Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Öppettider:

Tisdag - fredag 10-18
Lördag, söndag 11-18
  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 2(7), juli 1998

Nålfruktmossor, dåligt kända primitiva landväxter

Månadens kryptogam juli 1998

Nålfruktsmossa från Madeira. Foto: Lars Hedenäs
Foto: Lars Hedenäs
Nålfruktmossorna är den minsta gruppen av mossor, och är systematiskt klart skilda från lever- och bladmossorna. De flesta av de omkring 400 arter som finns i världen hittar man i tropiska och subtropiska områden. I Europa finns åtta arter tillhörande tre släkten, och i Sverige förekommer endast de gula och svarta nålfruktmossorna, Phaeoceros carolinianus och Anthoceros agrestis. Dessa två är vitt utbredda i jordens tempererade områden, och växer hos oss i jordbruksområden i landets södra delar. Den gula nålfruktsmossan är betydligt sällsyntare än den svarta, som är tämligen allmän i Sveriges sydligaste delar.

Våra två arter består av 1-2(-3) cm breda rosettlika bålar som växer tätt tryckta mot marken. I håligheter i bålen finns kolonier av blågrönalger av släktet Nostoc. Blågrönalger kan fixera luftens kväve och kan därmed bidra till mossans kväveförsörjning. Kolonier av blågrönalger är också associerade med bålen hos Blasia pusilla, lerbålmossa. Sporkapslarna, som givit nålfruktmossorna deras svenska namn, ser på nära håll ut som tjocka nålar. Om man hittar nålfruktmossor med många kapslar ser det ofta ut som nyligen grott gräs. Kapslarna producera sporer under senare delen av sommaren och hösten. Till skillnad från förhållandet hos andra mossor producerar nålfruktmossor sporer kontinuerligt under hela växtperioden genom att kapseln växer nerifrån och sporerna i övre delen mognar efterhand. Sporerna övervintrar i jorden, där de fungerar som en sporbank för arten. I norra och centrala Europa klarar bålarna vanligen inte av vinterklimatet (frost), och arterna är därmed ettåriga hos oss.

I norra och centrala Europa växer våra två arter huvudsakligen på åkermark som plöjs regelbundet, men man kan ibland hitta dem på dikes- och vägkanter, någon gång även på dammstränder. Det är alltså på bar mark, främst på något fuktig och sandig eller lerig jord med omkring neutral reaktion. Den gula nålfruktmossan är idag hotad i många europeiska länder eftersom deras tidigare växtplatser förändrats, på grund av moderna jordbruksmetoder och bland annat markdränering.

Text: Irene Bisang