Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Öppettider:

Tisdag - fredag 10-18
Lördag, söndag 11-18
  • Huvudmeny
Den här sidan uppdateras inte längre och innehållet kan vara inaktuellt.

Alfred Gabriel Nathorst (1850-1921)

Alfred Gabriel Nathorst var en sällsynt mångkunnig vetenskapsman, forskare och upptäcktsresande inom det naturvetenskapliga området. T. G. Halle skriver i sin minnesteckning 1921, "Nathorst står i viss mån som en sentida representant för den linnéanska forskartypen, och hans vetenskapliga verksamhet var så mångskiftande att det numera ej torde finnas någon, som är kompetent att skildra alla dess sidor".
Alfred Gabriel Nathorst vid skrivbordet 1916.

Alfred Gabriel Nathorst i professorsrummet på Sektionen för Paleobotanik vid Naturhistoriska riksmuseet. Foto: T. G. Halle 1916.

Sina mest betydande arbeten gjorde Nathorst i olika discipliner inom paleobotanik, geologi och botanik. En annan viktig insats var utvecklingen av de paleobotaniska samlingarna på Sektionen för Paleobotanik vid Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm där Nathorsts verksamhet har haft en helt avgörande betydelse. Han var den förste chefen för sektionen från dess inrättande 1884 fram till sin pension 1917. 80 år efter hans bortgång, är fortfarande en betydande del av samlingarna ett resultat av hans eget samlande eller genom medarbetare som till exempel A. F. Carlson och F. J. Blomquist (Skåne), H. L. Norberg (Spetsbergen) och P. Dusén (Afrika och Sydamerika). Även på andra sätt var Nathorst delaktig i anskaffandet av föremål till museet genom gåvor, byteshandel m.m. I minst lika hög grad som hans bidrag till samlingarnas tillväxt är Nathorsts vetenskapliga arbeten av oöverträffad betydelse för kunskapen om samlingarna. Det gäller framförallt hans vetenskapliga undersökningar av de fossila flororna från Skåne och Arktis.

Uppväxt, utbildning och karriär

Alfred Gabriel Nathorst 22 år. Efter ett fotografi taget i Berlin under Tysklandsresan 1872.

Alfred Gabriel Nathorst 22 år. Efter ett fotografi taget i Berlin under Tysklandsresan 1872.

Alfred Gabriel Nathorst föddes den 7 november 1850 i Väderbrunn, Nyköping, Södermanland. Släkten Nathorst hade på 1700-talet kommit till Sverige från England via Tyskland. Hans mor var Maria Charlotta (Melitte af) Georgii (1825-1869) och hans far, Hjalmar Otto Nathorst (1821-1899), var agronom och föreståndare för Södermanlands läns lantbruksskola, en tjänst som även hans farfar Johan Teofil Nathorst (1794-1862) innehaft. 1861 tillträdde fadern en professur i Alnarp dit familjen flyttade. Huvuddelen av Alfreds skolgång kom därför att ske i vid läroverket i Malmö. 1868 började Alfred Gabriel Nathorst sina studier vid universitetet i Lund. Avsikten var att studera botanik, men samma år träffade han Nils Peter Angelin (1805-1876) som erbjöd honom att följa med på fältarbeten under sommaren. Mötet med Angelin och deras arbeten fick Nathorst att även ägna sig åt geologi. Universitetet i Lund saknade ordinarie lärare i geologi men Otto Torell (1828-1900), som då var adjunkt i zoologi, åtog sig att undervisa den unge Nathorst i detta ämne. Efter studier i Uppsala mellan 1871-1873 där han tog filosofie kandidatexamen, återkom Nathorst till Lund, tog doktorsexamen och blev docent 1874.
Professor A G Nathorst  i paleobotaniska utställningshallen 1918

