Småmusslor liftar med kräftor
När Per Fischer i augusti 2004 vittjade sina kräftmjärdar i en damm i östra Västergötland gjorde han en intressant upptäckt. På en av de fångade flodkräftornas Astacus astacus ben satt ett par små musslor som inte var större än ca 10 mm i diameter. Musslorna, som var levande, satt fast förankrade med sina skalhalvor hårt sammanpressade omkring kräftans ben och kunde endast avlägsnas med milt våld.Det visade sig vara den i Sverige och Europa tämligen vanliga arten allmän klotmussla Sphaerium corneum. Klotmusslor (släktet Sphaerium, med minst tre arter i Sverige) kan påträffas på bottnar i de flesta sötvattensmiljöer, allt ifrån små dammar och diken (där andra musslor saknas) till större sjöar och långsamflytande vattendrag.
FörökningKlot- (och ärt-) musslor är hermafroditer och ovovivipara. Med detta menas att de är tvåkönade och de ägg som produceras genomgår hela sin utveckling till "färdig" mussla i moderdjuret. Man kan alltså populärt säga att de "föder levande ungar". Beteendet hos småmusslor att klamra sig fast på benen av en kräfta gynnar med stor säkerhet arternas spridning och bidrar säkert till att ett genetiskt flöde vidmakthålls i och mellan populationer.
SpridningFenomenet med småmusslor som ibland sprider sig till nya vattenmiljöer genom passiv transport med andra djur är känt från Storbritannien och kontinentala Europa. Det rör sig förmodligen inte om ett avsiktligt beteende från musslornas sida men "liften" med djur som är rörliga underlättar spridningen inom eller till nya vattenområden. Groddjur och vatteninsekter, som t.ex. dykarbaggar, kan ju ta sig landvägen och många insekter via luften, till andra dammar och sjöar i närområdet. Spridning över längre distanserEtt fynd som tyder på att denna typ av spridning kan fungera också över längre distanser gjordes 1986 (T. v. Proschwitz). Då påträffades ett exemplar av trubbig ärtmussla Pisidium obtusale i en grävd damm på Bredsands udde, Gotska Sandön. I dammen fanns också flera arter dykarbaggar! Gotska Sandön saknar naturliga sötvatten och ligger helt isolerat i Östersjön; närmaste landområde är Gotland ca 40 km söderut.
|
|
En allmän klotmussla sitter fastklamrad med sina skalhalvor hårt sammanpressade på en flodkräftas ben. Foto: Per Fischer
|
Vad är småmusslor?
Namnet "småmusslor" används som ett samlingsnamn för arterna i familjen Sphaeriidae. Denna omfattar i Sverige 24 arter fördelade på tre släkten: Sphaerium (klotmusslor) - 3 (möjligen 4) arter, Musculium (huvmusslor) - 1 art och Pisidium (ärtmusslor) - 20 arter. Arterna är små - mycket små. Den största av de i Sverige förekommande arterna är den allmänna klotmusslan Sphaerium corneum, vilken kan bli upp till 14 mm. Arterna i släktet Pisidium är genomgående mindre och mycket svårbestämda. De artskiljande karaktärerna är relativt variabla och utgörs framför allt av låsapparatens tänder. Småmusslorna är alla bottenlevande filtrerare. Arterna har ganska olika miljökrav och de återfinns i alla typer av sötvatten, på alla djup och på alla typer av mjuka bottnar. Några dåligt kända arter lever endast på stora djup (profundalen) i sjöar. Alla arter är hermafroditer och ovovivipara. Embryonerna utvecklas i mindre grupper i särskilda säckar som sedan sprängs. Ungmusslorna uppehåller sig därefter under lång tid i moderdjurets gälar. När de lämnar detta har de nått en längd av ungefär en fjärdedel av förälderns och är könsmogna redan vid "födseln".
|
| Du behöver Quick Time Player för att se videofilmen. Hämta den kostnadsfria spelaren på Apples webbplats, www.apple.com/se/ |
Videofilm med kräfta och fastklamrad mussla. Foto: Per Fischer
Författare Stefan Lundberg, och Ted von ProschwitzLitteraturtips:
Girard. 1859. Annales de la Société entomologique de France.
Kew , H.W. 1893. The dispersal of shells.
Lundberg S. & von Proschwitz, T. 2005. Småmusslor liftar med kräftor. Fauna & Flora 100:1: 28-29.
Skriv ut
