Vilken roll har Naturhistoriska riksmuseet?

När exemplar tillvaratas av sådana djurarter som omnämns i Jaktförordningens §33 (SFS 1987:905), skall polisen ombesörja att djuret snarast överlämnas till Naturhistoriska riksmuseet. Endast om naturvårdsverket så särskilt beslutat, kan djuret (eller delar av det) tillfalla annan mottagare. Till grund för naturvårdsverkets beslut ligger dels upphittarens önskemål och motiv, dels ett utlåtande från Naturhistoriska riksmuseet rörande det upphittade djurets vetenskapliga värde.

Även naturvårdsaspekter vägs in i beslutet. De flesta djurarter som nämns §33 är sällsynta, och några är utrotningshotade. För vissa av dem, t.ex. örnar, pilgrimsfalk och berguv, lägger svensk naturvård ned mycket arbete på att hålla en sviktande stam vid liv genom vinterutfodring, bobevakning eller utplanteringar. Bestämmelserna i paragrafen är i första hand grundade på naturvårdsskäl. De ger bland annat möjlighet till ingripande mot den som befattar sig med montering av olagligt åtkommet vilt av dessa slag.

För att nå resultat i naturvårdsarbetet krävs också ökade kunskaper. Det är bland annat viktigt att få veta vilka dödsorsaker som drabbar djuren i det fria och för att kunna sätta in motåtgärder om så behövs. Havsörnen kan tjäna som ett bra exempel. Klarläggandet av miljögifternas roll i denna arts försvinnande har nästan helt baserats på analyser av döda fåglar som inlämnats till riksmuseet i enlighet med bestämmelsen om statens vilt. För rovfåglar och ugglor har de elektriska luftledningarna och transformatorernas stora betydelse som dödsorsak också klarlagts på detta sätt.

Lika väsentligt är behovet av material för grundforskningen vid våra museer och universitet. Här bedrivs undersökningar av djurens släktskap, utbredning, utvecklingshistoria och vanor. Denna forskning är av internationell betydelse bland annat därför att Sverige är så kallad typlokal för de flesta av de nordiska djurarter, som på sin tid beskrevs och namngavs av Linné. Grundforskningen kräver ett stort jämförelsematerial då den individuella variationen ofta är mycket stor. En stor variation är en förutsättning för det naturliga urvalet och därmed för arternas utveckling. Den gör det emellertid också nödvändigt med långa serier av museiexemplar för att kunna studera de förändringar i utseendet många arter genomgår i samband med könsmognad, åldrande, pälsbyte eller fjäderbyte. Stora serier av individer som åldersbestämts genom t.ex. mikroskopiska studier av "årsringar" i tänder, ger oss dessutom en uppfattning om ålderssammansättningen i de vilda stammarna - en från naturvårdssynpunkt mycket viktig information.

Slutligen måste de offentliga museernas utställningar av monterade djur för upplysning och undervisning underhand förnyas. Riksmuseets verksamhet med vandringsutställningar ställer ofta krav på ytterligare monterade exemplar, särskilt av större och sällsyntare svenska djur.

När ett djur inlämnas till museet, bestäms först om det skall gå till montering eller forskning, därefter vägs och mäts djuret. Om dödsättet är oklart obduceras kroppen ofta på Statens veterinärmedicinska anstalt. Efter att könet, och om möjligt även åldernsbestämts, tas prover med sterila instrument för analys av miljögifter. Därefter tillförs djuret forskningen vilket innebär antingen helkonservering i vätska (för mjukanatomiska studier), helskelettering (för studier av benbyggnaden) eller s.k. skinnläggning, varvid skinnet malprepareras eller garvas. Vid skinnläggningen av fåglar låter man delar av skelettet sitta kvar i skinnet (fr.a. den främre delen av kraniet samt benen i foten) medan hela skelettet tas till vara hos däggdjuren.

Eftersom moderna naturskyddskrav förhindrar en aktiv insamling av forskningsmaterial av hotade arter är det särskilt viktigt för forskningen och undervisningen att de individer av dessa arter som påträffas döda tas omhand och hanteras enligt bestämmelserna om Statens vilt. Endast i undantagsfall lär alltså ett inkommet djur bli bedömt som obehövligt för riksmuseet. I dessa fall är vi dock självfallet beredda att låta det återgå till ursprungsorten om det där kan komma till allmän nytta som informations- och undervisningsobjekt. Då det under alla omständigheter rör sig om värdefullt material, vill vi emellertid även i dessa fall ha kontakt med den slutliga mottagaren för att försäkra oss om att djuret monteras på ett sakkunnigt sätt, så att det verkligen blir till avsedd, långvarig glädje.