Professor A G Nathorst i paleobotaniska utställningshallen 1918

Resan med Angelin under sommaren 1868 ledde fram till Nathorsts första vetenskapliga publikation 1869, "Om lagerföljden inom kambriska formationen vid Andrarum i Skåne". Denna blev den första i en lång rad geologiska undersökningar och vilka dokumenterats i flera vetenskapliga artiklar. Särskilt Skånes och de norra polartrakternas geologi kom att fånga hans intresse. 1873 blev Nathorst biträdande geolog vid SGU och 1877 biträde åt Torell som 1870 blivit chef för denna myndighet. När Torell pensionerades från sin post 1897 hoppades Nathorst bli hans efterträdare, men han erbjöds inte tjänsten på grund av sitt stora handikapp, sin dåliga hörsel. Enligt kungligt brev den 5 december 1884 erhöll Nathorst professors titel och utsågs av Kungliga Svenska Vetenskapsakademin att från och med 1 januari 1885 "vara intendent för den nyinrättade afdelningen för arkegoniater och fossila växter", nuvarande Sektionen för Paleobotanik vid Naturhistoriska Riksmuseet. En tjänst han stannade vid till sin pension 1917. Avdelningen var fram till 1915 lokaliserad till en statligt ägd byggnad i korsningen Wallingatan/ Holländargatan. Avdelning flyttade sedan till de nya byggnaderna i Frescati.

Första polarresan och glaciala växtlämningar


Sommaren 1870 besökte Nathorst, tillsammans med Hjalmar Wilander (1844-1891), den arktiska ögruppen Svalbard. Anledningen till denna expedition var Adolf Erik Nordenskiölds (1832-1901) iakttagelser 1864 av fosforit vid Kapp Thordsen. Fosforitlagren undersöktes och avrapporterades till Nordenskiöld. Under expeditionen gjorde Nathorst även observationer av den arktiska floran och fann växtfossil från Karbon vid Gipshuken. 1871 publicerade han en artikel i Botaniska Notiser "Om vegetationen på Spetsbergens västkust". Efter sin resa till Svalbard gjorde Nathorst flera undersökningar av postglaciala arktiska växtlämningar i Skåne och Danmark. 1872 besökte han Tyskland, Schweiz och England för att studera glaciala växtlämningar. Han kom under sin karriär att skriva många artiklar i ämnet. Den första kom i Lunds Universitets årsskrift 7, "Om några arktiska vextlämningar i en sötvattenslera vid Alnarp i Skåne" (1871).

Paleobotaniska arbeten om de fossila flororna i Skåne


Under sitt besök i Schweiz träffade Nathorst den schweiziske botanisten och paleobotanisten Oswald Heer (1809-1883). Heer hade sedan många år beskrivit Adolf Erik Nordenskiölds samlingar från bl. a. Svalbard och Grönland. Nordenskiöld blev också uppmärksammad på förekomsten av växtfossil i Bjuv och i Pålsjö i Skåne vid ett besök där 1873. Han fick dels fossil i gåva och men gjorde även själv insamlingar där. Uppmanad och inspirerad av Nordenskiöld började Nathorst att ta sig an den fossila floran i Skåne och inledde ett långvarigt samarbete med Heer. 1875 utkom de första beskrivningarna, publicerade i Geologiska Föreningens Förhandlingar, "Fossila växter från den stenkolsförande formationen vid Pålsjö i Skåne". Samma år påbörjade Nathorst själv insamling av fossila växter från Skånes stenkolsformation. Han besökte Helsingborg, Tinkarp, Sofiero, Pålsjö och Höganäs. Till sin hjälp hade han en mycket kunnig lekman, anställd vid kolgruvorna, A. F. Carlson, som huvudsakligen av privat intresse under 35 års tid samarbetade med och samlade växtfossil åt Nathorst. Senare, mellan 1903-1905 hade han också hjälp av arbetsförmannen F. J. Blomquist. Dessa tre herrar svarar för insamlingen av närmare 5000 av Naturhistoriska Riksmuseets c:a 25000 växtfossil från Skånes kolförande formation. Med ett särskilt statsanslag kunde Nathorst som anställd vid Sveriges Geologiska Undersökning arbeta med de insamlingar som han själv, Carlson och andra gjort. Det resulterade i "Bidrag till Sveriges fossila flora 1. Växter från den rätiska formationen vid Pålsjö i Skåne" (1876), "Bidrag till Sveriges fossila flora 2. Floran vid Höganäs och Helsingborg" (1878) och "Om floran i Skånes kolförande bildningar. Floran vid Bjuf" (1878-86).

