|
| Ringmärkning av fåglar är ett sätt att ta reda på vart fåglarna flyttar, hur de flyttar, hur länge de stannar på en plats samt hur gamla de blir. Den vanligaste fångstmetoden är nät, så kallade japanska slöjnät, som är mycket tunna och mjuka och sydda så att varje nätvåd bildar en ficka där fågeln faller ner när den flyger i nätet. Med lite övning är det lätt att se från vilket håll fågeln flugit i nätet. Fågeln måste sen plockas ut försiktigt med speciella handgrepp. Näten vittjas regelbundet under den tid då fångst pågår. Storleken på nätens maskor avgör till viss del vilka arter som fastnar i nätet. Små fåglar kan flyga rakt igenom nät med stora maskor medan stora fåglar sällan fastnar i nät med små maskor. För att fånga småfåglar används därför slöjnät med mindre maskor än om större fåglar ska fångas. |
|
 Japanskt slöjnät
|
Fåglar fångas också i fällor av olika slag. Ett exempel är vadarfällor som placeras i strandkanten så att fåglarna under näringssök promenerar in i dem. Andfängen fungerar på liknande vis genom att änder simmar in i en stor bur placerad i grunt vatten. Vuxna rovfåglar och kråkfåglar fångas ibland i så kallade kråkfällor.
Andfänge
Helgolandsfällan är en mycket stor fälla som började användas vid en fågelstation på ön Helgoland i Tyskland, därav namnet. Den bygger på att fåglarna flyger in i fällans öppning för att slå sig ned i den vegetation som finns där. Ringmärkaren går in i fällan och driver fåglarna framför sig allt längre in i fällan tills fåglarna flyger in i en liten låda där märkaren kan plocka ut dem med händerna.
Helgolandsfällan vid Ottenby
Alla fångstanordningar kräver särskilt tillstånd från Ringmärkningscentralen som i sin tur har ett tillstånd från Naturvårdsverket. Många fåglar kan dock ringmärkas utan att några fångstanordningar behöver användas, till exempel fågelungar i holkar och bon.
Skriv ut