I motsats till fågelvingar saknar flygande insekters vingar muskelbyggnad. Insekternas vingar består av två kitinlager, som är lagda över varandra. De är förstärkta av ett nätverk av ihåliga ribbor. Vingarna är enbart effektiva aerodynamiska ytor som kontrolleras från insekternas mellankropp. Vingarna är fästade vid mellankroppen genom kopplingsanordningar, som verkar likt en serie kulleder så att vingarna går att röra i olika riktningar. Insekternas mellankropp är ett komplex av flygmuskler.
Blomflygan, Scaeva pyrastri, på vingarna. Foto: Lars-Åke Janzon.
Mellankroppen är som en låda med dels stela, dels böjliga väggar. Hos flertalet insekter kommer drivkraften för vingarna från de lodräta och de längsgående vingmusklerna. Vingmusklerna är inte förenade med vingarna, utan med mellankroppens innerväggar. När mellankroppens form förändras, på grund av muskelrörelserna, så rör sig vingarna. Sättet att överföra kraft från mellankroppen till vingarna varierar från en insektsgrupp till en annan.
Vinge från Trollslända. Bredd 5mm. Foto: Ulf Carlberg.
Vingslag per sekund:Medelstor dagfjäril Flickslända Skorpionslända Trollslända OllonborreSvärmare Blomfluga Humla Husfluga Stickmygga Fjädermygga Knott
|
5-10163025-405050-9012013020060010001046
|
Flyghastighet i km/timme:Dagsländor, små markgräshoppor Jordhumla, guldbagge Febermygga Ekoxe, flicksländor Ollonborre, kolfjäril, geting Spyfluga Ökengräshoppa SvärmareBin, fäbromsarBålgeting Stor trollslända Styngflygan Cephenomyia pratti
|
1,83,03,25,49,0111618222525-3040
|
Den högsta kända vingslagsfrekvensen för någon insekt under naturliga förhållanden är 1046 vingslag i sekunden för ett knott av släktet Forcipomyia. Den lägsta vingslagsfrekvensen som rapporterats för någon insekt är 5 vingslag i sekunden för en makaonfjäril Papilio machaon.
Skriv ut