Paleobotaniska arbeten om fossila floror i Japan


Under sin berömda Vegaexpedition 1878-1879 samlade Nordenskiöld en stor mängd fossil i Japan och Nathorst fick ytterligare arbetsuppgifter, att bestämma och beskriva dessa växtfossil. Resultatet blev bl. a. "Bidrag till Japans fossila flora" (1882) och "Zur fossilen Flora Japans" (1888).

Ytterligare polarfärder


1882 genomförde Nathorst sin andra polarfärd, denna gång tillsammans med Gerhard de Geer och åter till Svalbard. Expeditionen utförde geologiska arbeten i områden runt Isfjorden och huvudsyftet var att studera Hecla Hookformationen. Under resan gjordes även geografiska arbeten och betydande mängder fossil insamlades. Redan följande år, 1883, blev Nathorst andre man på A. E. Nordenskiölds sista expedition som gick till västra Grönland. Nathorst utförde en rad botaniska och geologiska undersökningar vid Wajgattet och Atanekerdluk. Han hemförde en stor mängd växtfossil och gjorde viktiga stratigrafiska upptäckter. Dessa båda resor bidrog till att Nathorst även tog sig an att beskriva den arktiska fossila floran, till en del en fortsättning av Heers omfattande arbeten. Nathorst publicerade bland annat " Ueber die wissenschaftligen Resultate der letzten schwedischen Expedition nach Spitsbergen"(1883) och "Grönlands forntida växtvärld"(1884) och senare det stora verket "Zur fossilen Flora der Polarländer", en sammansättning av flera artiklar (1894-1920).

Egna polarfärder och fossila floror i Arktis


Efter en lång tid av förberedelser och med omfattande vetenskapliga planer genomförde Nathorst en egen expedition 1898 till Björnön, Svalbard och Kung Karls Land. Resultatet blev en rad vetenskapliga artiklar i olika ämnen, Nathorst bidrag var i huvudsak geologiska och paleontologiska, bland annat "Über die oberdevonische Flora (die Ursaflora) der Bären Insel."(1900), "Bidrag till Kung Karls Lands geologi" (1901) och "Beträige zur Geologie der Bären Insel, Spitzbergens und des König-Karl-Landes"(1910). Med på denna resa var geologen Johan Gunnar Andersson (1874-1960), Kina-Gunnar. Skeppet som expeditionen använde var "Antarctic", som Nathorst även använde följande år, 1899, till sin andra egna expedition, denna gång till Grönland för att bland annat söka efter spår från Andrées ballongfärd. Några spår kunde dock inte hittas.
Från Antarctis avgång pingstafton 1899. Fot. Af S-s till A.G.N

Från Antarctis avgång pingstafton 1899. Fot. Af S-s till A.G.N

De vetenskapliga undersökningarna var till stor del geografiska. Expeditionen nådde fram till och karterade bland annat Kejsar Frans Josefs fjord och Kung Oscars fjord under ledning av Per Dusén. Nathorst gjorde geologiska undersökningar och fann bland annat att silur och devon finns representerade på östra Grönland. "Bidrag till nordöstra Grönlands geologi"(1901) och "Die kartographische und geologische Aufnahme des Kaiser Franz-Josef-Fjords und des König Karls-Fjords in Nordostgrönland 1899"(1902) är två exempel på resultat i form av artiklar efter expeditionen. Skeppet Antarctic kom att gå till historien och botten under Otto Nordenskjölds dramatiska expedition till Antarktis 1901-1903.

Morfologiska och systematiska arbeten


Senare kom Nathorst också att fördjupa sig i morfologiska och systematiska studier vilka resulterade i en rad utförliga beskrivningar av fossila växter, till exempel släktena Dictyophyllum, Camptopteris, Lycostrobus och Palyssia.

