Ålder och kön
Information om fåglarnas ålder och kön gör det möjligt att mer ingående analysera de data som samlats in vid ringmärkning. Exempel på frågor som kan besvaras om denna information finns är huruvida det är hanar eller honor som anländer först på våren och vid vilken tidpunkt ungfåglarna ger sig av från sin födelseplats.
Ålder
Fåglarnas ålder kan ofta avgöras med hjälp av fjäderdräktens struktur och färg. Yngre fåglar kan ha andra färgteckningar än äldre fåglar och de brukar ha en fjäderdräkt av sämre kvalitet än den som äldre fåglar har. Fågelungar känns igen på att de är nästan kala (mycket unga fågelungar i bon) eller på att fjäderdräkten är dunig (hos arter där ungarna lämnar boet tidigt). Något större ungar kan kännas igen på att den första riktiga fjäderdräkten inte är helt utvuxen och, även senare, på att den första dräkten ofta skiljer sig från den vuxna fågelns fjäderdräkt.
Vanligtvis går ungfågeldräkten att skilja från den äldre fågelns fjäderdräkt genom ett flertal karaktärer. Ungfågeldräkten är ofta fräschare än den äldre fågelns dräkt, stjärtpennorna är ofta smalare, de större vingtäckarna skiljer sig ofta i utseende och spåren från fåglarnas ruggning bildar olika mönster hos gamla och unga fåglar. Ett fåtal arter byter den första riktiga fjäderdräkten redan ett par veckor efter att den vuxit ut och då blir det svårare att skilja unga fåglar från äldre. Ett sådant exempel är pilfinken som därför kan vara mycket svår att åldersbestämma redan under sensommaren.
När fjäderdräkten inte räcker till kan man för vissa arter använda färgen på ben, ögon och näbb för att skilja olika åldrar åt.
Kön
Vissa fågelarter har mycket tydliga könsskillnader medan andra är omöjliga att skilja åt för ett mänskligt öga. Arter med tydliga skillnader mellan könen är till exempel tjäder och storskrake, hos båda är könen så olika att det kan vara svårt att tänka sig att de tillhör samma art. I andra änden av skalan finns till exempel lövsångare där könen för ett mänskligt öga ser precis likadana ut. Till viss del kan en ringmärkare som håller fågeln i handen ändå avgöra fågelns kön. Under äggläggningsperioden får hanen större yttre könsorgan vilket går att se för ett tränat öga och under ruvningstiden utvecklar fåglarna en ruvfläck, det vill säga en kal fläck på buken för att äggen ska kunna värmas effektivare. Hos arter där honan ruvar mest är det också hon som har bäst utvecklad ruvfläck och detta kan då användas som kriterium för att skilja könen åt. Slutligen kan vinglängden ge en viss vägledning. Hur tydliga könsskillnaderna är kan variera med ålder och mellan olika tider på året. Ungfåglar är ofta svåra att skilja åt även hos arter som har tydliga dräktskillnader som vuxna. Till exempel har svarthättor en ungfågeldräkt där honor och hanar ser likadana ut medan vuxna fåglar är mycket lätta att könsbestämma.
Hos många änder har hanarna praktdräkter under häckningssäsongen men en dräkt som liknar honornas när häckningssäsongen är över och när de ska rugga (eklipsdräkt). Vissa arter, som till exempel sparvhök, har mycket stor storleksskillnad mellan könen, så stor att de flesta individer kan könsbestämmas endast på storleken. Hos andra arter, som till exempel rosenfink, blir könsbestämningen enklare ju äldre fågeln blir. Detta beror på att fjäderdräktens röda färg blir intensivare med åldern.
Skriv ut
