Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18

  • Huvudmeny

Törnskata

Återkommer i första halvan av maj
Törnskata

Törnskata ur samlingarna. Foto: Staffan Waerndt

Tyvärr saknas törnskatans ljud.

Törnskata,

Lanius collurio


Törnskatehanen är en kontrastrikt färgad fågel. Rygg och vingar är rostbruna, huvudet är grått liksom övergumpen, och stjärten är svart med vita kanter mot basen. Undersidan är vit med skär ton på bröstet. Den har en tydlig svart förbrytarmask och kinden är rent vit. Honan är betydligt mer oansenligt tecknad med brun ovansida och tvärvattrad ljusare undersida. I närheten av boplatsen kan man många gånger hitta stora insekter som sitter uppnålade i taggiga buskar, och liksom i ett skafferi väntar på att föräras senare.

Törnskata är lätt att få syn på då den ofta sitter öppet exponerad i toppen av en buske eller på annan utkikspunkt. Törnskator föredrar öppna marker som hedar, alvar, hyggen och ängar men finns även i skogskanter med täta buskage. Den finns lokalt i södra och mellersta landet, men den minskar på grund av att öppna marker växer igen.

Törnskata flyttar i augusti-början av september mot sydöst via östra Medelhavsområdet till övervintringsområden i östra och södra Afrika. Återflyttningen går över Arabiska halvön, och till Sverige kommer de flesta i slutet av maj.

Högsta kända ålder är 7 år och 9 månader, men de kan säkerligen bli äldre.

Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet
Litteraturtips:
Staav, R. & Fransson, T., 2007. Nordens fåglar. Prisma, Stockholm.