Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Öppettider:

Tisdag - fredag 10-18
Lördag, söndag 11-18
  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 5(8), augusti 2001

Cypressflätan, en allmän och mångformig mossa med flera dubbelgångare

Månadens kryptogam

augusti 2001

Storvuxen cypressfläta
För den som försöker lära sig att känna igen våra vanligaste mossor är cypressflätan Hypnum cupressiforme ofta en rejäl utmaning. Arten finns i hela landet, och speciellt i södra Sveriga kan den växa i alla möjliga miljöer. Cypressflätans storlek och växtsätt varierar kraftigt beroende på förhållandena på växtplatsen. När arten är "typiskt" utvecklad, som man ofta hittar den på stenblock, stubbar och kullfallna trädstammar, påminner arten om en grön till gul- eller brunaktig och något glänsande miniatyrfläta. Om mossan däremot växer på träd eller på lodräta klippor blir skotten ofta smala och långt utdragna, och man tror knappt att det kan vara samma art som den som växer på stenblocket intill. I kalkrika områden, och i anslutning till havsstränder blir mossan istället mycket storvuxen och pösig.

Cypressflätan är en oregelbundet fjädergrenad pleurokarp bladmossa vars blad är kupade och mer eller mindre tydligt krökta mot substratet. Bladens nerv är kort och dubbel och cellerna i bladskivans bashörn avviker tydligt från övriga bladceller. Bashörnscellerna bildar en väl avgränsad grupp vars övre celler är ungefär kvadratiska medan de mest basala cellerna tenderar att vara rektangulära och något uppsvällda. Bladkanten är oftast tydligt fintandad nära bladspetsen.

Det finns flera arter som står nära cypressflätan, och som ibland kan vara svåra att skilja från denna. Om man väl lärt sig känna igen dem ser arterna ganska olika ut när de växer i naturen. Innan man lärt sig känna igen dem måste man dock ta till mikroskopiska karaktärer, och då är det viktigt att titta på många blad för att känna sig säker på vilken art det är. Olika forskare är oeniga om ifall det går att urskilja ytterligare arter än de som beskrivs nedan ur cypressflätan. Bland annat menar en del att de riktigt stora och pösiga typerna på kalkmarker bör räknas till en egen art.

Atlantflätan Hypnum resupinatum är en ganska liten art som växer i täta, mörkt gröna mattor på träd och sten i kustområdena landets sydvästra delar. Denna art har i stort sett helt släta bladkanter och bladen är nästan raka samt oftast riktade snett uppåt från substratet längs stora delar av skotten. Plattflätan Hypnum jutlandicum och trådflätan Hypnum andoi skiljer sig båda mikroskopiskt från cypressflätan genom att bladkanterna är fintandade åtminstone ner till bladmitten. Plattflätan har en sydlig utbredning, men är betydligt mer utbredd än atlantflätan i framförallt sydvästra Sverige. Under senare år har arten hittats både på Gotland och i Stockholms skärgård, men i dessa områden är den en raritet. Plattfläta växer i huvudsak på marken, både i skog och på hedar. Den skiljer sig i fält från cypressflätan genom att den är mer tillplattad (som om man hade pressat skotten mellan två fingrar), mer regelbundet förgrenad och har en betydligt blekare grön färg. Trådflätan finns i hela landet, och är möjligen vanligare än cypressflätan i Norrland. Arten växer både på klippor, där den föredrar brantare partier, på trädstammar, och ibland på stubbar och block. Medan cypressflätan kan växa på kalkrikt underlag finns trådflätan bara i fattigare miljöer. Trådflätan ger ett betydligt mattare grönt intryck än cypressflätan, bland annat för att dess bladceller är relativt korta. De fyra arternas sporkapslar skiljer sig också något åt, men eftersom man sällan hittar kapslar annat än hos cypressflätan har man vanligen inte särskilt stor nytta av detta när man vill se vilken art det är frågan om.

Det vetenskapliga namnet Hypnum har sitt ursprung i ett grekiskt ord som betyder sova. Under antiken användes namnet för epifytiska mossor eller lavar som ingick i mediciner. I stort sett alla pleurokarpa mossor fördes en gång till detta släkte, men den systematiska forskningen har efter hand visat att endast ett fåtal pleurokarpa arter är tillräckligt nära släkt för att placeras här. Det är faktiskt till och med så att flera arter som ännu förs till släktet Hypnum egentligen inte är särskilt nära släkt med arterna kring cypressflätan. Vi kan alltså vänta oss att en del andra Hypnum-arter så småningom kommer att flyttas över till andra släkten.

Text: Lars Hedenäs