Hoppa till innehåll
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet

Perm

Det var 251-299 miljoner år sedan det var Perm.

Karta Permperioden. Karta från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

Karta Permperioden. Karta från C. R. Scotese: Paleomap project, www.scotese.com

I slutet av karbon och början av perm kolliderade kontinenterna Siberia, Kazakhstan och norra Kina med Laurasia, som redan satt ihop med Gondwanaland. Bildandet av superkontinenten Pangea var ett faktum.

Inte sedan superkontinenten Rodinia existerade i neoproterozoikum hade en så stor landmassa funnits samlad. Pangea har formen av en pacman med munnen åt öster. Havet i munnen kallas Tethyshavet. Den stora oceanen som omger resten av jordklotet kallas Panthalassa.

Varmare klimat

I början av perm fanns fortfarande istäcket från karbonperioden över Gondwanaland i söder kvar. Samtidigt växte tropiska regnskogar runt ekvatorn och utmed kusterna. Mellan tropikerna och de kalla polerna finns zoner med torrare klimat. Så småningom blev klimatet varmare, isen drog sig tillbaka och de inre delarna av kontinenterna blev än torrare. Mot slutet av perm finns regnskogar kvar bara i södra Kina som fortfarande är en egen liten kontinent vid ekvatorn.

I och med bildandet av Pangea sjönk havsnivån och utbredningen av de varma grundhaven minskade. Detta anses vara en av orsakerna till det stora massutdöendet i slutet av perm som hade stora konsekvenser för livets historia på jorden. Runt 90 % av organismerna i havet dog ut, men även faunan på land drabbades hårt av förändrat klimat.

Många dör

Djurlivet i de varma grundhaven var mycket likt det som fanns under karbonperioden med armfotingar, koraller, ammoniter, snäckor, svampdjur, mossdjur och tagghudingar. Sedan ändrades allt drastiskt i och med det stora utdöendet i gränsen mellan perm och trias. Alla ryggradslösa djurgrupper påverkades kraftigt och en del dog ut helt som rugosa och tabulata koraller, trilobiter, blastoider (en grupp av tagghudingar), havsskorpioner (eurypterider) och graptoliter. Det tog många miljoner år innan till exempel revekologin åter fungerade.
På land finns de stora insekterna från karbonperioden kvar en tid men ersätts av nya insektsgrupper till exempel skalbaggar.

Bland fiskarna i havet fortsätter spridningen av hajar och framförallt de strålfeniga fiskarna.

Många reptiler

Temnospondylerna, groddjuren som dominerade i karbon, fanns kvar i början av perm och det fanns en del riktigt stora rovdjur (till exempel Eryops). Den grupp som verkligen fick sin stora uppblomstring under perm var de synapsida reptilerna som också brukar kallas däggdjurslika reptiler. Där finns bland annat den grupp (Therapsida) som ger upphov till däggdjuren. Andra grupper av reptiler som är tidiga släktingar till sköldpaddor, ormar och ödlor existerade också. Mångfalden var hög och det fanns både växtätare och rovdjur, och en grupp som flyttat tillbaka ner i havet (mesosaurier). De flesta av de permiska reptilerna dog ut i slutet av perioden vid massutdöendet. Några få grupper överlevde, bl a den utvecklingslinjen som gav upphov till däggdjuren och även den linjen som gav upphov till krokodiler, dinosaurier och fåglar.

Växtsamhällena under perm innehöll främst ormbunkar (Filicopsida) och nakenfröiga växter (Gymnospermer) i trädskiktet, medan dominansen av lummerväxter (Lycopsida) och fräkenväxter (Sphenopsida) minskade och de förekom nästan enbart som örter. En grupp av tidiga barrträd (Voltziales) blir vanliga. I slutet av perm dyker de första cykadéerna och ginkgofyterna upp men de har sin huvudsakliga spridning i trias.

En grupp nakenfröiga växter som är speciellt förknippad med den permiska floran från södra halvklotets Gondwanaland är glossopteriderna. Fynd av fossila Glossopteris (blad och frön) från lokaler på i nutid vitt skilda kontinenter (Sydamerika, södra Afrika, Australien, Antarktis, Indien) gav Eduard Suess, en österrikisk geolog, idéen att kontinenterna en gång suttit ihop. Han kallade landmassan Gondwanaland.

Växterna verkar inte ha påverkats så kraftigt av utdöendet vid slutet av perioden, utan det pågick en gradvis övergång under hela perioden från fuktälskande växter till mer torktåliga växtarter. Glossopteris dör ut vid slutet av perm och det gör även cordaiterna. Regionalt var dock slutet av perm en katastrof. Den vittspridda Glossopteris-floran på södra halvklotet försvinner i ett slag.

Sidan uppdaterad:

Innehållsansvarig: Anna Lindström