Rundmaskarna, eller nematoderna, är enkelt byggda spolformade djur som påträffas i de flesta miljöer. De förekommer som parasiter hos djur, människor och växter men även som fritt levande i marken och i bottensedimentet av sjöar och hav. Nematoderna är sannolikt den individrikaste gruppen av flercelliga djur. På varje kvadratmeter av mark, havs- eller sjöbotten kan det finnas miljontals nematoder. De förekommer som parasiter hos snart sagt alla djurarter inklusive människan. De förekommer även som parasiter och skadegörare på ett stort antal växtarter och vållar svåra skördeförluster på ett flertal grödor.Man uppskattar att de cirka 20 000 kända arterna endast utgör en liten del av det totala antalet förekommande arter (över 700 arter har påträffats i Sverige). De flesta nematoder är mikroskopiskt små (ofta under 1 millimeter) men en del djurparasiter är större (flera centimeter upp till flera meter). Huden är elastisk och byts fyra gånger under tillväxten. Under kroppsväggen finns fyra buntar med längsgående muskler. Kroppshålan är vätskefylld och har ett inre tryck som håller kroppen utspänd och verkar antagonistiskt till musklerna (så kallat Hydrostatiskt skelett).
Djuren rör sig sinusformat (ormlikt slingrande) genom att ta spjärn mot omgivningen. I kroppshålan finns de slangformade könsorganen och i mitten ligger tarmen. Andnings- och cirkulationsorgan saknas. Den främre delen av tarmen (matstrupen) är muskulös och kan innehålla olika typer av bulber och klaffar. Djuren är vanligtvis skildkönade med inre befruktning. Hos en hel del marklevande former saknas hanar och djuren är självbefruktande hermafroditer eller har jungfrufödsel (partenogenes).
Mundelarna är anpassade efter olika födoslag som hos till exempel jordlevande former kan vara rötter, svamphyfer, bakterier eller andra smådjur.
Marknematoderna är små, vanligen 0,3-1,5 millimeter långa, genomskinliga djur som lever i den vätskefyllda delen av markens porystem. I samma miljö finns förutom mikroorganismer (bakterier och svampar) och finrötter även andra grupper av mikroskopiska djur, såsom protozoer (urdjur), rotatorier (hjuldjur) och tardigrader (björndjur). I markens näringsväv återfinns nematoderna på ett flertal ställen. En del lever av bakterier, en del suger på svamphyfer, en del äter av rötter och andra är rovdjur. Proportionerna i antalet av olika arter ger en faunastruktur som delvis beror på markfaktorerna och klimatet. Faunastrukturen ändrar sig vid olika typer av störningar som till exempel markbearbetning och försurning.
Cervidellus spitzbergensis är en marklevande bakteriätande rundmask som hittats på Svalbard. På teckningen syns en hona med vissa kroppsdelar och organ markerade med pilar. Detaljteckningen visar djurets framände. Utskotten i framänden består av läppar och så kallade 'labiala probolae' som troligen har betydelse för djurens födointag.Klicka på bilden för att se den i större format.
Text: Björn Sohlenius och Sven Boström. Illustrationer: Bibbi Mayrhofer.
Skriv ut
