Mer om Lindströmit

Sammanfattning


En tidigare konstaterad mångfald av sulfosalter var anledningen till Karl F. Johanssons studie av Gladhammargruvornas mineralogi, som ledde till upptäckten av tre nya Pb-Bi-sulfosalter.

Paragenes


Johansson ger mycket knapphändiga uppgifter om den exakta paragenesen vari lindströmit förekommer. Han nämner endast att det undersökta materialet "har bestått av i kvarts invuxna, mer eller mindre väl utbildade kristaller, av vilka de största hava en längd av 1 cm samt några mm tjocklek". Andra noterade och uppmärksammade mineral i förekomsten är bl.a. koboltförande pyrit, linnaeit, lillianit, aikinit, rezbanyit och galenobismutit.

Kristallstruktur


Lindströmit är ett ortorombiskt mineral. Dess struktur är en superstruktur med en a-axel som är fem gånger längre än hos bismutinit, och den innehåller 28 unika atompositioner (7Bi, 3Pb, 3Cu och 15S). Strukturen är uppbyggd av krupkait-kedjor (CuPbBi3S6-enheter) och aikinit-kedjor (Cu2Pb2Bi2S6-enheter) i förhållandet 4:1. Lindströmit är det enda busmutinit-deriverade mineralet, förutom hammarit,  med aikinit-kedjor i strukturen.
Lindströmit - kristallstruktur
Kristallstrukturen hos lindströmit. Grön sfär = Pb; grå sfär = Bi; röd sfär = Cu; gul sfär = S. Gul streckad linje anger enhetscellen.
Animering (8 Mb)

Fakta om Lindströmit

Kemisk formel:

Kristallsystem:

Färg:

Streckfärg:

Hårdhet:

Glans:

Brott/spaltning:

Etymologi:
Pb3Cu3Bi7S15

Ortombiska

Blygrå

Svart

3-3,5

Metallisk

Tre spaltriktningar; mussligt till ojämnt brott

Uppkallad efter Gustaf Lindström (1838-1916), kemist och assistent vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm

Publikationer

Originalpublikation


Johansson, K. 1924. Bidrag till Gladhammargruvornas mineralogi. Arkiv Kemi, Min. Geol., band 9, no 8, 1-22.PDF [21 Mb]

Övriga publikationer


Welin, E. 1966. Notes on the mineralogy of Sweden. 5. Bismuth-bearing sulphosalts from Gladhammar, a revision. Ark. Min. Geol. 4, 377-386.

Mumme et al. 1976. Crystal chemistry and proposed nomenclature for sulfosalts intermediate in the system bismuthinite-aikinite (Bi2S3-CuPbBiS3). Am. Min. 61, 15-20.

Horiuchi, H. & Wuensch, B.J. 1977. Lindströmite, Cu3Pb3Bi7S15; its space group and ordering scheme for metal atoms in the structure. Can. Min. 15(4), 527-535.

Pring, A. et al. 1998. Lindströmite from Cobalt, Ontario. Can. Min. 36(4), 1139-1148.

Senast ändrad 27 februari 2009 13:04
Sidansvarig: Ulf Hålenius, Professor
ulf.halenius@nrm.se