|
Gräshoppor, vårtbitare och syrsor
Under sommaren och tidiga hösten talar man ofta om att "syrsorna spelar" men riktigt så enkelt är det inte. Vad vi hör en vacker solig sommardag är gräshoppor och vårtbitare. Det som hörs sena i ljumma mörka sommarnatten är den gröna vårtbitare. Hussyrsor håller till inomhus eller på soptippar.
 Vuxen gräshoppa. Alla teckningar är från Borck 1848.
Det finns några enkla knep att hålla isär dessa olika grupper åt. Man kan titta på antennernas längd, närvaro/frånvaro av äggläggningsrör hos honorna, förekomst av analspröt, samt sättet att alstra ljus hos hanarna. Gräshoppor, vårtbitare och syrsor tillhör ordningen Orthopera (rätvingar) - deras närmaste släktingar är tvestjärtarna (Dermaptera) och kackerlackor (Blattodea). Alla hopprätvingar genomgår en ofullständig förvandling. När den unga gräshoppan på våren kläcks ur ägget, liknar den en liten gräshoppa och kallas nymf eller larv. Den genomgår under sommaren ett antal hudömsningar varvid vingar och äggläggningsrör tillväxter stegvis. I och med sista hudömsningen når vingarna sin fulla längd. De har ett par hårda täckvingar som skyddar det tunna paret flygvingar som ibland kan vara bjärt färgade. Under sommaren och hösten parar de sig och lägger äggen, som övervintrar till nästa år. De svenska arterna har en ettårig livscykel, med undantag för mullvadsyrsan som har en tvårig utveckling - den övervintrar som nymf. De olika arternas sånger är väldokumenterade. Detaljerade sångdiagram finns i många böcker, som kan visa sångens stundtals mycket komplexa struktur, uppdelning i mindre strofer. Vidare finns det olika inspelningar på kasettband och CD-skivor över arternas läten, så att man kan lära sig att känna igen dessa, på samma sätt som med fågelsång. Under sidan sommarljud kan du lyssna och ladda ner ljud från Sveriges gräshoppor, vårtbitare och syrsor.
Till sommarljud
 Trumgräshoppan Psophus stridulus och den blåvingade gräshoppan Sphingonotus caerulans med utfällda vingar.
 Hona av den grön vårtbitare Tettigonia viridissima med utfällda vingar helt från ryggsidan. Lägg märkte till äggläggningsröret.
 Hussyrsa Acheta domestica, hane (till vänster) och hona (till höger) med utfällda vingar.
Vårtbitare Vårtbitarna känns igen på långa tunna antenner, honans kraftiga svärdliknande äggläggningsrör. Äggen lägges i marken hos de flesta arterna, sävvårtbitare lägger äggen i vasstrån. Hanen spelar genom att gnida vingbaserna mot varandra. Arterna är aktiva såväl under dagen som sena kvällen och natten. De är rovdjur men äter även gärna växtdelar. Vi har ett 10-tal arter i Sverige. Det svenska namnet vårtbitare har funnits i vårt språk sedan 1619. Linné uppmärksammade att allmogen på Gotland använde den gröna vårtbitaren till att ta bort vårtor med. Således gav han arten det vetenskapliga namnet verrucivorus - den som äter vårtor. Bildgalleri över de svenska arterna av gräshoppor, vårtbitare och syrsor
 Mullvadssyrsa Gryllotalpa gryllotalpa med utfällda vingar. Lägg märke till de starkt specialiserade frambenen för grävning i jorden.
Författare Ulf Carlberg, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet. Litteraturtips:
Bellman, H., 1988, A Field Guide to the Grasshoppers and Crickets of Britain and Northern Europe. (London)
Brown, V. K., 1983, Grasshoppers. Naturalists´ Handbook, 2:1-65, pl. 1-4. (Cambridge)
Göransson, G., 2001, Mina insektsvandringar (Stockholm)
Holst, K. T., 1986, Tha Saltatoria (Bush-crickets, crickets and grasshoppers) of Northern Europe. - Fauna Ent. Scand., 16: 1-125.
Marshall, J. & Haes, E.C.M. , 1990, Grasshoppers and allied insects of Great Britain and Ireland (Colchester)
Ragge, D., R., 1965, Grasshoppers, Crickets and Cockroaches of the British Isles. (London)
Sandhall, Å. & Ander, K., 1978, Gräshoppor, syrsor och deras släktingar. (Stockholm)
von Borck, J. B., 1848, Skandinaviens rätvingade insekters natural-historia (Lund)
|
|
Sidan senast uppdaterad: 2011-01-27
|
Skriv ut