Övriga vetenskapliga insatser


En viktig insats som måste nämnas är Nathorsts utveckling av macerationstekniken och hans arbete med att inspirera andra att använda denna för preparering av växtfossil. Han var också en mycket aktiv brevskrivare som hade kontakt med ett flertal kollegor, nästan uteslutande verksamma utomlands. Nathorsts intresse för botanik fick vid sidan av paleobotanik och geologi inte särskilt stort utrymme, men trots det skrev han flera artiklar i ämnet, som berörts ovan, ytterligare exempel är "Nya bidrag till kännedomen om Spetsbergens kärlväxter och des växtgeografiska förhållanden"(1883) och "Botaniska anteckningar från nordvästra Grönland"(1884). Jakt var ett annat av Nathorsts intressen, som han ofta utövade parallellt med zoologiska studier. Som exempel kan nämnas "Den hvita polarvargens invandring till nordöstra Grönland"(1899) och "Om myskoxen och myskoxjagter på Ostgrönland 1899" (1900). Ytterligare ett ämne som Nathorst ägnat sig åt var de s. k. fossila algerna i den underkambriska sandstenen. En artikeln i ämnet publicerades 1880 "Om spår av några evertebrerade djur m. m. och deras paleontologiska betydelse".

Epilog


Nathorst var en internationellt mycket respekterad vetenskapsman och han erhöll en mängd olika utmärkelser, men som T. G. Halle skriver in sin minnesteckning, "De (utmärkelserna) försvinna ändå i jämförelse med det monument Nathorst uppbyggt åt sig själv i riksmuseets paleobotaniska avdelning och i sin vetenskapliga produktion". Henry N. Andrews skriver i sin bok "The Fossil Hunters": "We thus meet at this point one of the greatest figures in the history of fossil botany". Nathorsts betydelse för de paleobotaniska samlingarna vid Naturhistoriska riksmuseet kan som nämnts aldrig överskattas. Efter över 80 år är fortfarande en betydande del av samlingarna ett resultat av hans egen eller genom medarbetares försorg och likaså vetenskapliga arbeten av oöverträffad betydelse för kunskapen om samlingarna.

