Hitta hit:
T-bana: Universitetet
Frescativägen 40

Öppettider:

Tisdag - fredag 10-18
Lördag, söndag 11-18
  • Huvudmeny
Månadens kryptogam 7(1), januari 2003

Grå renlav, Cladonia rangiferina

Månadens kryptogam januari 2003

Grå renlav, Cladonia rangiferina

Grå renlav är en av våra allra vanligaste lavar. Den finns i hela landet, från högt upp i fjällen i norr till södra Sveriges ljunghedar och sanddyner. Vanligast är den dock på mager mark med gles tallskog där den växer på marken i mer eller mindre vidsträckta mattor och nästan alltid blandat med andra arter renlavar, till exempel gulvit renlav och fönsterlav.

Utbredningen i resten av världen är bipolär, det vill säga den saknas i de tropiska områdena runt ekvatorn men finns både norr och söder därom. I varmare trakter återfinns den oftast på högre höjder, i bergstrakter och fjällmassiv.

Renlavarna har varit välkända för människan sedan lång tid tillbaka och man har dragit nytta av dem på många olika sätt. Allra viktigast har renlaven varit som vinterfoder åt samernas renhjordar, men bönder har även samlat renlav för att dryga ut sitt foder till tamboskapen. Lavarna innehåller ett slags stärkelse, lichenin, som djuren kan tillgodogöra sig. Vi människor, som inte kan det, har i stället på kemisk väg spjälkat stärkelse från lavar till socker och sedan bland annat låtit det jäsa till alkohol för brännvinsframställning! Torkad och pulvriserad renlav har förr också varit en ingrediens i hårpuder och parfym.

Redan på 1500-talet beskrevs i vetenskaplig mening gruppen renlavar, men då snarast som en slags mossa, Muscus. På 1700-talet delade Linné renlavarna i två grupper under Lichen, lavar. Strax innan hade en annan botanist skapat släktet Cladonia, dit renlavarna nu hör som en väl avgränsad undergrupp på cirka 10 arter och för vilken grå renlav är karaktärsart.

Grå renlav har ett buskigt växtsätt precis som övriga renlavar, men har till skillnad från många övriga en tydlig huvudstam med relativt få förgreningar i våningar som motsvarar ett års tillväxt. Typiskt är också att alla smågrenar böjer sig åt samma håll, och så den grå färgen. Laven förökas i huvudsak vegetativt med hjälp av så kallade pyknosporer, avsnörda ändar av hyfer, eller genom att fragment av grenar bryts av och sedan bildar nya individer.

Text: Marianne Hamnede