Skogsförgätmigej är inte ursprunglig i Sverige, och den första fynduppgiften är från 1792. Den är ofta förvildad från trädgårdar, och är numera ganska vanlig i södra och mellersta delarna av landet. Den trivs på frisk mulljord, och växer gärna i rikare skogar, typ ädellövskogar, parker, trädgårdar, lövdungar och på kulturskapade marker.
När Linné skrev sin Flora svecica 1755 fanns antagligen inte skogsförgätmigej i landet, och han nämner den inte i floran.
Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet
Skogsförgätmigej. Foto: Lars-Åke Janzon