Hoppa till innehåll
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
slånlav

Slånlav, Evernia prunastri

Slånlaven är, åtminstone i de södra delarna av landet, en vanlig syn på buskar, till exempel slån och lövträd.

Slånlaven är, åtminstone i de södra delarna av landet, en vanlig syn på buskar, till exempel slån och lövträd. Den kan även hittas på barrträd och sällsynt även på sten. Slånlaven växer mest på bark mer sällan på ved. Laven är buskformig, upp till 10 centimeter hög. Bålens översida är ljust grå till blekt gul, medan undersidan är ljusare. Soral förekommer längs lobkanterna och på bålens översida. Fruktkroppar, apothecier, är sällsynta.

Av släktet Evernia finns det cirka 8 arter i världen,. I Europa finns 4 arter av vilka samtliga finns eller har funnits i Sverige. Av de övriga arterna är ringlav, Evernia divaricata, och grenlav, Evernia mesomorpha, sällsynta och rödlistade. Den fjärde arten, grå ringlav, Evernia illyrica, är funnen en gång i början av 1900-talet och är inte återfunnen sedan dess. Slånlaven finns över hela landet men blir sällsyntare mot norr och saknas i fjällen ovan skogsgränsen.

Slånlav, Evernia prunastri, visande översidan och den ljusare undersidan, samlad av Göran Thor i Uppland, Films sn, Florarna, 1979. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.

Slånlav, Evernia prunastri, visande översidan och den ljusare undersidan, samlad av Göran Thor i Uppland, Films sn, Florarna, 1979. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.

Slånlav, Evernia prunastri, med fruktkroppar, apothecier, samlad av F. Thengberg i Västergötland, Skara, 1840. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.

Slånlav, Evernia prunastri, med fruktkroppar, apothecier, samlad av F. Thengberg i Västergötland, Skara, 1840. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.

Slånlaven har sedan länge utnyttjats av människan för olika ändamål. Sedan 1500-talet har den använts i parfymindustrin dels för dess myskliknande doft, dels för att extrakt av laven binder flyktiga parfymoljor. I sin bok Svenska lafvarnas färghistoria från 1805 tar J. P. Westring upp flera andra användningsområden för slånlaven. Han rekommenderar laven till brödbakning under hungersnöd. Vidare behandlar Westring den medicinska användningen,. Den har använts som "adstringerande medel emot moderfall och dylikt, att nyttja som stark dekokt till insprutningar och baddningar". Han anser vidare att "Då den är besk, något adstringent och mycket mucilaginös, skulle jag ock af analogien anse den nyttig både invertes och utvertes emot elakartade reformar". Han avslutar avsnittet om den medicinska användningen med "Det beska, adstringenta och limaktiga i denna laf kan troligen hindra den sjukliga organisationsprocessen i hudens textur."

Westring tar upp 30 stycken recept på olika färger. Han säger "För sin färgnytta är den värd att samlas och begagnas både i stora färgerier och för enskilta hushållsbehof.". Det är bland annat olika nyanser av gult, grönt, rött och brunt man kan få av slånlaven. Här följer ett par exempel på recepttitlar: "5. Ljus Ockra-färg på ylle, mörkt blå-grön på ylle, samt Ventre de biche vackert grön på silke." och "20. Mörk citrongul och vaxgul färg på ylle och ljus noisette på silke."

Bild av slånlav eller puderlav, Evernia prunastri, ur Svenska lafvarnas färghistoria, eller sättet att använda dem till färgning och annan hushållsnytta av J. P. Westring, Stockholm, 1805.

Bild av slånlav eller puderlav, Evernia prunastri, ur Svenska lafvarnas färghistoria, eller sättet att använda dem till färgning och annan hushållsnytta av J. P. Westring, Stockholm, 1805.

Text: Göran Odelvik

Sidan uppdaterad: