Vi reder ut - En okänd livsform

Läs avsnittet

Introduktion

Ammie: Ja då hoppas jag att ni är redo och att vi kan köra igång. Och då vill jag hälsa varmt välkommen till dig Magnus Ivarsson.

Magnus: Tackar!

Ammie: Och jag tänkte att innan vi byter bild att du gärna får säga vem du är, vad du jobbar med till vardags.

Magnus: Jag är forskare här på museet inom paleobiologi, så jag jobbar framför allt med mikroskopiska fossil, men i det här fallet även makroskopiska. Riktigt stora saker. Men svampar kan man väl säga är mitt specialområde.

Ammie: Svampar.

Magnus: Fossila svampar.

Ammie: Fossila svampar också.

Magnus: Mm.

Ammie: Och när man pratar om de här organismerna som är i fokus idag så kan det ju dyka upp såna här bilder. Vi pratar alltså om ganska för länge sedan. Kan du ta oss med till den här tiden? Vad är vi i för slags miljö på jorden? Och hur länge sedan är det?

Jorden för 400 miljoner år sedan (tidsperioden devon)

Magnus: Det här utspelar sig under devon, en geologisk period som heter devon. Det är ungefär 420 miljoner år sedan till 350 miljoner år sen, så det sträcker sig under 60-70 miljoner år. En ganska lång period.

Vi ser att kontinenterna ligger framförallt lokaliserade på södra halvklotet. Sverige eller dåvarande Sverige ligger längs med ekvatorn. Gondwana heter den här stora superkontinenten som vi har under devon. Men sen splittras allting upp och väldigt mycket börjar röra sig också norrut. Så vi är långsamt på väg upp mot där vi ligger idag helt enkelt.

Sen brukar man säga att devon är den tidsperiod då livet tar steget upp på land. Innan devon och under tidig devon så är kontinenterna helt kala. Det finns ingen vegetation, det finns ingenting som lever. Möjligtvis att vi har någon bakterie som lever och möjligtvis någon lav sådär, men annars är det helt kalt. Så det är en helt annan planet egentligen.

Ammie: Ingen skog.

Magnus: Ingen skog, ingen vegetation. Allt liv på jorden, det frodas ju av liv på jorden, Men allting är koncentrerat i haven faktiskt. Men sen i början på devon så börjar alger krypa upp ur haven och långsamt utvecklas till växter. I början är de väldigt, väldigt korta, någon decimeter höga, men det utvecklas mer och mer. Kärlväxterna utvecklas, fräkenväxter och lummerväxter. Så mot slutet av devon under den här perioden så utvecklas det och till slut så har vi skogar när devon är över. Då går vi in i någonting som heter karbon.

Tittar man på. Jo, jag ska säga det också, att samtidigt som algerna kryper upp ur haven och utvecklas till växterna så utvecklas också svamparna. De kommer också upp ur haven, anser man. Och då utvecklades den här mykorrhizan som vi har idag, det här mycelet i marken. Idag är i princip 95 % av alla växter helt beroende av svampar, och den symbiosen utvecklas också under devon.

Vid tidig devon har fiskarna utvecklats. Senare under Devon så är det som en explosion av diversitet hos fiskarna. Bland annat utvecklas de här kvastfeningarna som är berömda för att gå upp på land. De första fiskarna som tar de första stapplande stegen uppe på land. Så mot slutet av Devon så börjar det också finnas amfibier, tidiga groddjur. Även insekter börjar finnas i den här perioden. Alltså djur som har skelettet på utsidan, inte insidan.

Ammie: Så man får ju bilden av att när vi nu ska stifta bekantskap med prototaxiterna, så utvecklas de under en period där händer väldigt mycket annat också.

Magnus: Ja, det händer väldigt mycket, framför allt på land. Men man kan också tänka att de dominerade landskapet under tidig devon. Allt annat var kanske en decimeter högt och de kunde bli upp till åtta meter höga.

Ammie: För den här bilden. Det ser ut som någon slags skyskrapor som dyker upp där. Men åtta meter sa du?

Magnus: Ja, det är max som man har hittat. Men de är ju... De ser ju nästan lite utomjordiska ut om man får säga så. De ser inte ut att passa in i landskapet. Och om det nu stämmer då att de stod upp så var det de som dominerade. De återfanns ju runt ekvatorn, i tropiska områden framför allt, så de fanns inte överallt. Men i de områdena fanns det. Så det var en väldigt märklig företeelse i landskapsbilden kan jag tänka mig på den tiden om man skulle se hur det verkligen såg ut.

Ammie: Det har kommit vetenskapsnyheter nu alldeles nyss kan man säga, om de här organismerna. Men man har känt till att de finns. När hittar man de första fossilen av de här och var har man hittat dem?

Känd sedan 1800-talet men svårplacerad i livets träd

Magnus: I mitten på 1800-talet hittar man dem. De har hittats i ett stråk från Skottland, Tyskland och Kanada. Där kommer de flesta fossilen ifrån. Så de finns utspridda över i stort sett hela den dåvarande världen längs med ekvatorn. Tropiska var de, det vet man. Så de fanns inte långt söderut eller långt norrut, utan..

Ammie: Ganska begränsat.

Magnus: Ganska begränsat runt ekvatorn. Men de finns i flera kontinenter. Och ganska snabbt så tolkade man dem som träd. Till och med barrträd tolkar man dem som fast de var så tidiga. Och man kan väl tänka om man tänker hur vetenskapen såg ut då och den tillgängliga teknologin och så vidare med mikroskop, så är det väl rimligt att man tyckte att det såg ut som träd eller trädstammar. De kunde ju bli en meter breda och påminner i mångt och mycket om träd. Vi har ju några bitar här som...

Ammie: Du får gärna visa.

Magnus: Här har vi en lite större bit, så här kan vi se hur de såg ut. Det är liksom en stamliknande. Nu är den här liten, men det är ändå hyggligt stor. Och tittar man i så kan man se att det ser nästan ut som trädringar. Det är inte trädringar, men det kan också ha bidragit till att man tänkte att att det var en växt eller träd helt enkelt. Så man förstår ju att tankarna gick åt det hållet tidigt.

Men ganska snart så började man ifrågasätta det här. Mycket på grund av att man fick bättre mikroskop och kunde titta på mikroskopskala helt enkelt. Då såg man att det är väldigt långt ifrån träd egentligen. Det har ingenting med växter att göra, utan inuti dem så är dom som långa, långa trådar. Som svamphyfer kan man säga. Eller långa, långa, tunna, tunna rör. Och de är hoppackade så de står upp.

Ammie: Och nu har du just berättat att man trodde det var träd. Och då tänkte man att det här måste vara placerat någonstans där träden är i livets träd.

Magnus: Ja, precis.

Ammie: Livets träd. Och liknar träd från idag.

Magnus: Ja, precis.

Ammie: Men så verkar det inte riktigt vara?

Magnus: Nej, utan som sagt, väldigt tidigt så insåg man att det här är inte träd, inte växter. Så då kommer idén att det kan vara alger. Alltså de som faktiskt klev upp på land och blev träd eller växter.

Ammie: Som någon slags tidig...

Magnus: En tidig, gigantisk alg som blev någon slags förväxt. Kanske något sånt. Den teorin levde kvar ganska länge tills man fick ännu mer kunskap om bland annat svamp, men också bättre mikroskop. Och då såg man att alg funkar inte heller riktigt. Det ser mer ut som att vi har långa svamptrådar, eller svamphyfer kallar man det för, som är tätt ihoppackade i de här tjocka, tjocka stammarna.

Och svampteorin gällde ganska länge, kan man säga. Det enda som man tyckte var lite konstigt var att de att de var vertikala, att de stod upp. Det förstod man inte riktigt. Därför man tänkte sig att står man upp så vill man ha återgång till ljuset, solen. Men det behöver inte svamparna utan de äter ju helt andra saker. Sen fanns det idéer om att det var stora fruktkroppar, men då saknade man ju hatten och hade bara foten så det höll inte heller. Man har hittat bevis för att det kunde vara lav. Kanske att det var en kombination av svampar och någon fotosyntetiserande organism som levde ihop.

Och så här har man diskuterat fram och tillbaka. Svamp har väl ändå varit den förhärskande idén fram till nu när det kom en ny studie. Och man kan väl säga att man har jobbat väldigt mycket. Och det är så paleobiologi går till, att man hittar ett fossil och sen beskriver man det och så försöker man få in det i det taxonomiska trädet, ungefär där man tycker att det passar bäst.

Ammie: Utifrån hur de ser ut, strukturerna.

Magnus: Utifrån hur de ser ut.

Fossilt liv som inte passar in i livets träd

Ammie: Hur vanligt är det att man hittar fossilt liv på det här sättet, som inte kan relateras till det vi känner till?

Magnus: Ju längre bak i tiden man går desto vanligare blir det. Jag jobbar med de första svamparna. De är så tidiga så att de får inte kallas svampar utan de är svampliknande. Det är antingen tidiga svampar eller också en tidig gren av något svampliknande som idag inte finns kvar.

Det är ganska vanligt och jag tycker att det är ganska sunt på något sätt att man inte behöver trycka in fossil i dagens taxonomiska träd, om man säger så. Därför att allt hör inte dit. Allt finns inte kvar att jämföra med, och det är ganska rimligt att tänka sig att livet tog väldigt många vägar och många av dem blev återvändsgränder helt enkelt.

Så det är inte konstigt att vi ser ganska många arter, eller ganska många fossil, som idag inte går att stoppa in i livets träd. Så det är vanligt, men ju närmare man kommer idag eller nutid desto lättare blir det att relatera det till de grenar vi känner till.

Ammie: Man vet ju att för att det ska bli fossil så krävs det ju vissa förhållanden. Så vi har en begränsad bild av allt liv som har funnits. Om man tänker på de här prototaxiterna kan man ha missat någonting där. Att vi bara haft tur att hitta dem på ett ställe. Vad tror du? Kommer man hitta något liknande skumma grejer? Om man gräver vidare på andra ställen.

Magnus: Det hoppas jag i och för sig att man skulle kunna hitta något liknande konstigt. Men förutsättningarna för att någonting ska fossiliseras på land är mycket svårare än i vatten och hav. Eftersom de här nu var landlevande så tänker jag att det finns definitivt glapp i deras historia, i deras fossilisering. Man har säkert missat jättemycket som inte har blivit bevarat.

Så förutsättningarna för fossilisering är A och O i det här. Och definitivt är det så att vi paleobiologer ser bara ögonblicksbilder av det här och sen försöker vi sätta ihop ett pussel där 95% av bitarna saknas. Kanske 90.

Ammie: Utmanande?

Ny studie tittar på struktur och kemi

Magnus: Ja, frustrerande skulle jag säga. Det är ofta så man jobbar och i det här fallet så har man gjort så gott man kunnat. Men ingen har varit riktigt nöjd kan man säga. Så då gjordes en studie nu där man gick in i detalj och tittade på strukturen igen, men framför allt på kemin. Och det är då man ser att de särskiljer sig från både växter, svampar och alger. Det finns kemi som inte överensstämmer med någonting i det här.

Ammie: Det låter ju jätteintressant, men om man säger kemi, är det då andra grundämnen eller är det molekyler man kan se?

Magnus: Ja, det är snarare molekylerna man tittar på. Bland annat så vet man att de allra flesta svampar har kitin i sina celler. Då har man jämfört både... Man jobbar med spektroskopi kallas det för, då får man ett spektra över hur kitin eller andra molekyler ser ut, och de har man också.

