben.

På bakkroppslederna 3, 4, 5, 6 samt på sista leden finns oftast ett par bukfötter. De är egentligen inga fötter utan snarare korta utväxter som teleskopaktigt kan skjutas fram och tillbaka.

På undersidan av bukfötterna finns en häftskiva som dels är glatt och dels består av en krans mikroskopiska borst. I spetsen på sista bakkroppsleden sitter anus som är omgiven av tre par hudflikar.

Utveckling

Larven utvecklas i ägget, och kan efter ett par, tre veckor äta sig ur ägget. Det primära är nu att växa. Larvens hud växer eller tänjs inte efterhand som larven blir större. Därför måste den byta hud flera gånger, ömsa. Oftast ömsar den tre till fyra, innan den är fullvuxen.

När larven ömsat hud för sista gången övergår den i puppstadiet.

Skydd

Larven är hjälplös, mjuk och utan möjlighet att snabbt dra sig undan en fiende, till exempel en fågel. De flesta larver som lever ovan jord har därför utvecklat en skyddsteckning som gör dem svåra att upptäcka.

Andra arter, som till exempel makaonfjärilen (Papilio machaon), har utvecklat tydliga varningsfärger, som kompletterats med ett osmaterium. Osmateriet, ett Y‑format hornliknande organ, kan vid fara skjutas ut mellan huvud och framryggen. På osmateriet mynnar stora körtlar vars sekret har en skarp och obehaglig lukt.

Ofta håller de sig även gömda under dagen för att komma fram och äta under nattens mörka timmar.

Analhornet inte en tagg

Många tror att det mjuka och ofarliga analhornet (tappen eller snabeln) felaktigt sitter i framändan och är en tagg.

Dagfjärilar

Larverna ser ut på många olika sätt. De kan ha smågreniga utskott och tornar, eller vara korthåriga med enstaka borstlika hår på talrika små vårtpunkter, eller så kan de vara nästan nakna. Förutom den vanliga larvformen kan utseendet vara så att de är tjockast på mitten, ha en högvälvd rygg eller ha en bredare gråsuggelik form.

Läs mer om större (allmän) snabelsvärmare

Spinnare

Det finns inget gemensamt kännetecken för spinnarlarverna. Många gånger är de kraftigt håriga, men de kan även vara nakna, ha håren samlade i tofsar eller borstar, ha vårtor, vara puckelförsedda eller vara snigelliknande.

Läs mer om björkspinnare

Träfjärilar

Den larv som vi oftast ser är den allmänna träfjärilens (trädödarens) (Cossus cossus) larv, som är stor (80‑100 millimeter lång) och rödbrun, se bild nedan. Efter det att den som larv levt och gnagt breda gångar i till exempel pil, asp eller fruktträd lämnar den trädet för att förpuppa sig i marken, och det är då vi brukar kunna se den.

Nattflyn

Larverna, är nästan kala eller sparsamt behårade. De är huvudsakligen nattaktiva. Vanligen är de färgade i jordfärger, men många undantag finns.

De flesta lever av blad eller blommor, men vissa lever av växtrötter.

Mätare

Det svenska namnet på denna grupp av fjärilar härrör från larvens sätt att förflytta sig. Larverna är vanligen långa och smala, och har endast två par bukfötter.

Nyckelpigor

Larver av nyckelpigor som lever som rovdjur på bland annat bladlöss. De har skarpa varningsfärger för att undvika att bli uppäten själv. De kraftiga benen ger den god rörlighet i jakt på byte.

Flugor

Blomflugelarv av släktet Volucella påträffas ofta inomhus under sensommaren och hösten.

Larven lever av humlor och getingars larver i deras bon, och när fluglarverna är fullvuxna och det är dags att förpuppa sig kommer de fram i våra hus.

Den avbildade larven är cirka 15 mm lång och har en massa på cirka 230 mg.

Litteraturtips

Chinery, M., 1988, Insekter i Europa. (Stockholm)
Henwood, B. & Sterling, P., 2020. Field guide to the caterpillars of Great Britain and Ireland.(London)
Natinalnyckelns olika band om fjärilar.