Kammaneter från tidernas djup
Kammaneter tycks tillhöra de allra äldsta djurgrupperna. Det visar nya fossilfynd i södra Kina som forskare vid Naturhistoriska riksmuseet har undersökt. I den gamla forskardebatten om vilka som är äldst, kammaneterna eller nässeldjuren, tar nu kammaneterna ledningen.
Den äldsta kända kammaneten, Eoandromeda, kan ha sett ut så här när den drev fram i det prekambriska havet. Bild Javier Herbozo.
Fossil av den äldsta kända kammaneten, Eoandromeda, stort som en tumnagel. På de åtta spiralarmarna ser man tvärställda “kammar”. Foto Feng Tang.
Kammaneter påminner om maneter, men saknar nässelceller och är helt ofarliga för simmare. De har åtta flimrande rader av “kammar" vars slag driver fram djuret genom vattnet. De har länge ansetts vara bland de äldsta djurgrupperna. Nu har en svensk-kinesisk forskargrupp gett näring åt denna uppfattning genom upptäckten av fossil från ca 570 miljoner år gamla avlagringar i södra Kina.Ser ut som galaxer
Fossilen ligger tillplattade i en skifferbergart och ser ut som små spiralgalaxer. De har därför fått namnet Eoandromeda (Andromeda är vår närmaste granne bland spiralgalaxerna, och “eo-“ betyder “tidig"). Stefan Bengtson, professor i paleozoologi vid Naturhistoriska riksmuseet, är den svenske medlemmen i forskargruppen. - De kinesiska fossilen har åtta radierande fält med tydlig tvärstrimmighet, som hos moderna kammaneter, berättar Stefan Bengtson. Men de saknar några andra drag som man hittar hos nulevande former. De tycks därför höra till de tidiga grenar av evolutionslinjen som inte utvecklat alla egenskaper som kännetecknar nu levande kammaneter.
570 miljoner år gammalt djur
Eoandromeda levde under det sena prekambrium, tiden före den “kambriska explosionen" när djurlivet etablerade sig i full skala i världens hav. Dess tidiga uppträdande och enkla radialsymmetri stöder uppfattningen att kammaneterna är några av de äldsta representanterna för den moderna djurvärlden. Källa
Tang, F., Bengtson, S., Wang, Y., Wang, X.-l. & Yin, C.-y. 2011: Eoandromeda and the origin of Ctenophora. Evolution and Development 13:5, sid. 408—414. För ytterligare information kontakta
Stefan Bengtson Professor i paleozoologi vid Naturhistoriska riksmuseet.stefan.bengtson@nrm.se
Skriv ut