Svavelticka, Laetiporus sulphureus
Svavelticka är en brunrötesvamp (se nedan) som lämnar efter sig mer eller mindre kubformade bitar av veden. Arten bildar fruktkroppar redan i början av juni och kan sedan hittas ända till senhösten. Fruktkropparna växer i flera våningar och är gula med ett inslag av orange och rosa, som äldre blekgula. Arten finns inte enbart på ek utan växer också på andra lövträd.
Matvärde
Att äta denna svamp har inte varit så populärt i Sverige, men i England och USA gäller arten för att vara en bra matsvamp. Den kallas för "chicken of the woods", skogskyckling. Tillagad ger den samma tuggkänsla i munnen som när man tuggar på kyckling. Samla in svampen när den är ung. Den skall ha klara gulaktiga färger och vara elastisk när man klämmer på den, inte alltför mjuk och svampig som den är när den precis växer fram.
Tillagning
Skär svampen i bitar ca 3 x 5 centimeter. Lägg bitarna i en kastrull kallt vatten, koka upp och låt koka i någon minut. Häll av vattnet. Svampen är inte giftig, utan avkokningen görs för att mildra dess smak. Lägg bitarna i en het stekpanna utan matfett och svetta ut vätskan. Tryck med en gaffel på bitarna för att snabbare bli av med vätskan. Stek och krydda med salt och peppar och curry. Gör sedan en stuvning och servera med ris.
Svavelticka på ekstam i Södermanland. Fruktkropparna på bilden har de färger som visar att svampen är inte är för gammal att äta. Foto: Klas Jaederfeldt
Oxtungssvamp, Fistulina hepatica
Även oxtungssvampen är en brunrötesvamp, och den rötade ekveden uppskattas mycket av engelska möbeltillverkare. Fruktkropparna bildas i juli till augusti och finns hela hösten. De är rödaktigt bruna, som unga med ett gulare porlager. Formen på dem är mer eller mindre hattformade till obeskrivbara klumpar. Ett bra sätt att känna igen arten är att skära i den med en kniv. I snittet ser man något som ser ut som ljus muskelvävnad och efter en stund kommer det droppar som liknar blod.
Matvärde
Denna svamp är ovanlig och rödlistad som nära hotad. Därför kan den inte rekommenderas som matsvamp.
Äldre fruktkropp av oxtungssvamp från Bergianska trädgården i Stockholm. Fruktkroppen har spruckit på ytan på grund av torka. Foto: Klas Jaederfeldt
Korallticka, Grifola frondosa
Korallticka orsakar vitröta och växer på begravda rötter av ek. Den är buskformad, många fötter med tillhörande hatt växer ut från en centralt belägen rot. Hattfärgen på ung svamp är mörkbrun till svart, på äldre exemplar sämskskinnsfärgad. Rörlager och fot har vit färg. Koralltickan kan bli mycket stor. Jag har hittat ett exemplar som vägde 14 kg. I USA odlas koralltickan. Där kallas den "Hen of the woods" (skogshöna) eller "The dancing mushroom". Substratet som man odlar på är plastkorvar fyllda med sågspån.
Matvärde
Denna svamp är ovanlig och rödlistad som nära hotad. Därför kan den inte rekommenderas som matsvamp.
Korallticka som växer på ekrötter norr om Norrköping. Fruktkroppen på bilden vägde 14 kg. Foto: Klas Jaederfeldt
Brunröta och vitröta
Att svampar växer på träd är inte så konstigt. Det finns mycket mat i ett träd. Svampen består av mycket fina trådar, hyfer, som orsakar röta i trädet. Den kan orsaka två sorters röta beroende på vad arten lever av.
Det finns svampar som lever av cellulosan i veden och lämnar kvar en ved som är brun, brunröta, och de som äter upp både lignin och cellulosa och lämnar kvar ved som är ljus, vitröta.
När svampen har ätit sig mätt och när vädret passar för förökning av arten bildas det en fruktkropp utanpå trädet. Det är dessa vi ser och använder för att avgöra vilken art som äter av trädet.