Självstympning och återväxt
Ibland när man tar en harkank, lockespindel (se bild nedan) eller vandrande pinne, kan man märka att de "tappar" ett eller flera sina långa ben om man råkar få tag i det/dessa av misstag.Ödlor kan på motsvarande sätt tappa stjärten när ett angripande djur försöker fånga ödlan och tar tag i stjärten. Djuret gör detta medvetet i försvarssyfte - autotomi eller självstympning. Svärmande flygmyror använder sig av autotomi för att göra sig av med vingarna när de landat och inte längre behöver dessa.
 Död lockespindel.
Hos vissa djur, främst unga individer, kan sedan den förlorade kroppsdelen växa ut igen - regeneration. Ben på vandrande pinnar, stjärten på ödlor, är ett par klassiska exempel. Dessa båda fenomen, autotomi och regeneration, har studerats flitigt av forskare. Det är en intressant biologisk företeelse, dels som försvarsbeteende, och dels att göra sig av med kroppsdelar som inte längre fyller någon funktion. Vidare är det intressant för att förstå de bakomliggande fysiologiska processerna vid återväxt av vävnad till nya kroppsdelar.Autotomi Djur som har förmåga till autotomi eller självstympning, har speciella morfologisk anpassningar för detta. Hos en insekt, som vandrande pinnen är det en försvagning mellan lårringen (trochanter) och låret (femur). Det är vanligt bland rätvingarna (Orthoptera) och deras släktingar vandrande pinnar (Phasmida). På bilden nedan syns en harkrank och ett autotomiserat ben till höger.Insekter: kroppsbyggnad
|
|
 Foto: Ulf Carlberg.
|
Hos ett ryggradsdjur, som hos exempelvis ödlor, har varje svanskota en zon ungefär mitt på kotan, en partiell tvärspricka, utan benvävnad. När speciella muskler kring detta område aktiveras bryts kotan av i två delar. Dessa förluster av kroppsdelar sker utan blodförlust, då även mjukdelarna (muskler och blodkärl) är särskilt ombildade.
Då ödlans stjärt består av ett stort antal enskilda kotor ger det djuret en stor möjlighet till att "välja" brottställe beroende på var angriparen tar tag i stjärten. Ödlan på bilden ovan är en smaragdödla, Lacerta viridis, insamlad i Sydeuropa av fru E. Heyman och insatt i Göteborgs naturhistorisk museums samlingar 1892. Ofta rör sig den stympade kroppsdelen under en kortare tid. Denna rörelse är till för att attrahera det angripande djuret att attackera den lösa kroppsdelen istället för själva bytesdjuret. Det kan i vissa fall som hos vandrande pinnarna inta ett till synes livlöst tillstånd och spela döda, thanatosis, så att de på så sätt dessutom inte drar till sig uppmärksamheten från det attackerande djuret. Det attackerande tambiets gadd som lämnas kvar i den stugnas kropp är ett specialfall, då biet därefter dör, då inälvor medföljer giftkörtlen. Här är det autotomi i formen av anfall - inte försvar som för de ovan nämda fallen. Vingar kan brytas av hos vissa insekter, då deras funktion inte längre behövs för att sprida arten. Dessa kan inte växa ut. Svärmande myror, flygmyror tappar vingarna när de har landat. Hjortflugor, som lever som ektoparasiter på olika hjortdjur har vingar, som de bryter av när de hittar lämplig värddjur.
Regeneration Regeneration, förmågan att kroppsdelen växer ut, förekommer hos vissa djur som utövar autotomi. Hos insekter, med ofullständig förvandling (ägg => larv => vuxen) sker en gradvis tillväxt i och med varje hudömsning. Efter två till tre hudömsningar kan ett ben vara utvuxet dock ej till full storlek. Detta betyder i praktiken att en vuxen insekt, som utför autotomi, inte får något nytt ben, men likväl undslipper med livet i behåll. Hos ett ryggradsdjur, sker tillväxten kontinuerligt, men ej till samma storlek som hos en normal individ. Vidare hos ödlor så bildas ingen benvävnad eller ny kota, utan det blir en sträng av fibröst brosk. De nya fjäll som bildas är enklare i sin byggnad och har svagare pigmentering. Dock kan denna nya broskartade stjärt inte brytas. I fall med hanar av ödlor, där storleken kan vara av social betydelse, framgång för partnerval, så sjunker de förvisso i status, men har överlevt. I vissa fall kan regenerationsprocessen gå fel, så att dubbla kroppsdelar växer ut. Skogsödlan ovan på bilden med dubbla stjärtar är ett sådan exempel, från Växjötrakten 1922. Vilket i den gamla folktron kunde tolkas som förebud om onda tider. Tillika ansågs sådana exemplar vara värda att tillvaratagas för en plats i de gamla naturaliekabinetten - föregångarna till våra naturhistoriska museer.
