Här hittar du fakta om kranier från olika arter däggdjur i bild och text.
Ibland kan man ha tur att hitta olika kranier i skog och mark. Att man gör det så förhållandevis sällan beror på att döda djur snabbt försvinner.
När ett djur dött kommer olika insekter dit, såsom asätande skalbaggar och flugor som lägger ägg på kadavret och vars larver sedemera äter upp köttet. Mikroorganismer hjälper till att bryta ned vävnad. Olika asätande djur såsom däggdjur och fåglar hjälper till att sprida delarna. De kvarvarande benbitarna är god näring för möss och sorkar. Sedan växer gräs över resterna och det försvinner.
Så oftast hittar man enskilda delar av ett djur och inte ett komplett skelett. Man kan även i djurs avföring och i spybollar hitta benrester.
De skelettrester man oftast påträffar i naturen härrör från däggdjur. Det beror på att de har förhållandevis starka benstommar och skelett. Ben av fåglar är lätta för att inte tynga ned fågeln vid flygning. Dessa lättare och sprödare ben bryts snabbare ned i naturen.
Skelett – Fågel och däggdjur
Kranier i sig kan ge intressant formation förutom kunskap om vilken art de tillhör. På ett rådjurskranium kan man finna spår efter rävens tänder som har försökt öppna en frusen skalle en kall vinternatt.
Rådjurskranie med huggmärken av räv
Välj art nedan för att se och läsa om kraniet. Arter som inte finns i Sverige har sin ungefärliga utbredning angiven i parentes efter namnet.
Bisam, Ondatra zibethicus
Brun råtta, Rattus norvegicus
Bäver, Castor fiber
Ekorre, Sciurus vulgaris
Fjällräv, Vulpes lagopus
Fjällämmel, Lemmus lemmus
Flyghund, Pteropus vampyrus (Asien)
Får, Ovis aries
Fälthare, Lepus europaeus
Get, Capra hircus
Glasögonbjörn, Ursus ornatus (Sydamerika)
Grävling, Meles meles
Hermelin, Mustela erminea
Häst, Ecuus caballus
Igelkott, Erinaceus europaeus
Iller, Mustela putorius
Järv, Gulo gulo
Ko, Bos taurus
Lejon, Panthera leo (Afrika)
Lodjur, Lynx lynx
Mink, Mustela vison
Mullvad, talpa europaea
Mård, Martes martes
Mårdhund, Nyctereutes, procyonides
Rådjur, Caprolus capreolus
En jämförelse mellan rådjur och get
Rådjur med huggmärken av räv
Räv, Vulpes vulpes
Skogshare, Lepus timidus
Tamkanin, Oryctolagus sp.
Tamkatt, Felis catus
Tamsvin, Sus scrofa
En jämförelse mellan vild- och tamsvinet
Utter, Lutra lutra
Varg, Canis lupus
Vattensork, Arvicola terrestris
Vessla, Mustela nivalis
Vildkanin, Oryctolagus cuniculus
Vildsvin, Sus scrofa
De viktigaste måtten på ett däggdjurskranium är:
Dessa olika mått finns beskrivna i Siivonen (1968). Här finns dessutom bestämningsnycklar över kranier för de olika däggdjuren i Norden. Arternas biologi finns även beskriven där, liksom i Bjärvall & Ullström (1985).
Författare och foto Ulf Carlberg, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet.
Litteraturtips:
Bang, P. & Dahlström, P., 1973, Spårboken - Spår och spårtecken efter däggdjur och fåglar, (Stockholm)
Bjärvall, A. & Ullström, S., 1985, Däggdjur. Alla Europas arter. (Stockholm) Hanström, B., 1960, Skelett: kraniet. I:
Hanström, B. (Red.), Djurens värld, 11: 42-46. (Malmö)
Siivonen, L., 1968, Nordeuropas däggdjur (Stockholm).