Man har väldigt noggrann här som har tittat på svampfossil från exakt samma område med kitin i och jämfört. Hur ser deras spektra ut jämfört med prototaxitesspektrat? Och då kan man se att det är jättestor skillnad. Det följer inte alls samma kurvor, och därför har man då slutit sig till att det här måste vara en helt annan organism. En idag utdöd organism som inte är känd. Den finns inte längre. Och det har man landat i nu på något sätt.

Ammie: Så man har alltså tagit... Man jämför inte nu levande svampar med utdöda prototaxiter, utan man har hittat fossil av typ vanliga svampar.

Magnus: Ja precis. Man har både tittat på levande svampar, men framför allt så har man tittat på hur de fossila svamparna ter sig och hur kitinet ter sig när man undersöker och analyserar det. Och då har man tagit det från samma område. Det här området som man har tittat på heter Rhynie chert. Det är ett av världens mest kända fossila områden och...

Ammie: Och var i världen....?

Magnus: Det ligger i Skottland. Och där kommer de första riktigt bra svampfossilen ifrån. Så det finns gott om material att jämföra med. Och det är därför man har kunnat sluta sig till att det här ser inte ut på något sätt som svampfossil eller levande svampar. Det finns ingen likhet alls överhuvudtaget.

Ammie: Men man kan ändå säga att det är fortfarande kolbaserat liv och det är samma grundämnen. Men det är strukturen, molekylerna skiljer sig åt och det är det som man ser med de här spektroskopimetoderna.

Ny gren på eukaryoternas gren i livets träd

Magnus: Ja, precis. Exakt. Det är inget konstigt utomjordiskt utan det är... Tyvärr kanske man ska säga. Men det följer alla lagar och regler när det gäller biologi. Men det är väl det att det är en gren på eukaryoternas träd som vi inte riktigt vet vad vi ska sätta. Det kommer ju hamna någonstans nära svamp och djur och växter. Men var den sticker iväg, det vet vi faktiskt inte.

Ammie: Om man backar tillbaks till den här bilden med Livets träd.

Magnus: Jag vet inte om det går att peka här, men då hamnar vi närmare...

Ammie: Ja, du kan nog peka på här.

Magnus: Vi kommer liksom närmare växt och djuren. Här uppe har vi kronan av eukaryoterna, de mer komplexa organismerna. Och här har vi djur och här har vi svampar och här har vi växter. Så jag gissar att den här grenen skulle hamna någonstans i det här området runt svamp och växter kanske. Det finns viss likhet med djur faktiskt också i cellstrukturen. Någonstans här. Så man kan säga att istället för tre grenar så skulle vi ha fyra då. Det är väl det närmsta man kan säga.

Ammie: Men det här med att det är en... Är det självklart att det är en eukaryot? För att? Det är en lite dum fråga kanske. Är det för att den är stor och flercellig, eller?

Magnus: Både det att den är stor och flercellig, men också så ser man i cellstrukturen. Det finns en cellkärna, det kan man se. Men faktiskt väldigt, väldigt välbevarade så man kan se cellkärna. Att allting är som en eukaryot har det har även prototaxites.

Metoder för att undersöka fossil i nya studien

Ammie: Men det är spännande det här med att man kan använda kemi. Och då använder man liksom att man vill titta på molekylerna. Och sen kan man använda någon form av... Du har sagt att man kan titta på utsidan förstås här, men man kan också titta in i de här fossilen. Hur gör man då?

Magnus: Man kan använda sig av någonting som heter tomografi. Det är som en 3D-modellering.

Ammie: Ungefär som man kan göra på människokroppen? Datortomografi?

Magnus: Ja, datortomografi. I det här fallet har man använt sig av synkrotrontomografi. Man har åkt till en sådan här stor accelerator, till exempel. Inte Cern, men en Cern-liknande accelerator. Då kan man få ut röntgenstrålar som är extremt starka, och på så sätt kan man då titta in i ett sådant här fossil, se exakt på nanonivå hur det ser ut och kunna få fram en 3D-modell som man kan snurra runt och titta på från alla möjliga håll. Då kan man se hur cellerna ser ut, hur de här rören ser ut, hur de förhåller sig till varandra. Det är ett fantastiskt hjälpmedel, till skillnad från att bara titta i ett vanligt ljusmikroskop. Det blir väldigt tvådimensionellt då.

