Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18

  • Huvudmeny

Svarthätta

Återkommer i första halvan av maj
Svarthätta

Svarthätta ur samlingarna. Foto: Staffan Waerndt

Svarthätta,

Sylvia atricapilla


Svarthätta gör verkligen skäl för namnet eftersom hanen har en kolsvart kalott på huvudet. Annars är det en gråaktig sångare med gråbrun ovansida och ganska mörkt gråskuggad undersida. Honan är lätt att känna igen på sin rödbruna kalott där hanen är svart. I övrigt är könen lika. Svarthätta har kallats för fågeln med silvertonerna på grund av sångens avslutande karaktär. Sången börjar lågmält likt trädgårdssångarens pladder och den avslutas med klara flöjtlika och starka toner. Varningslätet är ett hårt ´täck´.

Svarthätta är tämligen lätt att få syn på eftersom den anländer innan löven är helt utslagna, och när den ganska öppet hoppar omkring i buskar och träd på jakt efter föda. Den förekommer i lummig och tät lövskog men även granskog med inslag av lövträd eller buskage. Det är en allmän häckfågel i södra och mellersta landet samt utefter Östersjökusten norrut.

Svarthättor flyttar i september och oktober, men det är stor variation i deras flyttningsriktning och övervintringsområden. Några fåglar flyttar till östra Afrika (600 mil) medan andra bara flyttar halvvägs och stannar i östra Medelhavsområdet. De återkommer i maj. De svarthättor som ses mitt i vinter är möjligen individer från Centraleuropa som flugit mot norr i stället för söder.

Högsta kända ålder är 11 år och 7 månader.

Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet
Litteraturtips:
Staav, R. & Fransson, T., 2007. Nordens fåglar. Prisma, Stockholm.