Den här sidan uppdateras inte längre och innehållet kan vara inaktuellt.

Mer om Lindströmit

Sammanfattning


En tidigare konstaterad mångfald av sulfosalter var anledningen till Karl F. Johanssons studie av Gladhammargruvornas mineralogi, som ledde till upptäckten av tre nya Pb-Bi-sulfosalter.

Paragenes


Johansson ger mycket knapphändiga uppgifter om den exakta paragenesen vari lindströmit förekommer. Han nämner endast att det undersökta materialet "har bestått av i kvarts invuxna, mer eller mindre väl utbildade kristaller, av vilka de största hava en längd av 1 cm samt några mm tjocklek". Andra noterade och uppmärksammade mineral i förekomsten är bl.a. koboltförande pyrit, linnaeit, lillianit, aikinit, rezbanyit och galenobismutit.

Kristallstruktur


Lindströmit är ett ortorombiskt mineral. Dess struktur är en superstruktur med en a-axel som är fem gånger längre än hos bismutinit, och den innehåller 28 unika atompositioner (7Bi, 3Pb, 3Cu och 15S). Strukturen är uppbyggd av krupkait-kedjor (CuPbBi3S6-enheter) och aikinit-kedjor (Cu2Pb2Bi2S6-enheter) i förhållandet 4:1. Lindströmit är det enda busmutinit-deriverade mineralet, förutom hammarit,  med aikinit-kedjor i strukturen.
Lindströmit - kristallstruktur
Kristallstrukturen hos lindströmit. Grön sfär = Pb; grå sfär = Bi; röd sfär = Cu; gul sfär = S. Gul streckad linje anger enhetscellen.

Fakta om Lindströmit

Kemisk formel:

Kristallsystem:

Färg:

Streckfärg:

Hårdhet:

Glans:

Brott/spaltning:

Etymologi:

Pb3Cu3Bi7S15

Ortombiska

Blygrå

Svart

3-3,5

Metallisk

Tre spaltriktningar; mussligt till ojämnt brott

Uppkallad efter Gustaf Lindström (1838-1916), kemist och assistent vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm

Publikationer

Övriga publikationer


Welin, E. 1966. Notes on the mineralogy of Sweden. 5. Bismuth-bearing sulphosalts from Gladhammar, a revision. Ark. Min. Geol. 4, 377-386.

Mumme et al. 1976. Crystal chemistry and proposed nomenclature for sulfosalts intermediate in the system bismuthinite-aikinite (Bi2S3-CuPbBiS3). Am. Min. 61, 15-20.

Horiuchi, H. & Wuensch, B.J. 1977. Lindströmite, Cu3Pb3Bi7S15; its space group and ordering scheme for metal atoms in the structure. Can. Min. 15(4), 527-535.

Pring, A. et al. 1998. Lindströmite from Cobalt, Ontario. Can. Min. 36(4), 1139-1148.