Ammie: För de här mikroskopbilderna där man ser de här rören, då ser man att det är som hål.

Naturhistoriska riksmuseet har gjort en studie på prototaxites

Magnus: Ja, och det här är egentligen så att det här är levande varianter. Det här har jag jämfört med levande. Och det här är egentligen mer refererat till vår studie, som vi gjorde när vi tolkade om det här lite grann.

Vi gjorde så att vi tittade på någonting som heter rhizomorfer. Det är hårt packade svamphyfer. Det finns idag också, men de är betydligt mindre. De är max en centimeter i diameter. Det här kan man se om man lyfter på mossa i skogen, att det hänger som klasar av långa tjocka trådar. Det heter rhizomorfer. Och vår tanke var ju då… Så här kan en rhizomorf se ut när den odlas i labbet.

Så vår tanke var att de här prototaxites var fortfarande svampar, men de hade en helt annan funktion. De hade mer en funktion som som som rhizomorfer, alltså att de var som transportsystem för näring, för vatten, kanske till och med syre faktiskt.

Och det innebär då dels att det skulle vara svamp, men också att de inte skulle stå upp. Utan att de faktiskt kryper längs med ytan, så som prototaxites gör idag eller förlåt rhizomorfer. Då kan vi gå till den sista bilden. Så där tänker vi oss att de helt enkelt kryper längs med marken, kanske till och med går lite under marken. Och att de fungerar som "highways of nutritiants". Att de transporterar näring från en plats till en annan. Och tänker man då hur den här världen såg ut, att det var ingen vegetation, det var väldigt kalt och väldigt dött, då är det inte jättemärkligt om vi skulle behöva transportsystem från ett område med mycket näring, mycket vatten till ett annat där livet hade fått fäste.

Tanken är då att eftersom vi sa att det här var en ganska kal planet eller landskap. Landskapet var väldigt kalt och ganska dött, men livet började komma på vissa platser runt små vattendrag, från stränder, sjöar och så vidare. Då är tanken att det var ett sätt för livet att ta sig vidare på kontinenterna. Att man hade ett transportsystem som kunde transportera vatten eller näring från en näringsrik plats, eller en vattenrik plats till ett område i det här landskapet som var betydligt torrare och fattigare på näring. Idag är det här svårt att tänka sig, men man tänker sig nästan som Mars, en annan planet som är helt kalt och dött. Då är det inte så märkligt faktiskt.

Ammie: Om de hade förökningsorgan i ena änden och det var lättare att sprida det på något sätt, kan man ju tänka sig evolutionärt att det kunde få någon fördel också att kunna nå längre ifrån? Det är lite spekulation.

Magnus: Hade de kunnat sprida sporer till exempel, så hade de kunnat ta sig ännu längre in. Bort.

Ammie: Men mer i sidled?

Magnus: Men mer sidled.

Ammie: Inte bygga på höjden?

Gammal bild har hängt kvar oemotsagd

Magnus: Nej, det finns ingenting som tyder på att de har stått upp. Vi gick igenom all litteratur också. Det här med att de har stått upp, det kommer ju från att man trodde att det var träd från början.

Ammie: De där ringarna som man såg på dem. Då trodde man att det var träd och då drog man automatiskt. Det är fascinerande!

Så det finns egentligen inga faktiska belägg från vetenskapen. Om de skulle stå upp. Vad skulle du förvänta dig hitta? Om man skulle dra en slutsats, de här stod upp. Vad hade du velat veta då?

Magnus: Dels hade man ju sett då att de var förvedade mer som träd är.

Ammie: I fossilen skulle man se något tjockare?

Magnus: Ja, de skulle behöva ha mer fiberliknande strukturer i sig så att de verkligen kan stå själva.

Ammie: Men det ser man inte?

