Lyssna
Blåhake
Blåhake ur samlingarna. Foto: Staffan Waerndt
Blåhake,
Luscinia svecica
Blåhake, eller fjällens näktergal som den även kallas, är en karaktärsfågel för björk- och videområden i fjällkedjan. Hanen är lätt igenkännlig med den lilla röda mittfläcken i den blå haklappen som nedåt begränsas av ett svart och rödbrunt band innan övergången till en mörkvit buk. Den har ett tydligt vitt ögonbrynsstreck och en mörkt gråbrun översida. Stjärten har mörk mitt och bakkant med roströda fält på sidorna, vilket är den karaktär man lägger märke till när blåhakar stöts upp på höstarna. Honorna är ungefär likadant tecknade, men de saknar många gånger den blå haklappen har i stället en gultonad strupe som är inramad av svart. Sången är mycket varierad och den består av korta strofer som är åtskiljda av korta pauser. Sången kan dock snabbt brista ut i ett starkt flöde av melodiska och gnissliga toner. Den härmar även mycket skickligt fågelsång eller andra ljud från sin omgivning.
Förutom att blåhake häckar i fjälltrakterna uppehåller den sig där gärna nära vattendrag, sjöar eller myrmarker. Den är inte alldeles lätt att få syn på då den ofta uppehåller sig på marken där den med lite nedhängande vingar hoppar omkring i jakten på insekter som är dess huvudsakliga föda. Den stannar ofta upp och vippar upp med stjärten och då visar den upp dess röda kanter.
Blåhakar flyttar under slutet av augusti-början av september mot sydöst till södra Asien (Pakistan, Indien). De återkommer från mitten av maj. I östra delarna av södra och mellersta Sverige påträffas blåhakar framförallt under höststräcket, men betydligt sparsammare under vårsträcket.
Högsta kända ålder är 8 år och 10 månader.
Staav, R. & Fransson, T., 2007. Nordens fåglar. Prisma, Stockholm.