Vi har flera släkten taggsvampar i Sverige, ett av dem heter Hydnellum. Det är mycket hårda och sega svampar, så även om de kanske är ätliga så finns det nog inga tänder som klarar dem. Svamparna omsluter gärna gräs och pinnar. Till skillnad från en del andra taggsvampar så är detta släkte brunsporigt. Släktet Sarcodon bland taggsvamparna är också brunsporigt men de är mjuka köttiga arter.
De flesta av Hydnellum-arterna är så kallade signalarter som indikerar att miljön har värden för biologis k mångfald.
När man ska artbestämma en Hydnellum klyver man den lodrätt med en kniv för att se köttets färg. Det kan vara vitt, blått eller orange. Ett par arter "blöder". När man klämmer på en svamp kommer det fram rikligt med röda droppar.
Två arter har blå färg på köttet
Blå taggsvamp, Hydnellum caeruleum
Blå taggsvamp är som ung vit (ljus) och som äldre brun på hatten. Unga taggar är ljusa och äldre bruna. I köttet har denna svamp blå och orange färger. Denna svamp växer oftast ihop med tall, och gärna på magra marker. Svampen luktar mjöl.
Dofttaggsvamp, Hydnellum suaveolens
Dofttaggsvampen är som ung vit (ljus) och som äldre brun på hatten. Unga taggar är blå och äldre bruna. Köttfärgerna är vitt och blått. Dofttaggsvampen hittar du oftast i gammal granskog. Svampen har en karakteristiskt doft med en blandning av lavendel och anis .
Blå taggsvamp, Hydnellum caeruleum. Foto: Klas Jaederfeldt
Dofttaggsvamp, Hydnellum suaveolens. Foto: Klas Jaederfeldt
Två arter med röda droppar
Dropptaggsvamp, Hydnellum ferrugineum
Dropptaggsvampen är nära hotad, och finns i tallskogar. Hattöversidan är sammetsaktig och ljus. Taggarna är först ljusa och sedan bruna. Smaken är mild, och det går att klämma ut vattnigt röda droppar ur svampen.
Skarp dropptaggsvamp, Hydnellum peckii
Den är oftast mindre än den föregående och är även den nära hotad. Hattöversidan är som ung vitaktig, och bär ofta blodröda droppar. Taggarna som unga ljusa.
Dropptaggsvamp, Hydnellum ferrugineum. Foto: Klas Jaederfeldt
Skarp dropptaggsvamp, Hydnellum peckii. Foto: Klas Jaederfeldt
Två arter har orange färger
Orange taggsvamp, Hydnellum aurantiacum
Denna vackra svamp hittas i barrskog över nästan hela landet. Hatten är som ung vit men blir senare orange med bara en vit kant. Unga taggar är vita, och äldre bruna. Foten är starkt orange. Ett viktigt kännetecken för att skilja den från brandtaggsvamp är, att den inte är orange i hattköttet.
Brandtaggsvamp, Hydnellum aurantile
Detta är en av de sällsyntare Hydnellum-arterna och är starkt hotad. Hela fruktkroppen är mörkorange och ofta är flera fruktkroppar sammanväxta. Svampen tycks föredra kalkrika barrskogar. Den är tunnare än orange taggsvamp,
Orange taggsvamp, Hydnellum aurantiacum. Foto: Klas Jaederfeldt
Brandtaggsvamp. Foto: © Michael Krikorev/SLU Artdatabanken
En art har gula färger
Gul taggsvamp, Hydnellum geogenium
Fruktkropparna av gul taggsvamp växer ihop som små till stora mattor. När svamparna är unga så syns dessa grupper på mycket långt håll på grund av den svavelgula färgen. Både hatt och taggar är gula. När svampen blir lite äldre blir den brun på hatten, utom kanske i den allra yttersta hattkanten där den fortfarande är lite gul. Taggarna är på äldre exemplar mer gröngula till bruna. Svampen hör hemma i barrskog, gärna kalkrik sådan i Mellansverige.
.jpg)
Gul taggsvamp. Foto: Jerzy Opioła/Commons.wikimedia.org
Två arter är håriga och lurviga på hatthuden
Raggtaggsvamp, Hydnellum mirabile
Raggtaggsvamp är starkt hotad. Den är den mest långhåriga av arterna. Den har en gulbrun hattöversida och smakar mjölartat.
Kompakt taggsvamp, Hydnellum compactum
Kompakt taggsvamp liknar föregående art, men är inte lika luden på hatthuden. Färgen är hos unga svampar gulaktig, senare grön till brun. Det är en tung och kompakt taggsvamp som smakar skarpt. Den kan hittas sällsynt i ek eller bokskog.
Raggluden taggsvamp. Foto: Eva Skific
Kompakt taggsvamp. Foto: Gerhard Koller
Två bruna taggsvampar
Zontaggsvamp, Hydnellum concrescens
Zontaggsvampen är en brun svamp med en hattdiameter på som mest 7 cm. Ofta är den zonerad och något trattformad. I tratten är svampen ofta knölig och ojämn. Den luktar mjölaktigt. Zontaggsvamp skiljs från skrubbtaggsvamp genom att den har sporer med långsträckta vårtor, så kallade sadelvårtor.
Skrubbtaggsvamp, Hydnellum scrobiculatum
Skrubbtaggsvamp är mycket lik zontaggsvamp men blir kanske inte lika stor (hattdiameter upp till 5 cm). Denhar sporer med runda vårtor. Det är en sällsynt svamp.
_Locatie,_Hortus_Haren.jpg)
Zontaggsvamp. Foto: Agnes Monkelbaan
Skrubbtaggsvamp. Foto: Dick Culbert
Och så slutar vi med en liten art
Smalfotad taggsvamp, Hydnellum gracilipes
Smalfotad taggsvamp är en mycket sällsynt och liten taggsvamp. Den finns bara enstaka fynd av den i Sverige. I de flesta av dessa fall hittades den under tall-lågor, och oftast har hatten suttit fast i lågan och följt med runt när man rullat på denna. Hatten blir som mest 3 cm i diameter. Svampens fot, om man nu kan kalla den det, är mycket smal och ser ibland ut som sammantvinnat mycel.
.jpg)
Smalfotad taggsvamp. Foto. Caspar S