Magnus: Det ser man inte. Dessutom hade man förväntat sig att de skulle ha en förtjockning mot marken, mot stubben.

Ammie: Alltså den större diametern?

Magnus: Ja, men det finns inte heller egentligen. Vi gick igenom alla fynd och man kunde se en väldigt, väldigt, väldigt svag ökning mot botten. Men inte alls det man förväntar sig från den typen av träd. Sen finns det heller inga spår efter rötter och dylikt. Så jag ska säga det också, att det finns ingenting i fossilarkivet som visar på att de har fallit utan.

Ammie: Att det är någon brottyta?

Magnus: Utan man har bara hittat allting liggande. Så man gjorde en fin bild väldigt tidigt och tänkte så här ser det ut. Och den bilden har levt vidare.

Ammie: Den där vi startade med. Med de här höghusen.

Magnus: Ja, en sådan bild och...

Ammie: Den finns i en del läroböcker tror jag.

Magnus: Ja, det finns ju även här på museet fortfarande. Jag har bett om att få välta dem, men vi har inte kommit dit ännu.

Ammie: Men på den här bilden som vi ser nu då? Då har ni vält omkull dem.

Magnus: Då har vi vält omkull dem och då är det mer som tjocka, tjocka, tjocka svamptrådar eller ansamlingar av

Ammie: Svampliknande.

Magnus: Svampliknande trådar kan man säga. Vi får inte säga svampar längre, som tar sig fram genom den kala jordmånen som finns och förmodligen fungerar som att de för näring, vatten och syre till en plats från en plats till en annan.

Ammie: Men i de fossila fynden som finns är de liksom. Många gånger när man tittar på fossil så är det lite brottstycken. Man hittar bitar så behöver man lägga pussel. Är de här välbevarade så man kan se ändarna och toppen och änden? Förstår du hur jag menar?

Magnus: I vissa fall så kan man se hela. Det är inte jättemånga. I vissa fall är det bara brottstycken. Men vanligtvis så kan man se hela diametern i alla fall. Man har hittat den här typen som jag visade här, fast en meter tjock. Och i vissa fall har man sett hela, men då ser det bara ut som en lång korv som ligger.

Ammie: Inga rötter och inga förgreningar som är träd utan en avlång.

Magnus: Man har lyckats ge någon antydan till förgrening. Men det är inte konstigt heller egentligen. Varken i alg- eller svampteorin kan man säga. Det gör ju de.

Mjuk struktur som blivit till fossil

Ammie: Just det. Hur har de bevarats? Om de nu är så mjuka så att de inte har något hårt yttre?

Magnus: Alla eller de flesta fynden har hittats runt vulkaniskt aktiva områden vilket innebär att det har varit flöden av kisel som de har bevarats i. Det låter konstigt och abstrakt. Jag hör själv hur låter när jag säger det. Vulkaner bildar som löst kisel många gånger som den här typen av fossil snabbt kan bevaras i.

Hela den här Rhynie chert som vi pratade om. Allt det är egentligen bara ett vulkaniskt lager som har täckts enormt fort, och det innebär att fossilen har bevarats väldigt väl. Snabbheten i fossiliseringen gör att bevaringen är väldigt hög. Och det är därför också då mjukheten alternativt hårdhet spelar egentligen ingen roll, utan de har bara blivit begravda på en gång.

Ammie: Så då är det snabbt där och då. Det inte 1 miljon år utan det här går på? Det går. Timmar, dagar? Minuter till och med?!

Magnus: Ja, det går extremt fort.

Ammie: Det är som att ett jordskred eller...

Magnus: Som ett stort lavaflöde kan man säga, som bara dränker allting.

Ammie: Man tänker annars lavaflöden, man tänker att det brinner upp?

Magnus: Ja, men just det här är inte så varmt utan det här är bara ett sätt att begrava det i ett material. Sen stelnar det fort och så blir det som ett fotografi, en ögonblicksbild av hur det såg ut. Och det är framför allt känt för att vara så extremt välbevarat där.

