Hoppa till innehåll

|

Ny art för Sverige – Julstjärnenudingen

I slutet av november ledde professor Ulf Jondelius en marinzoologisk fältkurs på Tjärnölaboratoriet. Gruppen hittade två för Sverige nya arter av nakensnäckor. Den ena får det säsongsinspirerade namnet julstjärnenuding.

-Vi brukar alltid hitta en massa spännande djur vid sådana här tillfällen, säger Ulf Jondelius. Den röda nakensnäckan som var en knapp centimeter lång, hittade vi bland rödalger på 10 meters djup vid Berggylteskär.

På latin heter den Hancockia uncinata men på svenska ska den få namnet julstjärnenuding eftersom den hittades i adventstider och har utskott på ryggsidan som liknar små julstjärnor.

På svenska används numera ofta namnet nuding för de olika arterna av nakensnäckor.

Nakensnäckor är snäckor utan skyddande skal med hornliknande tentakler, så kallade rinoforer, på huvudet och olika former av utskott på ryggen. De har ofta starka färger och är populära motiv för undervattensfotografer.

Tillgogogör sig bytets vapen

Nakensnäckorna är rovdjur som livnär sig av fastsittande djur såsom mossdjur, nässeldjur och svampdjur och vissa kan på ett snillrikt sätt tillgodogöra sig sitt bytes bästa vapen.

Nässeldjur fångar sina byten med hjälp av så kallade nässelkapslar. När dessa aktiveras slungas en hullingförsedd tråd ut ur kapseln och tränger igenom bytets hud varpå gift injiceras i bytet. Detta är vad som händer om man bränner sig på en brännmanet.

-Många nakensnäckor äter nässeldjur och kan i en del fall, tex vår Hancockia, spara nässelkapslarna och via förgreningar från tarmen transportera dem till blåsor som sitter i utskott på nakensnäckans rygg, säger Ulf. Därifrån kan snäckan släppa ut nässelkapslar när den vill försvara sig.

Sandnudingen är ytterligare en nykomling

-Den andra arten vi hittade, Pseudovermis schultzi, får det svenska namnet sandnuding, säger Ulf Jondelius.

-Den är mycket liten, mindre än 1 mm och lever mellan sandkorn. Den skiljer sig alltså mycket från övriga nakensnäckor. För att identifiera arten måste man studera dess tänder i 1000x förstoring, vilket vi gjorde på Tjärnö.

Foto: Ulf Jondelius