Lagstiftning

Ringmärkning av fåglar räknas som jakt och lyder därför under jaktlagstiftningen sedan 1987, vilket är det år då ringmärkning av fåglar för första gången omnämns i svensk lagstiftning. I jaktförordningen (SFS 1987:905) stadgas att den som har Naturhistoriska riksmuseets uppdrag att ringmärka fåglar får göra detta oberoende av att fåglarna är fridlysta samt att ringmärkningen får ske på annans mark.

År 1987 infördes också ett obligatoriskt licenskort och en årsavgift för ringmärkare. Två typer av licenser infördes, en för huvudmärkare och en för medhjälpare. Anledningen till att två licenser infördes var i första hand för att möjliggöra projekt där märkning måste ske samtidigt på olika platser, till exempel i utspridda pärluggleholkar.

Medhjälpare med licens får märka på egen hand men under huvudmärkarens ansvar. Systemet har sedan också kommit att fungera som ett slags lärlingsförfarande. Huvudmärkaren ansvarar för medhjälparens märkningar samt för alla redovisningar och övriga kontakter med ringmärkningscentralen.

Ringmärkarlicenserna är begränsade till olika geografiska områden och ibland till vissa arter eller artgrupper.

Vid fågelstationer finns en person som är ansvarig för stationens redovisningar. De som ringmärker vid fågelstationer måste ha en stationslicens för den aktuella stationen. En ringmärkare som märker vid olika fågelstationer måste ha en licens vid varje enskild fågelstation.

Vid ansökan om tillstånd för att ringmärka fåglar bedömer Ringmärkningscentralen projektets relevans, dess geografiska läge och de föreslagna fångstmetoderna innan tillstånd ges. Om märkaren vill använda andra märkmetoder än ringar krävs särskilt tillstånd från Naturvårdsverket.

Ringmärkningcentralen har tillstånd från Naturvårdsverket att använda olika typer av fångstmetoder, tex slöjnät. Den enskilda märkaren eller fågelstationen måste i sin tur få fångstmetoderna godkända av Ringmärkningscentralen.

För att hålla kvar fåglar för experiment eller flytta dem till en annan plats krävs särskilda tillstånd från olika myndigheter.

Jaktlag (

SFS 1987:259)

Ringmärkning m.m.
24 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vilt får fångas eller fällas på annans jaktmark för märkning, undersökning eller andra åtgärder som företas för att tillgodose vetenskapliga behov.

Jaktförordning (

SFS 1987:905)

Ringmärkning m.m.
32 § Den som har Naturhistoriska riksmuseets uppdrag att ringmärka fåglar får för sådant ändamål fånga fåglar på annans jaktområde. Om ett fångstredskap kan komma att lämnas utan omedelbar tillsyn, skall jakträttshavaren underrättas innan redskapet sätts ut. Ringmärkningen får ske utan hinder av att fåglarna är fredade. För att i andra fall få fånga eller fälla djur eller ta fåglars ägg på någon annans jaktmark i syfte att märka eller undersöka djuren eller äggen fordras tillstånd av Naturvårdsverket. Den som har fått ett sådant tillstånd skall underrätta jakträttshavaren om sin verksamhet. Förordning (1995:443).