Biologi-frågor
Tyngst i Sverige
Vilken fågel är tyngst i Sverige?Svar: Sveriges tyngsta fågel är knölsvan vars hanar kan väga upp till 12 kg.
Lars-Åke Janzon, Jourhavande biolog
Dinosauriernas släktingar
Jag heter William och är 3 år. Jag undrar vad år det för djur som är närmast släkt med dinosaurier och som lever på jorden nu. Vad heter det och om du kan berätta lite kort om det djuret vore det kul. Svar: Fåglarna är "dagens dinosaurier". De stora dinosaurierna dog ut för cirka 65 miljoner år sedan, men några små fjäderklädda dinosaurier levde dock vidare och därifrån härstammar dagens fåglar. Urfågeln som fanns under Krita kallas Archeopteryx och den kan man titta på här på museet. Kräldjuren utvecklades innan dinosaurierna. Krokodiler, som tillhör kräldjuren, är egentligen mindre släkt med dinosaurie än vad våra blåmesar är.
Dinosaurier
Lars-Åke Janzon, Jourhavande biolog
Kan humlor flyga
Kan humlor flyga?Svar: Humlans förmåga att flyga är ett speciellt område. Enligt alla logiska slutsatser skulle de inte kunna flyga. De är för tunga, har för små vingar och så vidare. Beräkningarna var dock gjorda utan att ta hänsyn till vingrörelser. Sanningen är närmast att humlan inte kan glidflyga, en egenskap den delar med många andra insekter. Jämfört med vanliga honungsbin samlar humlorna nektar under längre tid av dygnet. De kan också flyga vid starkare vind (15 km/h, medan honungsbin har problem när vinden nått 8 km/h). Humlor flyger som längst 2 km (honungsbin vanligast 3 km), men den mesta nektarinsamlingen sker inom ett avstånd på 500-700 m ( honungsbin 1.200 m).
Lars-Åke Janzon, Jourhavande biolog
Mördarsnigel?
Jag bor i villa norr om Stockholm och har fått några leopardtecknade sniglar på tomten. Dessa är ca 10 cm långa och fingertjocka, färgen är gråbrun med mörkare gråsvarta "leopardteckningar". Är det en variant av Spansk skogssnigel (Mördarsnigel) eller??Svar: Det är inte mördarsniglar, utan en art som på svenska kallas för antingen panter- eller leopardsnigel. Leopardsnigeln är, liksom mördarsnigeln, en inkomling från Sydeuropa, men den uppträder på helat annat sätt än mördarsnigeln.
Sniglar
Lars-Åke Janzon, Jourhavande biolog
Hur gammal blir ålen
Hur gammal kan en ål bli? Svar: Den ål som bevisligen blev äldst är Putte. Han fångades 1863, och hade då en uppskattad ålder av tre år. Han hölls sedan i fångenskap i Helsingborgs museum tills han dog 88 år gammal 1948. I vilt tillstånd lär ålar bli 50-55 år.
Lars-Åke Janzon, Jourhavande biolog
Havsörnens klor
Hur stora klor har en havsörn? Svar: Jag gick ut i våra samlingar och mätte en normalstor havsörn som sitter med klorna utspärrade. Mellan bakklospetsen och mittersta framklospetsen var det 19,5 centimeter.
Havsörn
Lars-Åke Janzon, Jourhavande biolog
Giftig tibast
Det går rykten i vår kommun om att tibasten inte alls är giftig utan går att äta, vilket de också gjort. Finns det några vetenskapliga bevis för dess giftighet/ogiftighet?Svar: Är man fågel går det bra att äta bären av tibast (Daphne mezereum), men tillhör man däggdjuren ska man vara mycket försiktig. 10-12 bär lär vara letal dos för en vuxen människa. I äldre tider menade man att 6 bär dödar en varg och att 30 gram torkade blad dödar en häst. Dessbättre är det nog svårt att äta denna växt eftersom dess glycosid, daphnin, ger en starkt brännande känsla i mun och hals.
Giftiga växter
Lars-Åke Janzon, Jourhavande biolog
Geologi-frågor
Kol
Finns det någon bergart som innhåller kol, som inte är sedimentär som, kol, olja, naturgas. Allt levande kommer från kol men vart fanns det från början, kanske bara i atmosfären?Svar: Om man med kol menar själva grundämnet kol, så förekommer det på jorden i en rad former. Som rent grundämne bildar kol två mineral, diamant och grafit, med olika kristallstruktur och väldigt olika egenskaper. Diamant, som ju är det hårdaste mineral som finns, bildas vid mycket högt tryck och finns främst i bergarter med ursprung i jordens inre (i manteln), där det uppenbarligen måste finnsa en reservoar av kol. Grafit, som ju är mycket mjukt och bl.a. avänds som smörjmedel och i blyertspennor finns i en del sedimentära bergarter, men ursprunget för denna grafit (organiskt eller ej) är osäkert.
