Lyssna
Kricka
Kricka, Anas crecca, återkommer i andra halvan av mars.
Kricka ur samlingarna. Foto: Staffan Waerndt
Tyvärr saknas krickans ljud.
Kricka är vår minsta simand. Hanens översida och sidor är gråmelerade. Huvudet är rödbrunt bred grön ansiktsmask, bröstet är gulaktigt med mörka fläckar och undergumpens sidor är gula och inramade av svarta partier. Honan är brunfläckig och liknar de flesta andra simandhonor, men hon känns igen på sin ringa storlek och en ljus längsfläck vid stjärtrotens sida. I den nästan vadarlika flykten syns den gröna vingspegeln som inramas av ett vitt bakkantsband och ett vitt vingband som är bredast utåt. Det svenska namnet är en uttydning av krickans läte ´krrk, krrk´.
Kricka häckar över hela landet i alla slags sötvatten, och den verkar vara något mer allmän i norr. Man uppskattar att det finns 50 000 par (1985) i Sverige.
Krickor flyttar till västra och sydvästra Europa från juli till november, och de första brukar återvända i slutet av mars. Några kan dock övervintra i södra Sverige.
Högsta kända ålder är 21 år och 3 månader.
Litteraturtips
Staav, R. & Fransson, T., 2007. Nordens fåglar. Prisma, Stockholm.