Oklart varför prototaxites dog ut

Ammie: Vet man varför de dog ut?

Magnus: Ingen aning.

Ammie: Vulkanutbrott?

Magnus: Ja, just i det här fallet. Fossilen dog på grund av vulkanutbrott. Men en tanke var ju tidigt då förstås, att de blir utkonkurrerade av de höga träden.

Ammie: Ja, just det.

Magnus: Att de hade en funktion på höjden som sedan försvann när träden tog över. Men eftersom de nu inte var träd och inte ens fotosyntetiserande så håller inte det riktigt. Man vet att de var heterotrofa, alltså de var som vi och svamparna. De bryter ner olika organiska molekyler. Vi vet inte varför de dog ut. Kanske att de bara inte platsade in i det nya landskapet och den nya floran och faunan, som så fort utvecklades under den här tidsperioden.

Ammie: Det är inte kopplat till någon större utdöendeperiod?

Magnus: Ja, i slutet av devon så finns det ett utdraget massutdöende som man inte riktigt vet vad det handlar om. Det är flera massutdöenden som sker med ganska stort mellanrum. Så egentligen tror jag att man säger att 95% av allt liv på jorden dog under den här tiden. Det är inte jättekänt, men det tillhör ett av de stora fem massutdöendena. Det skulle ju kunna möjligtvis vara kopplat till det förstås, men det finns ingenting som riktigt tyder på det. Men det är inte helt omöjligt.

Ammie: Det finns mycket mer att lära! När man tittar på systematik och livets träd, när det gäller växter i alla fall och även alger, så tittar man ofta på förökningssätt. Om man hittar någonting som ser ut som förökningsorgan, har man hittat något sådant?

Magnus: Nej, det har man faktiskt inte gjort. Och det hade man kunnat förvänta sig om det var en svamp till exempel. Eller en alg. Men man har inte hittat något förökningsorgan i de här. Så det är också lite av ett mysterium hur det faktiskt gick till, hur de förökat sig.

Sen får man ju tänka på det, att det är fossil, så allting blir inte bevarat heller. Men med tanke på hur stora de är och hur mycket som är bevarat och hur välbevarade de är, så hade man förväntat sig att någonting skulle finnas där. Men det har inte hittat ännu.

Ammie: Mycket mysterium. Det finns mycket kvar att lära sig.

Prototaxites-DNA hade varit drömmen

Magnus: Ja, verkligen. Hade vi kunnat få DNA ur de här hade det varit underbart.

Ammie: Ja, det tänkte jag fråga. Är det ens möjligt?

Magnus: Nej. DNA bryts fort ner. Jag tror det äldsta DNA att man har lyckats få fram, det är inte ens 1 miljon år egentligen. Så det här är tvärkört, tyvärr. Även fast innehåller jättemycket organiskt material. För det gör de. Det är mycket organiskt material. Faktum är att de här svarta partierna i tillväxtringarna som vi såg är mer eller mindre organiskt material som gör att det är svart. Och sen de ljusa är kisel faktiskt. Men det är så nedbrutet så det går inte att hitta DNA. Tyvärr. Men det hade varit riktigt häftigt. Då hade man kunnat placera dem i trädet på ett helt annat sätt.

Ammie: Ja, men man får använda de metoder som finns.

Magnus: Så är det definitivt.

Ammie: Då hoppas jag att ni har haft en trevlig stund med oss. Stort tack och ha en fortsatt bra dag och vecka!

Magnus: Hej då!

Ammie: Hej då!

Magnus: Tack så mycket.

Om avsnittet

Längd

30 minuter

Medverkande

Ammie Berglund från Nationellt centrum för biologiundervisning vid Uppsala universistet

Magnus Ivarsson från enheten för paleobiologi på Naturhistoriska riksmuseet.

Musik

Martin Bondeman

Inspelningsplats och datum

Mediestudion på Naturhistoriska riksmuseet den 14 april 2026

Ljudtekniker

Björn Elf

Regi och klippning

Sara Schesny