Kol ingår ju också som du skriver i allt levande, både växter och djur. Organiskt bildat kol finns dessutom lagrat som sten- och brunkol, olja och naturgas i sedimentära bergarter, och infruset i permafrosten i marken i Arktis. Vidare finns kol bundet som s.k. metan-hydrat på sina håll i havsbottnarnas sediment. I gasform förekommer kol som koldioxid i atmosfären, och även löst i havsvatten.
Den största mängden kol är dock sannolikt den som är bunden i kalksten och därmed besläktade bergarter (dolomit, marmor) i jordskorpan. Kalksten består av mineralet kalcit, som kemiskt sett är kalciumkarbonat med formeln CaCO3. Som framgår av formeln ingår kol (C) i kalciumkarbonat, liksom i andra karbonat-mineral. Kalcit (eller det besläktade mineralet aragonit) bildar ju skal runt många djur (koraller, snäckor, musslor... ), och en del kalkstenar är ju bildade genom avsättning av sådana skalrester.
Ursprungligen fanns allt kol bland de grundämnen som bildade solsystemet och jorden, och som tidigare bildats i reaktioner i äldre stjärnor. Eftersom kol är ett lätt grundämne bör det mesta med tiden samlats vid jordens yta eller i atmosfären (även om en del kol uppenbarligen finns kvar i jordens inre och kan bilda diamanter). Man tror att den tidiga atmosfären innehöll stora mängder koldioxid. Sörre delen av detta kol är idag bundet i kalkstenar, och en mindre del ingår i organisk form i det levande kretsloppet, eller är lagrat som fossilt kol, olja och naturgas. Hur de mer exakta mämgdförhållandena mellan dessa olika reservoarer är törs jag dock inte säga, men en artikel på engelska i Wikipedia (http://en.wikipedia.org/wiki/Carbon_cycle
) fördjupar fördjupar sig i ämnet. Där finns också ett diagram över mängdförhållandena kol i olika reservoarer, dock med undantag av den stora mängden kol i karbonatform (i kalksten mm).
Åke Johansson, Jourhavande geolog
Varför är inte jorden kall
Jag tycker att det är konstigt att jorden kan vara så varm som den ändå är trots att den befunnit sig i mycket kall rymd i över 4 miljarder år - hur kan det komma sig, borde den inte ha kylts av för länge sedan?Svar: Den brittiska fysikern lord Kelvin gjorde på slutet av 1800-talet en beräkning hur gammal jordklotet kunde vara, om det börjat som en rödglödande flytande magmaboll och sedan svalnat av till nuvarande temperatur, och kom fram till svaret 100 miljoner år (sedan reviderat till bara 20 miljoner år). Vad han dock inte kände till var radioaktiviteten, som inte upptäckts vid denna tid. Radioaktiva sönderfall av framförallt uran, thorium och kalium i jordens inre alstrar hela tiden ny värme. Detta är drivkraften bakom vulkanism och bakom kontinentplattornas rörelser, och orsaken till att jorden inte svalnat av helt trots att vi nu vet att den är 4,5 miljarder år gammal. När det gäller jordens yttre temperatur - atmosfärens temperatur - har dock värmen från jorden inre väldigt liten betydelse, utan denna styrs av solstrålningen i kombination med den växthuseffekt som atmosfären ger upphov till.
