Roland Carlsson från Lekeryd har till Naturhistoriska riksmuseet skickat en igel för identifiering. Igeln följde med en gädda som hade fångats vid angelfiske i sjön Ruppen vid Haurida i Småland. Den är en grund sjö som har en riklig vattenvegetation såsom näckrosor, småkaveldun, vass och slingeväxter. Igeln visade sig vara en fyrögd broskigel, Hemiclepsis marginata.
Artkännetecken Huvudet med den främre sugskålen är tydligt avsatt från kroppen och något bredare än efterföljande kroppssegment. Huvudet har två par ögon. Färgen hos levande djur går ofta i grönt till gul-brunt. Oftast finns också på ovansidan sju markerade längsband bestående av klargula fläckar. Den når en storlek (i viloläge) på cirka 17 x 5 millimeter.Förekomst Den fyrögda broskigeln är relativt vanlig i södra Sveriges näringsrika sjöar och vattendrag, samt även i mindre dammar, upp till Dalälven. Något enstaka fynd finns även från trakten av Sundsvall. Dess utbredning täcker i princip in hela Palearktis. Den förekommer främst i littoralen på grundare vatten, antingen under stenar i strandzonen, eller bland vattenvegetationen nära stränderna.Både rovdjur och parasit Den fyrögda broskigeln är oftast ett frilevande rovdjur, men kan också leva parasitiskt och då suga blod från fiskar och groddjur (främst grodyngel). Det är känt att arten parasiterar gädda, mört, sarv, braxen, sutare, karp och abborre. Vid akvarieförsök har iglarna snabbt attackerat fisk och kan till och med döda mindre fiskyngel. Iglarna fäster sig främst i bukregionen, vid munnen, på ögonen eller vid fenornas bas. Unga iglar suger sig snabbt fulla med blod och släpper sedan taget efter endast cirka 10 minuter. Äldre och större exemplar kan sitta kvar på fisken i flera dagar.Igel med yngelvård Liksom hos andra broskiglar så har denna art yngelvård. Äggen (12 - 150 stycken) läggs maj-juni och fästs antingen på bottnen eller på igelförälderns undersida. De skyddas mot faror av föräldern och kläcks efter cirka tre veckor, beroende på vattentemperaturen. De nykläckta iglarna stannar en tid fastsugna på förälderns buksida och skyddas även fortsättningsvis här. Igelföräldern är under denna tid relativt rastlös och letar efter en lämplig värdfisk för de unga iglarna. Ett sätt att väcka uppmärksamhet hos passerande fiskar är att hela tiden göra små vågrörelser med kroppen. Då en fisk lockats att komma i närheten parasiteras den snabbt av de unga iglarna.
Namnförklaring Släktnamnet Hemiclepsis kan härledas från några grekiska ord. "Hemi" betyder halv. "Clepsydra" är benämning på ett vattenur. Dock är detta ord i sin tur sammansatt av två andra ord. "Kleptein" som betyder stjäla och "hydro" som betyder vatten, som tillsammans skulle betyda den som stjäl vatten och kan förknippas med den vattenlevande igelns sätt att svälla upp (dock ej av vattnet). Artepitet marginata kommer från latin och betyder kant eller ram, och åsyftar troligtvis de längsgående banden på kroppen.Systematik:Rike: AnimaliaStam: AnnelidaKlass: HirudinoideaOrdning: ArhynchobdellaeFamilj: HirudinidaeSläkte: HemiclepsisSystematik
Författare Stefan Lundberg, limnolog, Naturhistoriska riksmuseetLitteraturtips:
Elliott, J. M. & Mann, K. H., 1979, A key to the British freshwater Leeches. - Freshwater Biological Association (FBA), Scientific Publication, No. 40: 1-72. [Kan rekvireras från FBA, Windermere Laboratory, The Ferry House, Ambleside, Cumbria LA22 OLP, Great Britain]. Olsen, L.-E. & Svedberg, U., 1999, Smådjur i sjö och å - Naturserien (Stockholm).
|
 Fyrögd broskigel, från gäddan. Foto: Roland Carlsson.
|
Skriv ut