En tidigare okänd art av pirål har upptäckts. Den lever bland delvis outforskade djuphavskoraller som är boplats för en mycket stor biologisk mångfald. Men korallerna hotas av skador från ökande trålfiske på djupt vatten.
Koraller på bekvämt snorkeldjup i varma vatten är välkända och beundrade. På senare år har även koraller på mycket djupare vatten hittats, så kallade kallvattenkoraller. Dessa täcker bergstoppar på havsbotten och finns på flera ställen på Jorden, bland annat utanför Sveriges västkust. Det är med hjälp av moderna undervattensrobotar och små forskningsubåtar som forskning på kallvattenkoraller blivit möjlig. Med farkosterna kan forskarna hämta prover, filma och studera korallerna på nära håll.
Den nya pirålen har upptäckts och beskrivits av Bo Fernholm, forskare på Naturhistoriska riksmuseet, i samarbete med en amerikansk forskare. Ålen är ca 20 cm lång, har karakteristiska känselspröt och slemproducerande körtlar som andra pirålar. Den har fem par gälar, ca 40 tänder, ca 90 slemkörtelporer och en rosa-orange färg på hela kroppen. Namnet som den fått är Eptatretus lopheliae, efter korallen den lever i (Lophelia pertusa). Pirålar har en viktig roll i de marina ekosystemen eftersom de effektivt börjar nedbrytningen av döda fiskar och valar. Den nya arten hittades utanför Nordamerikas östkust på 420 meters djup bland koraller av samma art som också finns utanför Sveriges västkust. Hittills har denna pirålsart inte hittats i Sverige men Bo Fernholm menar att flera arter återstår att upptäcka och mer kunskap behövs om deras funktion i ekosystemet. Just nu håller Bo Fernholm på att slutföra en vetenskaplig beskrivning av ytterligare pirålsarter funna utanför Australien. Tyvärr hotas kallvattenkorallerna, och därmed djuren som lever där, av trålfiske. Moderna fiskemetoder gör det numera möjligt att tråla på mycket djupt vatten. Två av tre korallsystem utanför Bohusläns kust är redan förstörda av fiskeredskap. Korallerna är sköra och det återstående svenska korallrevet är fredat från fiske sedan år 2001. Kontakt: Bo Fernholm, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet |
Skriv ut