Jorden (på rymdsidorna)
Jordklotets utvecklingling (på geologisidorna)
Åke Johansson, Jourhavande geolog
Olja i fjällkedjan
Hej! Vart är det sannolikt att det finns olja i fjällkedjan, vart är det alltså "smart" att borra efter den? Svar: Det verkar inte så troligt att det kan finnas någon olja överhuvudtaget i fjällkedjan. Visserligen består fjällkedjan delvis av kambro-siluriska sedimentbergarter, där man skulle kunna tänka sig att olja bildats ur organiskt material, ungefär som i de siluriska kalkstenarna på Gotland där små mängder olja utvunnits. Bergarterna i fjällkedjan är dock metamorft omvandlade genom högt tryck och i viss mån höjda temperaturer i samband med fjällkedjans bildande, så den olja som eventuellt kan ha funnits i dessa har nog brutits ner eller pressats bort i samband med detta. Om man ändå skulle försöka peka ut ett område med någon liten chans till oljefynd skulle det i så fall vara de relativt välbevarade kalkstenarna som finns i Storsjö-området i Jämtland, i den lågmetamorfa undre skollberggrunden (de strukturellt lägsta delarna av fjällkedjan). För hur fjällkedjan är uppbyggd se:
Fjällkedjans bildning
Åke Johansson, Jourhavande geolog
Platt, rund "lersten"
Hej. Min mamma har i sina gömmor en låda med en underlig typ av sten, lera, sandsten eller vad det nu kan vara. Hon säger att hon plockade dem som barn i Trosa, i ett område mellan vassen och bergskanten vid något vattendrag. I den vanliga leran hade hon alltså hittat dessa små runda saker. De är gråfärgade och har lite "lerstenig" konsistens. Blöter man dem löser de upp sig så småningom. Vad kallas dessa stenar och när uppstod de? Hon säger att hon tror att de kom till under istiden men är inte säker.Svar: Det handlar troligen om en så kallad marleka, en konkretion (klump, utfällning) av kalk (kalciumkarbonat) omgiven av sand eller lera. Sådana kalkkonkretioner bildas och påträffas ibland i leriga sediment. Exakt hur de bildas är mig veterligt inte riktigt klarlagt, men det rör sig om utfällning av kalciumkarbonat (kalk) i koncentriska lager, ofta runt något gruskorn eller snäckfragment i mitten, genom geokemiska processer i lersedimentet. Tydligen går processen med geologiska mått mätt relativt fort, eftersom sådana marlekor påträffas i lersediment avsatta i slutskedet av senaste istiden, för cirka 10 000 år sedan. Resultatet blir tillplattade runda eller ovala grå klumpar, någon till några centimeter stora. Att det handlar om marlekor stämmer ju också med beskrivningen av fyndplatsen, leriga sediment i kanten av Trosaån. Likaså hade din mamman rätt i att de bildats i slutskedet av eller efter den senaste istiden.
För att bekräfta att materialet innehåller kalk kan man droppa utspädd saltsyra på det (bör också funka med ättikssyra). Syran reagerar med kalken och bubblar och fräser när koldioxidgas frigörs genom nedbrytning av kalciumkarbonatet.
Åke Johansson, Jourhavande geolog
Tunga metallglänsande stenar
Hej! På norra sidan av Åland angränsande till Ålandshav och Bottehavet har jag hittat dessa två stenar och undrar nu vad de kan innehålla för något? Den större stenen (till vänster på bilden) är ca 30 kubikcentimeter och väger 124 gram.Svar: Det handlar om konkretioner (ansamlingar, klumpar) av mineralet pyrit (svavelkis).
Pyrit, även kallas svavelkis, är kemiskt sett järnsulfid med formeln FeS2. Det är blekgult och metallglänsande på färska ytor (på vittrade ytor rostbrunt), bildar ibland tydligt kubiska kristaller (en del kanter och hörn kan anas på bilderna), som dock ibland kan växa samman till en kompakt massa. Tungt jämfört med vanlig sten (ca dubbla densiteten), helt omagnetiskt trots järnhalten. Förekommer ibland i kvartsådror eller i rostiga partier i berggrunden; i större mängd ihop med andra mer värdefulla sulfidmineral (kopparkis, zinkblände, blyglans.... ) i sulfidmalmskroppar. Kan pga den gula färgen och metallglansen misstas för guld, men är betydligt blekare än riktigt guld.
Pyrit förekommer också som i detta fall som ansamlingar av hopväxta kristaller, s.k. pyritkonkretioner, i leriga sediment. En del hörn och kanter liksom plana ytor på enskilda pyritkuber kan anas på bilden. Exakt hur dessa bildas är mig veterligt inte riktigt klarlagt, men det handlar om utfällning av järn och svavel i lera under reducerande förhållanden. Med geologiska mått mätt är det tydligen en rätt snabb process, och pyritkonkretioner kan påträffas i lera avsatt under slutskedet av den senaste nedisningen för ca 10 000 år sedan. Sådana pyritkonkretioner hittas ibland uppspolade på stränder i skärgården, eller som här, på Åland.
Åke Johansson, Jourhavande geolog
Skriv ut
