Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Ordinarie öppettider:
Tisdag-söndag 10-18

  • Huvudmeny

Bivråk

Återkommer i första halvan av maj
Bivråk

Bivråk ur samlingarna. Foto: Staffan Waerndt

Tyvärr saknas bivråkens ljud.

Bivråk,

Pernis apivorus


Bivråk är något större och mer långvingad än ormvråk, som den liknar och är lätt att förväxla med. Halsen är utdragen, och det påtagligt lilla huvudet hålls något upplyft i flykten, vilket ger den ett snällt utseende. Det gula ögat är runt till skillnad från de flesta andra rovfåglar. Även stjärten är lång, och den har buktade ytterkanter och 1-2, sällan 3, mörka band vid basen. Den har ett ganska brett, mörkt terminalband, och partiet mellan det och de basala banden är tvärstreckat. Fjäderdräkten är annars ganska variabel från mörk form, via mellan och ljus till rödbrun form. Ungfåglarna har en annorlunda form än de gamla eftersom stjärt och vingar inte är fullt utvuxna när de företar sin första flytt söderut. Under glidflykt har den något nedåtvinklade vingspetsar, medan vingarna hos ormvråk då är svagt uppåtvinklade.

Bivråken är en utpräglad skogsfågel, där den för en undanskymd tillvaro. Under eftersommaren kan man få se hanens märkliga flyktspel då han under det att han stiger sträcker vingarna rätt upp i luften och slår ihop dem med en tydlig smäll. Av namnet skulle man tro att den främst lever av bin, men födan består huvudsakligen av jordgetingar och innehållet i deras bo (vaxkakor, larver, puppor och getingar). Antalet par uppskattas till 6 400 (1995), men den minskar i antal.

Bivråk flyttar under augusti och september till Västafrikas regnskogar. Återvänder till Sverige under maj månad.

Högsta kända ålder är 29 år.

Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet
Litteraturtips:
Staav, R. & Fransson, T., 2007. Nordens fåglar. Prisma, Stockholm.