Referenser


Andrews, H. N., 1980. The Fossil Hunters. In Search of Ancient Plants. Cornell University Press. Ithaca and London. 421pp
Halle, T. G., 1921. Alfred Gabriel Nathorst. En minnesanteckning. Geologiska föreningens Förhandlingar 43(3-4): 241-280.
Halle, T. G., 1921. Förteckning på A. G Nathorst s skrifter 1869-1920. Geologiska föreningens i Stockholm Förhandlingar 43(3-4): 281-311.
Hofberg, H., Heurlin, F., Millqvist, V. och Rubensson, O., 1906. Svenskt Biografisk Handlexikon. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.
Liljequist, G. H., 1993. High Latitudes. A History of Swedish Polar Travels and Research. The Swedish Polar Research Secretariat and Streiffert. Stockholm. 607pp
Lundblad, A. B., 1984. Stenherbarier i norr - om grundandet av Riksmuseets paleobotaniska avdelning för 100 år sedan. Flora och Fauna 79: 145-152.
Nathorst, A. G., 1869. Om lagerföljden inom cambriska formationen vid Andrarum i Skåne. Öfversigt af Kongl. Vetenskapsakademiens Förhandlingar 26: 61-65.
Nathorst, A. G., 1871. Om några arktiska vextlämningar i en sötvattenslera vid Alnarp i Skåne. Lunds Universitets årsskrift 7. 17pp.
Nathorst, A. G., 1871. Om vegetationen på Spetsbergens västkust. Botaniska Notiser 1871: 105-117.
Nathorst, A. G., 1875. Fossila växter från den stenkolsförande formationen vid Pålsjö i Skåne. Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar 2: 373-392.
Nathorst, A. G., 1876. Bidrag till Sveriges fossila flora. Växter från rhätiska formationen vid Pålsjö i Skåne. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar 14(3). 82pp.
Nathorst, A. G., 1878a. Om floran i Skånes kolförande bildningar 1. Floran vid Bjuf, första häftet. Sveriges Geologiska Undersökning C 27: 1-52.
Nathorst, A. G., 1878b. Bidrag till Sveriges fossila flora 2. Floran vid Höganäs och Helsingborg. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar 16(7). 53pp.
Nathorst, A. G., 1879a. Om floran i Skånes kolförande bildningar 1. Floran vid Bjuf, andra häftet. Sveriges Geologiska Undersökning C 33: 53-82.
Nathorst, A. G., 1882. Bidrag till Japans fossila flora. Vegaexpeditionens vetenskapliga arbeten 2: 119-225.
Nathorst, A. G., 1883. Ueber die wissenschaftligen Resultate der letzten schwedischen Expedition nach Spitsbergen. Verhandlungen k. k. Geol. Reichsanst. in Wien: 25-28.
Nathorst, A. G., 1883. Nya bidrag till kännedomen om Spetsbergens kärlväxter och dess geografiska förhållanden. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar 20(6). 88pp
Nathorst, A. G., 1884. Botaniska anteckningar från nordvästra Grönland. Öfversigt af Kongl. Vetenskapsakademiens Förhandlingar 41(1): 13-48.
Nathorst, A. G., 1884. Grönlands forntida växtvärld. Nordisk Tidskrift 7: 344-363.
Nathorst, A. G., 1886. Om floran i Skånes kolförande bildningar 1. Floran vid Bjuf, tredje häftet. Sveriges Geologiska Undersökning C 85: 83-116.
Nathorst, A. G., 1888. Zur fossilen Flora Japans. Palaeontologische Abhandlungen 4 (3): 195-250.
Nathorst, A. G., 1894. Zur paläozoischen Flora der arktischen Zone, enthaltend die auf Spitzbergen, auf der Bären Insel und auf Novaja Semlja von den schwedishen Expeditionen entdeckten paläozoischen Pflanzen. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar 26(4). 80pp
Nathorst, A. G., 1894. Zur fossilen Flora der Polarländer. Teil 1, Lief 1. P. A. Norstedt & Söner. Stockholm. 80pp
Nathorst, A. G., 1897. Zur mesozoischen Flora Spitzbergens gegründet auf die Sammlungen der schwedischen Expeditionen. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar 30(1). 77pp
Nathorst, A. G., 1897. Zur fossilen Flora der Polarländer. Teil 1, Lief 2. P. A. Norstedt & Söner. Stockholm. 77pp
Nathorst, A. G., 1899. Den hvita polarvargens invandring till nordöstra Grönland. Svenska Jägarförbundets nya tidkrift 37: 235-242.
Nathorst, A. G., 1900. Über die oberdevonische Flora (die Ursaflora) der Bären-Insel. (Vorläufige Mitteilung). Bulletin of the Geological Institution of the University of Uppsala 4: 152-156.
Nathorst, A. G., 1900. Om Myskoxen och myskoxjagter på Ostgrönland 1899. Svenska Jägarförbundets nya tidkrift 38: 2-28.
Nathorst, A. G., 1901. Bidrag till Kung Karls Lands geologi. Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar 23: 341-378.
Nathorst, A. G., 1901. Bidrag till nordöstra Grönland geologi. Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar 23: 275-306.
Nathorst, A. G., 1902. Zur oberdevonischen Flora der Bären Insel. Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar 36(3). 60pp
Nathorst, A. G., 1902. Zur fossilen Flora der Polarländer. Teil 1, Lief 3. P. A. Norstedt & Söner. Stockholm. 60pp
Nathorst, A. G., 1902. Die kartographische und geologische Aufnahme des Kaiser Franz-Josef-Fjords und des König Karls-Fjords in Nordostgrönland 1899. Vierteljahrshefte f. d. Geograph. Unterricht. Jahrg. 2: 1-18.
Nathorst, A. G., 1910c. Beträige zur Geologie der Bären Insel, Spitsbergens und des König-Karls-Landes. Bulletin of the Geological Institution of the University of Uppsala 10: 261-416.
Nathorst, A. G., 1914. Zur fossilen Flora der Polarländer. Teil 1, Lief 4. Nachträge zur paläozoischen Flora Spitsbergens. P. A. Norstedt & Söner. Stockholm. 110pp
Nathorst, A. G., 1916. Paleobotaniska afdelningen. I Naturhistoriska Riksmuseets Historia. Dess uppkomst och utveckling. Kungliga Vetenskapsakademien. Stockholm. 290pp
Nathorst, A. G., 1920. Zur fossilen Flora der Polarländer. Teil 2, Lief 1. Zur Kulmflora Spitsbergens. P. A. Norstedt & Söner. Stockholm. 45pp
Text: Ove Johansson. Kontakt