Ornitologi – läran om fåglar
Den del av Vertebratenhetens verksamhet som rör fåglar kan delas in i två delar efter ämnesområden och metodik. Den största forskningsgruppen vid Vertebratenheten fokuserar på fåglarnas taxonomi, systematik och biogeografi. Till stor del används molekylära metoder i samarbete med Molekylärsystematiska laboratoriet men studier av fossila fåglar samt av det material som finns i fågelsamlingarna är också viktiga. Mycket av forskningen bygger på samarbete med forskare i andra länder.
Buceros rhinoceros Foto: Martin Irestedt
Fåglarnas ekologi och flyttningsmönster studeras vid Ringmärkningscentralen och där finns också de samlingar som bygger på data som erhålls vid ringmärkning av fåglar och återfynd av ringmärkta fåglar. Vid Ringmärkningscentralen används ringmärkning som forskningsmetod men även experiment och studier av levande fåglar i det vilda och på lab är vanliga metoder.
Fågelsamlingarna omfattar fågelskinn och skelett, hela fåglar i sprit, fågelägg samt blod och vävnadsprover. En del av samlingarna kallas för typsamlingen – det är de fågelexemplar som har legat till grund för artbeskrivningen av en ny fågelart. De fåglar som finns i samlingarna är till viss del insamlade under expeditioner till olika delar av världen och till viss del inskickade till museet. En stor del av fåglarna kommer via lagstiftningen om Statens vilt. Enligt denna ska vissa djurarter skickas in till Naturhistoriska riksmuseet om det hittas döda. Vilka fåglar det gäller kan du läsa mer här:
Arter i Statens vilt
Vid Ringmärkningscentralen finns databaser med ringmärkningsdata och arkiv med bland annat återfyndsrapporter och märkprotokoll. Ringmärkningsdata
Skriv ut
