Superkontinenten Pangea var den väldiga landmassa som tros ha existerat under yngre karbon för cirka 300 miljoner år sedan. Pangea antas ha bildats genom sammanslagning av alla tidigare existerande kontinenter.Pangea splittrades genom kontinentaldrift i två delar, Gondwana och Laurasien. Uppdelningen började under juratid för omkring 170 miljoner år sedan. Gondwana bestod av Antarktis, Sydamerika, Afrika, Australien, Nya Zeeland och Indien. Gondwana låg länge i närheten av sydpolen. Laurasien bestod av Laurentia (Nordamerika och Grönland) och Eurasien (Europa och Asien utom Indien).
Under äldre krittid, för cirka 125 miljoner år sedan, började Gondwana splittras upp till de nutida kontinenterna som började röra sig mot de positioner de har idag. De organismer som vid denna tid fanns på Gondwanaland följde naturligtvis med de olika kontinenterna, och har sedan dess utvecklats till nya arter. Detta historiska förlopp förklarar till exempel hur vissa djur- och växtgrupper kan vara spridda över resterna av det gamla Gondwana.Vi vet att kontinenternas rörelser och vulkanismen haft stor betydelse för livets utveckling. De kraftfulla processerna gör att klimatet och havsnivåerna förändras. Miljöförändringarna kan orsaka stora utdöenden och snabba på utvecklingen av nya arter. Genom plattornas rörelser kan barriärer, som påverkar organismernas utveckling och utbredning, både uppkomma och försvinna.
Det är bra att ha kunskap om kontinenternas rörelser när man arbetar med hur organismer är släkt och hur de utvecklats. Charles Darwin kände inte till kontinentaldriften. Den hade hjälpt honom att förstå varför vissa arter har den utbredning som de har idag.
Läs mer om kontineltaldrift:
Världen växer fram
Kontinenterna rör fortfarande på sig. Avståndet mellan Europa och den amerikanska kontinenten ökar till exempel med cirka en meter per hundra år.
Förklaring AN = Antarktis AS = Asien utan Indien AU = Australien EU = Europa GR = Grönland IN = Indien N = norr NA = Nordamerika NZ = Nya Zeeland S = söder SA = Sydamerika
Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Susanna Edvall, Lars Bern, Naturhistoriska riksmuseet
Skriv ut