Insekter i rött och svart
Aposematiska mönster består ofta av svarta, röda och gula färger och förekommer hos många djurarter.
Strimlus hittar man ofta sittande på någon flockblomstrig växt som hundkex.
Ett tänkbart bytesdjur signalerar sin giftighet med hjälp av bjärta färger gentemot ett rovdjur, till exempel fåglar. I nedanstående fall är det färgerna svart och rött i kombination som exemplifieras. Även helt ofarliga och icke giftiga bytesdjur kan falskeligen informera rovdjuren genom att anlägga aposematiska färgmönster.
De oftast uppstådda spörsmålen som rör svarta och röda insekter handlar om tre arter skinnbaggar, "löss" (som dessutom är skalbaggslika) och som kan uppträda i stora mängder. Dessa tre arter kan dessutom lätt förväxlas med en annan skinnbagge.
Av dessa fyra arter är strimlusen den lättaste att identifiera. Den är regelbundet färgad i svarta och röda längsstrimmor.
De andra arterna är oregelbundet färgade. Av dessa känns riddarbaggen direkt igen på den vita runda fläcken som sitter på vingarnas membranösa del.
 Riddarbagge har en vit, rund prick på det bakre svarta fältet. |
|
Eldlus har helsvart ryggtriangel. Halsköld med svart stor mittfläck. Vingar med runda svarta fläckar.
|
|
Rödlus har röd mitt (skutell) på ryggtriangeln. Halssköld med två svarta sidofläckar. Vingar med svarta rektanglar.
|
Andra aposematiskt färgade insekter än skinnbaggar är exempelvis fjärilarna karminspinnare och bastardsvärmare samt skalbaggarna nyckelpigor.
Karminspinnare, Tyria jacobaeae.
|
|
Mindre bastardsvärmare, Zygaena viciae.
|
|
Nyckelpiga, Coccinella septempunctata.
|
Litteraturtips:Forslund, M. & Forshed, N., 2000, Sveriges landskapsinsekter. (Stockholm).Sandhall, Å. & Ossiannilsson, F., 1985, Skinnbaggar, bladlöss och andra småinsekter, (Stockholm).
Skriv ut
