Hoppa till innehåll
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
sandsten

Foto: Wikimedia

Sedimentära bergarter

Sedimentära bergarter bildas genom ihoppressning och cementering av lösa sediment. Materialet i sedimenten utgörs huvudsakligen av mineralkorn och fragment från äldre bergarter som vittrat och eroderats.

Sedimentära bergarter bildas genom ihoppressning och cementering av lösa sediment. Materialet i sedimenten utgörs huvudsakligen av mineralkorn och fragment från äldre bergarter som vittrat och eroderats.

Genom kemisk och mekanisk vittring, till exempel frostsprängning, frigörs enskilda mineralkorn och fragment ur berggrunden. Erosion från vind, vatten och is (glaciärer) bryter ytterligare ned berggrunden och transporterar ut materialet i sjöar och hav där det sedimenterar, det grövsta närmare stranden, det finkornigare materialet längre ut från land. Här kan också skalrester och andra lämningar från djur och växter införlivas i sedimentet och bevaras som fossil.

Allt eftersom sedimentet begravs allt djupare under yngre sedimentlager pressas det ihop och kompakteras, och kvarts, kalcit eller olika lermineral fälls ut i porutrymmena mellan sedimentkornen så att dessa cementeras samman och en fast bergart bildas. Organiskt material, det vill säga döda växter och djur, som begravs i sedimenten kan ge upphov till förekomster av kol, olja och naturgas.

Några vanliga sedimentära bergarter

Nedan följer bilder och beskrivningar på de vanligaste sedimentära bergarterna.

KONGLOMERAT bildas genom hopcementering av större och mindre avrundade stenar, avsatta på en havsstrand eller längs en flod, med finkornigare material som fyller ut mellanrummen. Stenarna i provet på bilden består främst av ljus kvartsit (omvandlad sandsten).

Konglomerat.

SANDSTEN bildas genom ihopcementering av sandkorn (främst av kvarts), som kan ha avsatts i ett floddelta eller nära en strand. Vissa sandstenar kan i stället vara avsatta i ökenmiljö. Undersökning av olika sedimentära strukturer i sandstenen (korsskiktning, böljeslagsmärken, torksprickor, regndroppsmärken, stora dynstrukturer, etc.) ger information om sandstenens avsättningsmiljö. Den brunröda färgen hos många sandstenar beror på oxidering av mikroskopiska järnpartiklar i sedimentet.

Sandsten.

ARKOS, en oren sandsten som förutom kvartskorn innehåller mycket fältspat. Oftast bildad genom avsättning på land av material från en vittrad granit, utan alltför lång transport. Ofta rödaktig färg.

Arkos

Arkos.

LERSTEN eller LERSKIFFER, bildas genom avsättning av lerslam längre ut från stranden jämfört med en sandsten. Grå färg. Vissa lerskiffrar kan också innehålla mycket organiskt material (svart så kallad alunskiffer)

lersten

Lersten eller lerskiffer.

KALKSTEN bildas genom avsättning av kalkslam och skal från olika havsdjur, och är därför ofta mycket rik på fossil. Vissa kalkstenar, exempelvis på Gotland, representerar fossila korallrev, som begravts av yngre sediment. Krita är en mycket finkornig kalksten, uppbyggd av mikroskopiska skalrester. Kalkstenar kan även bildas genom kemisk avsättning av kalk runt varma källor på havsbottnen eller på land (travertin).

Kalksten

Kalksten.

GRÅVACKA är en bandad sedimentär bergart med omväxlande grövre sandiga lager och finare leriga lager. Gråvackor anses vara bildade på tämligen djupt vatten längs en kontinentkant eller i en djuphavsgrav, genom att löst material rasat ned i stora skred från kontinentshelfen.

Gråvacka

Gråvacka.

Foton: Åke Johansson

Sidan uppdaterad:

Innehållsansvarig: Kerstin Lindén