Hoppa till innehåll
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
Geting

Foto: Anne-Marie Björn

Getingar

Getingar är rovdjur och fångar insektslarver som de utfodrar sina egna larver med. Vuxna djur dricker främst nektar. Getingen har en gadd utan hullingar, som gör att den kan sticka flera gånger. Getingarna finns över hela världen och det finns både solitära och sociala arter.

Att hålla getingarna borta från maten under den mest intensiva sommarmånaderna är nästan omöjligt. Det mesta i matväg lockar.

Vad lockar en geting till matbordet?

Getingar gillar allt som innehåller animaliskt protein och socker.

De dras till alla former av kött, fisk, skaldjur och ägg. Särskilt högt i kurs står rå fisk och fiskrens. Den lukten känner getingarna på långt håll.

När det gäller sötsaker provar getingarna sig fram. De smakar helt enkelt på det som bjuds och ser om de gillar det eller inte. Är det sött vill de ha mer och stannar kvar.

Där sockret ingått i någon form av jäsningsprocess finns en doft som attraherar getingar. Därför är de gärna i glaset med öl, vin eller annan dryck med alkohol. I saft, sylt och läsk lockar fruktresterna getingarna med sin doft.

De är fullständigt ointresserade av grönsaker och osötat bröd.

Getingar reagerar även på kläder, även det något att tänka på under getingtider. Mångfärgade, blommönstrade skjortor och klänningar kan vara lockande.

Nyttodjur - föda

Getingar är rovdjur och fångar bland annat mängder av insektslarver som de utfodrar sina egna larver med. Vilka insektsarter de tar mest beror på den tillgång som finns i de närmaste omgivningarna.

De vuxna dricker dock främst nektar och en sockerhaltig saliv som de egna larverna avger, men de äter även frukt, kött och fisk. På sensommaren koncentreras ofta getingar kring mogna frukter och andra sötsaker.

Getingar har bitande mundelar och en kort, bred tunga. Med den kan de slicka i sig nektar från blommor där nektarn är lätt att komma åt.

Rosväxter, flock- och korgblommiga växter hör till dem som har getingvänliga blommor med lättåtkomlig nektar.

Getingarna besöker våra vanligaste frukt- och bärväxter, som äpple, päron, plommon, körsbär, jordgubbar, liksom hallon och björnbär, som tillhör familjen rosväxter och också pollineras av dem.

Vanlig getinghane som söker nektar. Hanen har långa antenner och saknar gadd. Foto: Lars-Åke Janzon.

Vanlig getinghane som söker nektar. Hanen har långa antenner och saknar gadd. Foto: Lars-Åke Janzon.

Boet

Boet byggs av trä, som skrapas loss från exempelvis döda träd, som tuggas med saliv till pappersmassa. Det placeras fritt hängande under tak, i grenar, i underjordiska hålor eller i ihåliga träd. Boet består av kakor av sexkantiga celler i flera våningar och omges vanligen av ett hölje.

Bo av vanlig geting. Foto: Lars-Åke Janzon.

Bo av vanlig geting. Foto: Lars-Åke Janzon.

Solitära eller sociala

Getingarna har en världsvid utbredning och det finns cirka 3 250 olika arter. De flesta arterna finns både i tropiska och subtropiska områden. 12 arter av dem som vi kallar för getingar, det vill säga de sociala getingarna, sköter om sin egen avkomma. Av de solitära getingarna finns det 37 arter i Sverige. Dessutom finns ytterligare en art som tillhör pappersgetingarna.

Man skiljer på solitära och sociala getingar. De solitära lever inte i samhällen och har ingen arbetarkast, bara honor och hanar. Honorna bygger egna bon av lera eller så utnyttjar de redan befintliga håligheter i trä där de lägger sina ägg. Varje ägg förses med ett förråd av insektslarver som honan förlamat med sitt gift. De blir sedan föda åt den egna larven.

Bland de sociala getingarna finns honor, hanar och arbetare. Arbetarna är sterila honor och har därmed gadd. De flesta arter lever i ganska stora ettåriga samhällen.

De tre arterna snyltgetingar bygger inga egna bon utan utnyttjar andra arters bon. Därför behöver de inte ha någon egen arbetarkast.

Vanlig geting har just påbörjat sitt bobygge. Foto: Lars-Åke Janzon

Vanlig geting har just påbörjat sitt bobygge. Foto: Lars-Åke Janzon

Sociala getingars livsförlopp

Getinghonan, drottningen, som blev befruktad föregående höst, kommer fram på våren efter att ha övervintrat på en skyddad plats. Hon börjar ganska omgående bygga ett nytt bo med en stomme av tuggat träd. Inuti det nya trähöljet bygger hon upp celler där hon lägger ett ägg i varje cell.

Ur äggen kläcks larver som drottningen föder upp med nektar och kött i olika former (oftast insekter) som hon samlat. Efter några veckor förpuppas larverna, och pupporna kläcks efter ytterligare någon/några veckor. De individer som kläcks är sterila honor, som kallas för arbetare.

Arbetarna tar nu över drottningens uppgifter att bygga vidare på boet och att utfodra larverna. Drottningen koncentrerar sig nu enbart på att producera ägg. Är det en varm och inte alltför fuktig sommar kan boet och därmed individantalet i boet bli stort.

Mot slutet av säsongen, när dagsljuset blir kortare, ser drottningen till att det föds individer av både hanligt och honligt kön. De nykläckta drottningarna skall nu para sig med hanarna från andra bon, och efter parningen går honan till övervintring.

Det är alltså de nya drottningarna som skall bilda nya samhällen nästkommande år, medan de gamla drottningarna, arbetarna och hanarna kommer att dö.

Bålgeting

Bålgetingen är vår största getingart. Den känns lätt igen på den mer gulröda färgen på bakkroppen och de rödaktiga partierna högt på huvudet. Trots att den är stor och brummar kraftigt när den flyger är den vår mest fridsamma geting!

Det finns många sägner, myter och vandringshistorier om bålgetingen, och den framställs ofta som attackbenägen. Sanningen är att man måste provocera den ordentligt för att få den att gå till attack och stickas.

Bålgetingen är en karaktärsart för eklandskapet, det är bland annat därför den är är utsedd till Smålands landskapsinsekt. Den väljer gärna en hålighet i ett gammalt träd, eller kanske ett vindsutrymme som boplats.

Bålgeting i närbild. Foto: Lars-Åke Janzon.

Bålgeting i närbild. Foto: Lars-Åke Janzon.

Jordgetingar

De getingar som placerar sina bon i underjordiska hålor kallas för jordgetingar, men det är alltså ingen särskild art. Tre av våra vanligaste getingarter bygger ofta bo i jorden: vanlig-, syd- och rödgeting. Samma tre arter bygger också bon ovanför marken, gärna i människans närhet.

Om boet är placerat i jorden och vi kommer klampande uppstår vibrationer i marken - och självfallet också i boet. Vi väcker en naturlig försvarsinstinkt hos getingarna, som vill genast undersöka och helst jaga bort det som åstadkommit störningarna.

Är boet placerat ovan jord uppstår nästan aldrig samma situation.

Gift

Hos getingar, liksom hos andra gaddsteklar, är äggläggningsröret ombildat till en tagg som är i förbindelse med en giftblåsa. Giftet är komplext, och består av en rad aminer, peptider och proteiner, vilka har en starkt smärtframkallande verkan.

Gadden sitter i bakändan på getingen. Taggen saknar hullingar och getingar kan till skillnad från tambiet sticka flera gånger.

Systematik

Rike: Animalia
Stam: Arthropoda
Klass: Insecta
Ordning: Hymenoptera
Familjer: Vespdae, Eumenidae

Gadden sitter i bakändan på getingen, här en bålgeting. Foto: Lars-Åke Janzon

Gadden sitter i bakändan på getingen, här en bålgeting. Foto: Lars-Åke Janzon

Sidan uppdaterad: