Salmo pallaryi beskrevs som en egen art så sent som 1924. Det påpekades att den i vissa avseenden mer liknade en röding (släktet Salvelinus) än en öring (släktet Salmo). Studier av museiexemplar visar dock att den trots allt hör hemma i släktet Salmo. Arten uppvisar också vissa drag som påminner om de hos två uråldriga Salmo-arter på Balkan. Fanns det möjligen ett eventuellt släktskap där?
Utvecklingen går snabbt framåt
Vid studier av släktskap, samt avgränsning och beskrivning av nya arter, är DNA en viktig källa till information. Laxfiskar är inget undantag. Att plocka ut och läsa den genetiska koden i gammalt museimaterial kan var besvärligt. DNA-strängarna är ofta skadade och man får då bara ut korta snuttar. Om fiskarna har fixerats i formalin innan de förts över till sprit är det än mer besvärligt.
Utvecklingen går dock framåt i rasande fart och korta snuttar är inte längre ett särskilt stort problem. I stället för att som tidigare rikta in sig på enstaka gener i gott skick, analyseras nu alltihop. Kraftfulla datorer och smarta program hjälper till att passa in snuttarna med ett närbesläktat genom som mall.
Äldre fiskar i sämre skick fungerade bättre
Forskare på Naturhistoriska riksmuseet kunde plocka fram helt mitokondrie-DNA, samt en handfull gener från cellkärnan, från två av sex analyserade exemplar av Salmo pallaryi. Två exemplar finns permanent i museets samlingar och de övriga var inlånade från Natural History Museum i London.
Intressant nog fungerade de äldre exemplaren i dåligt skick bättre än de mer ”snygga” och välbevarade exemplaren. Det beror troligen på att de äldre fiskarna hade lagts direkt i sprit, utan att först ha fixerats i formalin.
Vad blev då resultatet?
Jo, Salmo pallaryi hör hemma bland andra Nordafrikanska öringar och verkar alltså inte vara släkt med de uråldriga öringarna från Balkan.
– Det här är en studie som jag har velat göra länge. Tidigare försök har inte gett något resultat, men nu var tekniken mogen, säger Bo Delling, intendent på enheten för zoologi på Naturhistoriska riksmuseet.
Ödet för Salmo pallaryi är annars en historia som vi känner till allt för väl när människan ställer till oreda i naturen genom att flytta på djur och växter. Under 1930-talet sattes flera europeiska fiskarter, exempelvis karp (Cyprinus carpio), ut i den marockanska bergssjön. Det innebar slutet för den unika öringarten som inte var van vid konkurrens från andra fiskarter.
Forskningen publicerades i tidskriften Journal of Fish Biology
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..
Kontakt