Kostnad och vinster Även inom biologin, talar man om kostnader och vinster, exempelvis för olika beteenden. Här är valutan inte pengar, utan möjlighet att överleva och reproducera sig. Autotomi och regenerationen är en sådan delikat balansgång. Två exempel, ett ryggradslöst och ett ryggradsdjur ges som illustration av det hela.
| Ryggradslöst
|
- En insekt, springer långsammare med fem ben. - Extra energikostnad i samband med att kroppsdelen växer ut igen.
|
- Att komma undan ett rovdjur, så kostnaden att för ett tag framöver springar långsammare kan ses värd detta pris.
|
| Ryggradsdjur
|
- För en ödla att mista stjärten kan medföra lägre socialstatus. - En energiåtgång till att en ny stjärt växer ut.
|
- Ödlan överlever angriparen.
|
Exempel - Ryggradslösa djur- Vandrande pinnar - alla benen. Här förekommer olika "strategier" hos olika arter. En del arter har hög autotomibenägenhet, andra väldigt låg. Orsaken till detta ligger i det övriga försvarsbeteendet hos de olika arterna. En art med kraftigt försvar, taggiga ben, ljudalstring, kemiskt försvar, bjärta färger, bitande mundelar, skorpionhärmande beteende - har liten eller ingen anledning att självstympa ben. Däremot, arter som saknar dessa försvar, får lita på att inte synas, om de upptäcks, släppa i från sig ett ben eller två och sedan undgå upptäckt. Benen växer ut på unga individer.
- Vårtbitar - bakbenen. Växer ut på unga djur.
- Lockespindlar - alla benen. De kan klara sig med två återstående ben på vardera sida för att röra sig. Dock måste det andra, förlängda benparet, som fungerar som känselorgan, vara kvar för att lockespindeln skall klara sig. Benen växer inte ut på vuxna.
- Harkrankar - alla benen hos den vuxna. Dessa växer inte ut.
- Honungsbi - gadden och inävlor blir kvar i det attackerade djuret. Biet dör, men till förmån för att ha försvarat bisammhället.
- Hjortflugor, som när de funnit lämplig värd, inte behöver sina flugvingar. De växer inte ut.
- Flygmyror som efter svärmandet tappar vingarna då dessa inte behövs längre. De växer inte ut.
- Kräftor - klorna. De växer ut på unga djur.
Exempel - Ryggradsdjur- Sandödla, skogsödla, kopparödla - stjärten.
Namnförklaring Autotomi kommer från grekiskans autos som betyder själv, och tome som betyder skärning eller snitt. Regeneration kommer från latinets regenero för återföda eller återframbringa. Thanatosis kommer från Thanatos som var dödsdemonen i den antika grekiska föreställningsvärlden.Individens utveckling: Regeneration, Lunds universitet
Författare och foto Ulf Carlberg, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet.Litteraturtips:
Brundin, J. A. Z., 1923, Skogsödla med klufven svans. - Fauna och Flora, 18: 44.
Bullière, D. & Bullière, F., 1985, Regeneration. I: Kerkut, G. A. & Gilbert, C. I. (Red.), Comprehensive Insect Physiology, Biochemistry and Pharmacology, 2: 371-424. (Oxford).
Carlberg, U., 1986, Secondary defence in Carausius morosus (de Sinéty) (Insecta: Phasmida). - Zoologischer Anzeiger, 215: 373-384. Carlberg, U., 1986, Thanatosis and autotomy as defence in Baculum sp.1 (Insecta: Phasmida). - Zoologischer Anzeiger., 217: 39-53.
Dahl, E. & Hanström, B., Lockespindlar. I: Hanström, B. (Red.)., 1965 , Djurens liv, 4, Ryggradslösa djur 4, sidorna 88-99.
Edmunds, M., 1974, Defence in Animals. A Survey of anti-predator defences. (Harlow)
|
|
Skriv ut
