Hoppa till innehåll
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
Takakia

Takakia

Släktet Takakia, med den enda arten T. ceratophylla, beskrevs år 1861 från Indien som en levermossa. Den undgick uppmärksamhet ända tills japanska forskare började studera den närmare under 1950-talet.

Mossornas livscykel består av två generationer, som ser helt olika ut. Den ena generationen, gametofyten, är bålformad eller består av stam och blad samt är grön och oftast relativt långlivad. Den har en enkel kromosomuppsättning i cellkärnan (haploid) och motsvarar endast äggcell och pollen hos blomväxterna. På gametofyten bildas mossornas könsorgan, och könlig fortplantning sker genom att en äggcell befruktas av en spermatozoid, som hos mossorna kan simma. Den andra generationen, sporofyten, är diploid, saknar blad, och producerar sporer genom reduktionsdelning. Mossorna delas upp i bladmossor, levermossor och den lilla gruppen nålfruktmossor. Trots överensstämmande livscykler är forskarna numera ganska övertygade om att mossorna inte är monofyletiska, d.v.s. de bildar inte en egen grupp som härstammar från en gemensam förfader.

En stor del av de karaktärer som skiljer de tre mossgrupperna finns i sporofyten. Den mest spridda typiska bladmoss-sporofyten består av ett länge kvarsittande styvt kapselskaft (seta) och en sporkapsel med "tänder" (peristom) i mynningen.
En liten grupp bladmossor, sotmossorna, har istället en kapsel som öppnas med fyra längssprickor. Levermossornas sporkapsel sitter på en halvgenomskinlig kortlivad seta, och spricker vanligen upp i fyra flikar.

Släktet Takakia, med den enda arten T. ceratophylla, beskrevs år 1861 från Indien som en levermossa. Den undgick uppmärksamhet ända tills japanska forskare började studera den närmare under 1950-talet. Från Japan beskrevs då ytterligare en art, T. lepidozioides. Man upptäckte då att Takakia har en del egenskaper som liknar dem hos levermossor, medan andra påminner om bladmossor. Man diskuterade även möjlig släktskap med grönalger och svampar. Hur detta kunde vara möligt förblev ett mysterium ändå till 1988.

Det var på Aleuterna, där man hittade 1988 plantor med hanliga könsorgan (anteridier), och något år senare också sporofyter. Det visade sig då att Takakia, liksom bladmossorna, har cylindriska anteridier, medan levermossorna har runda. Som hos de flesta bladmossor sitter sporkapslarna ensamma i toppen av ett kort massivt skaft och har en mössa (kalyptra), dock saknas lock och tänder (jämför sotmossorna) Kapseln öppnas istället med en enkel spiralvriden längsspricka.

Därmed kunde man lösa mysterierna kring mossan med det märkvärdiga utseendet: På grund av detta och ytterligare anatomiska och ultrastrukturella karaktärer anser de flesta forskare idag att Takakia är en bladmossa, om än med ett antal ovanliga egenskaper, och inte en levermossa. Frågan är nu hur nära släkt den är med sotmossorna.

Släktet Takakia är idag endast känt från norra halvklotet, från Himalaya, Japan, Borneo, Aleuterna, sydöstra Alaska, och British Columbia i västra Kanada.

Sporkapslar hos levermossan krusflikmossa Lophozia incisa. Kapseln i mitten av bilden har spruckit up i fyra flikar och släppt iväg sporerna. Foto: Irene Bisang

Sporkapslar hos levermossan krusflikmossa Lophozia incisa. Kapseln i mitten av bilden har spruckit up i fyra flikar och släppt iväg sporerna. Foto: Irene Bisang

Sotmossor, Andreaea rupestris Foto: Lars Hedenäs

Sotmossor, Andreaea rupestris Foto: Lars Hedenäs

Kapslarna hos sotmossorna öppnas med fyra längssprickor. Del av en kollekt ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Insamlad i Jämtland, Frostviken, 7 juli 1988, av L. Hedenäs. Läs mer:

Kapslarna hos sotmossorna öppnas med fyra längssprickor. Del av en kollekt ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Insamlad i Jämtland, Frostviken, 7 juli 1988, av L. Hedenäs. Läs mer:

Peristom hos stubbspretmossa Herzogiella seligeri. Peristomet i kapselmynningen reglerar troligen sporspridningen. Foto: Lars Hedenäs

Peristom hos stubbspretmossa Herzogiella seligeri. Peristomet i kapselmynningen reglerar troligen sporspridningen. Foto: Lars Hedenäs

Sporofyter hos bladmossan murtuss Tortula muralis. Kapsellocket faller vid spormognaden av. Foto: Irene Bisang

Sporofyter hos bladmossan murtuss Tortula muralis. Kapsellocket faller vid spormognaden av. Foto: Irene Bisang

Tre skottspetsar av Takakia ceratophylla i fuktigt tillstånd. A) Med ung sporofyt och kalyptra. B) Med nyligen öppnad kapsel. C) Med helt öppen, äldre kapsel. Tecknat av Taraneh Sjöström efter Higuchi & Zhang 1998; J. Hattori Bot. Lab. 84.

Tre skottspetsar av Takakia ceratophylla i fuktigt tillstånd. A) Med ung sporofyt och kalyptra. B) Med nyligen öppnad kapsel. C) Med helt öppen, äldre kapsel. Tecknat av Taraneh Sjöström efter Higuchi & Zhang 1998; J. Hattori Bot. Lab. 84.

Text: Irene Bisang

Innehåll på sidan

Sidan uppdaterad: