Orädd
Tallbitarna är kanske de minst skygga bland småfåglarna, och de har ofta ansetts som dumma, och därmed fått öknamnet dumsnut. Angående detta skriver Jägerskiöld och Kolthoff
"Enligt vår mening är tallbiten ingalunda någon obegåvad fågel. Men han tillbringar större delen av sitt liv i ödemarken, där han ej lärt känna människan, och förstår därför ej att frukta henne, då han sedan kommer i hennes närhet."
Invasionsfågel
Tallbitarna är troligen mest stannfåglar. Vissa höstar, vanligen i slutet av oktober och i november, sker massvandringar söderut.
På vintrarna äter de ofta bären på rönnar och oxlar. Det är möjligen då dessa frön saknas eller är fåtaliga i taigaområdet som tallbitarna vandrar söderut.
Andra namn
Tallbiten har kallats vid många olika namn i landet. Dumsnut vet vi redan, men den har även benämnts nattvaka, vaktel, vattla, vacklä, dumjöns, dumhygge, dumskalle, svensk papegoja och kägelbit.
Häckning
Tallbitar häckar i taigaområdet, gärna i äldre, orörda barrskogar med inslag av björk. Boet, som ofta är skört och tunt, är byggt av fina, torra kvistar som inuti är fodrat med torra grässtrån. Äggen, 3-4 sällan 5, är ljust blågröna med grå och svartbruna fläckar. Äggen läggs i slutet av maj eller under juni.
Namnförklaring
Tallbitens vetenskapliga släktnamn Pinicola kommer från latinets pinus, vilket står för tall, som har att göra med att arten lever bland tallar. Enucleo, i artepitetet, betyder dels "ta ut kärnan ur" som kan syfta på födosöksbeteendet, och dels "klyftigt utfundera, spetsfundigt utföra" som skulle kunna syfta på både födosöket och det orädda beteendet.
Systematik:
Rike: Animalia
Stam: Chordata
Klass: Aves
Ordning: Passeriformes
Familj: Fringillidae
Släkte: Pinicola