Mer om Hematofanit

Sammanfattning


Den första beskrivningen av hematofanit gjordes 1928 av bergsingenjör Karl F. Johansson Johansson gav inga morfologiska data men kunde baserat på Laue-fotografier konstatera att mineralet tillhör det tetragonala systemet. Johansson presenterade också två våtkemiska analyser av hematofanit och jämförde dess kemi med mineral som nadorit och ekdemit. Information saknas om hur provet kom i hans ägo.

Paragenes


Johansson ger knapphändig information om hematofanitens paragenes och nämner endast att det förekommer tillsammans med plumboferrit. Mineralet uppträder som isolerade tavlor med en diameter upp till 5 mm, eller som lamellartade aggregat av subparallella kristaller.

Kristallstruktur


Hematofanitens tetragonal symmetri samt strukturella släktskap med perovskitstrukturen har bekräftats av senare studier. Strukturen består av oktaeder- och 5-koordinerade Fe-atomer samt 10-12-koordinerade Pb-atomer. Varje Cl-atom är kubiskt koordinerad av åtta Pb-atomer. Strukturen kan ses som en kombination av fyra subceller: tre av dessa har distorderad perovskitstruktur och består av PbFeO3, och den fjärde har en distorderad cesiumkloridstruktur och består av PbCl. Två av perovskit-subcellerna har vakanta syrepositioner; sammansättningen hos dessa enheter skrivn mera korrekt som PbFeO2.5.
Hematofanit - kristallstruktur
Kristallstrukturen hos hematofanit. Violett tetraeder = Fe; grå kub = Pb; grön sfär = Cl. Gul streckad linje anger enhetscellen. Ingående syre visas ej.

Fakta om Hematofanit

Kemisk formel:

Kristallsystem:

Färg:

Streckfärg:

Hårdhet:

Glans:

Brott/spaltning:

Etymologi:

Pb4Fe3+3O8(OH,Cl)

Tetragonala

Djupt brunröd, blodröd i genomfallande ljus

Orange

2-3

Submetallisk

God spaltning

Från grekiskans haima = blod och phainomai = att verka vara, som syftar på mineralets blodröda färg i genomfallande ljus

Publikationer

Övriga publikationer


Rouse, R.C. 1971. A note on the structural chemistry of hematophanite. Am. Min. 56(3-4), 625-627.

Rouse, R.C. 1973. Hematophanite, a derivative of the perovskite structure. Min. Mag. 39, 49-53.