Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag–fredag 11–17
Lördag–söndag 10–18

  • Huvudmeny

Gök

Återkommer i första halvan av maj
Gök

Gök ur samlingarna. Foto: Staffan Waerndt

Gök,

Cuculus canorus


Gökhanen har grå ovansida, grått huvud och grå hals, som tvärt övergår i en vit undersida med grå tvärvattring. Öga, ögonring, näbben bas och benen är gula. Honan är antingen gråfärgad som hanen men med rosttonat bröst och svag tvärvattring, eller så är den övervägande brunröd. Honor med den ovanliga brunröda färgfasen har rödbrun ovansida och bröst samt ofta helt mörkvattrad dräkt. Flyktsiluetten är mycket falklik, men det höjda huvudet avslöjar den. Sången är den välkända tvåstaviga strofen ´ko-k´å´ med tonvikt på första stavelsen.

Gök häckar i hela Sverige, men den undviker Mälarområdet, och den är vanligare i norra delen av landet. Den har ett mångsidigt val av miljö, och man hittar den i många olika biotoper, men kanske främst i öppna marker som odlingsbygder, hedar och alpin terräng. Gök parasiterar hos olika fågelarter där gökhonorna specialiserar sig på en viss art, exempelvis rörsångare, och lägger till och med mycket snarlika ägg.

Gök flyttar till vinterkvarter i östra Afrika från juli till september. Återvänder i maj.

Högsta kända ålder är 12 år och 11 månader.

Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet
Litteraturtips:
Staav, R. & Fransson, T., 2007. Nordens fåglar. Prisma, Stockholm.