Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Öppettider:

Tisdag - fredag 10-18
Lördag, söndag 11-18
  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 10(10), oktober 2006

Kaklav, Xanthoparmelia conspersa

Kaklav ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Kaklav ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Förstora bilden
Isidierna hos kaklav.
Isidierna hos kaklav.
Förstora bilden
Närbild av isidier hos kaklav.
Närbild av isidier.
Förstora bilden

Månadens kryptogam oktober 2006

Kaklav är en av våra vanligaste stenväxande bladlavar. Den räknades tidigare till släktet Parmelia men har nu, bland annat på grund av sin gulgröna färg, brutits ut till ett eget släkte, Xanthoparmelia.

Fruktkroppar hos kaklav är inte ovanliga men ofta är den helt steril och förökar sig endast vegetativt med så kallade isidier. Dessa täcker stora ytor av bålen, särskilt de inre delarna, och ibland är endast de perifera loberna isidiefria. Isidierna är gärna lite bruna i topparna  och eftersom de vanligen sitter så tätt bidrar det till att de centrala delarna av bålen ser mörkare ut än dess egentliga gulgröna färg.

Förväxlingsrisk finns med en annan vanlig Xanthoparmelia-art, smalflikad sköldlav (X. somloensis). Denna saknar dock helt isidider, men är i färg och växtsätt i övrigt mycket lik kaklaven. Två andra snarlika arter som ofta förekommer i samma miljö som kaklav är vinterlav, Arctoparmelia centrifuga och krumlav, A. incurva. Men varken vinterlav eller krumlav har isidier. Båda är också ljusa på undersidan av loberna till skillnad från kaklav som har mörkt bruna lobundersidor.

Kaklav växande på en takpanna.
Kaklav växande på en takpanna. Förstora bilden

Ljusälskande art

Kaklav tycker bäst om att växa på öppna ljusa och luftiga platser t ex i hällmarker eller klippor och block i ängs- och åkermark. Den trivs också bra på rent kulturskapade underlag som tegeltak.

I igenväxningsmarker tappar ljusälskande lavar snart sin konkurrenskraft. Jag har under några år följt en kaklav vars växtplats drabbats av igenväxning. Kaklaven växte på ett stenblock intill ett litet torp. Torpet övergavs och marken runt omkring förbuskades. Den tilltagande skuggiga och fuktiga miljön gjorde det möjligt för cypressmossa, Hypnum cupressiforme, att etablera sig på precis samma plats som kaklaven. Trots att platsen röjdes ett par år innan den första bilden togs mäktade inte kaklaven med att återhämta sig utan den är nu näst intill utslagen av cypressmossan.

Kaklav i konkurrens med cypressmossa.
Kaklaven har fått svår konkurrens av en cypressmossa (2003). Förstora bilden
Kaklav på väg att konkurreras ut av cypressmossa.
Kaklaven på väg att konkurreras ut (2005). Förstora bilden
Kaklav som är nästan helt utkonkurrerad av cypressmossa.
Kaklaven så gott som helt utkonkurrerad (2006). Förstora bilden
Kaklav med färgskala.
Kaklav med färgskala. Foto: L. Andersson.
Förstora bilden

En av våra bästa färglavar?

Parmelia conspersa räknades av Westring  till en av våra bästa färglavar. Han skriver: "Ibland äkta färgstofter förtjenar denna ett utmärkt rum." Han skriver vidare "Jag känner intet utländskt färgstoft af vidtsträcktare bruk och nytta för färgerierna än denna, ..." och avslutningsvis "Hvilken skada att ett så kostligt färgstoft skulle multna bort utan att samlas!" Det skall dock betonas att Westring inte skilde på P. conspersa och P. somloensis. Vilken av arterna han egentligen avsåg vet vi inte, men troligen är båda arterna lika goda som färgmedel.

Fler exempel ur Westrings färghistoria i Månadens kryptogam: juni 1997, december 2000, juni 2001, april 2002, oktober 2003.

Text och foto: Anders Tehler