|
 Bålgeting. Foto Bert Gustafsson.
Det som i dagligt tal betraktas som getingar är de surrande svarta och gula insekterna som kan stickas och vålla obehag. Egentligen borde de kallas för "sociala" getingar, eftersom har ett socialt levnadsmönster - till skillnad från de getingar som har ett solitärt sätt att leva. Förutom att vara betraktade som allmänt irriterande och besvärliga, så är deras stick oftast smärtsamma och för känsliga personer kan de vara mycket farliga. Många arterGetingarna har en världsvid utbredning och det finns cirka 3 250 olika arter. De flesta arterna finns både i tropiska och subtropiska områden. 12 arter av dem som vi kallar för getingar, det vill säga de sociala getingarna, sköter om sin egen avkomma. Av de solitära getingarna finns det 37 arter i Sverige. Dessutom finns ytterligare en art som tillhör pappersgetingarna.
 Vanlig geting. Foto: Bert Gustafsson
Solitära eller socialaMan skiljer på solitära och sociala getingar. De solitära lever inte i samhällen och har ingen arbetarkast, bara honor och hanar. Honorna bygger egna bon av lera eller så utnyttjar de redan befintliga håligheter i trä där de lägger sina ägg. Varje ägg förses med ett förråd av insektslarver som honan förlamat med sitt gift. De blir sedan föda åt den egna larven. Bland de sociala getingarna finns honor, hanar och arbetare. Arbetarna är sterila honor och har därmed gadd. De flesta arter lever i ganska stora ettåriga samhällen. De tre arterna snyltgetingar bygger inga egna bon utan utnyttjar andra arters bon. Därför behöver de inte ha någon egen arbetarkast.
Sociala getingars livsförloppGetinghonan, drottningen, som blev befruktad föregående höst, kommer fram på våren efter att ha övervintrat på en skyddad plats. Hon börjar ganska omgående bygga ett nytt bo med en stomme av tuggat träd. Inuti det nya trähöljet bygger hon upp celler där hon lägger ett ägg i varje cell. Ur äggen kläcks larver som drottningen föder upp med nektar och kött i olika former (oftast insekter) som hon samlat. Efter några veckor förpuppas larverna, och pupporna kläcks efter ytterligare någon/några veckor. De individer som kläcks är sterila honor, som kallas för arbetare. Arbetarna tar nu över drottningens uppgifter att bygga vidare på boet och att utfodra larverna. Drottningen koncentrerar sig nu enbart på att producera ägg. Är det en varm och inte alltför fuktig sommar kan boet och därmed individantalet i boet bli stort. Mot slutet av säsongen, d.v.s. när dagsljuset blir kortare, ser drottningen till att det föds individer av både hanligt och honligt kön. De nykläckta drottningarna skall nu para sig med hanarna från andra bon, och efter parningen går honan till övervintring. Det är alltså de nya drottningarna som skall bilda nya samhällen nästkommande år, medan de gamla drottningarna, arbetarna och hanarna kommer att dö.
Boet byggs av trä, som skrapas loss från exempelvis döda träd, som tuggas med saliv till pappersmassa. Det placeras fritt hängande under tak, i grenar, i underjordiska hålor eller i ihåliga träd. Boet består av kakor av sexkantiga celler i flera våningar och omges vanligen av ett hölje.
BålgetingBålgetingen är vår största getingart. Den känns lätt igen på den mer gulröda färgen på bakkroppen och de rödaktiga partierna högt på huvudet. Trots att den är stor och brummar kraftigt när den flyger är den vår mest fridsamma geting!Det finns många sägner, myter och vandringshistorier om bålgetingen, och den framställs ofta som attackbenägen. Sanningen är att man måste provocera den ordentligt för att få den att gå till attack och stickas. Bålgetingen är en karaktärsart för eklandskapet, det är bland annat därför den är är utsedd till Smålands landskapsinsekt. Den väljer gärna en hålighet i ett gammalt träd, eller kanske ett vindsutrymme som boplats.
JordgetingarDe getingar som placerar sina bon i underjordiska hålor kallas för jordgetingar. Av våra getingar är det endast tre arter som bygger bo i jorden. De kallas vanlig-, syd- och rödgeting och är våra vanligaste getingarter. Men dessa tre arter bygger även bo ovanför marken och gärna i människans närhet. Då boet är placerat i jorden och vi kommer klampande uppstår vibrationer i marken - och självfallet i boet. Det är en naturlig försvarsinstinkt hos getingarna, de vill genast undersöka, och helst söka jaga bort, det som åstadkommit störningarna. Är boet placerat ovan jord uppstår nästan aldrig samma situation.
Vanlig getinghane som söker nektar. Hanen har långa antenner och saknar gadd.
Nyttodjur - födaGetingar är rovdjur och fångar bl.a. mängder av insektslarver som de utfodrar sina egna larver med. Vilka insektsarter de tar mest beror på den tillgång som finns i de närmaste omgivningarna. De vuxna dricker dock främst nektar och en sockerhaltig saliv som de egna larverna avger, men de äter även frukt, kött och fisk. På sensommaren koncentreras ofta getingar kring mogna frukter och andra sötsaker. Getingar har bitande mundelar och en kort, bred tunga. Med den kan de slicka i sig nektar från blommor där nektarn är lätt att komma åt. Rosväxter, flock- och korgblommiga växter hör till dem som har getingvänliga blommor med lättåtkomlig nektar.Getingarna besöker våra vanligaste frukt- och bärväxter - som äpple, päron, plommon, körsbär, jordgubbar, hallon och björnbär - som tillhör familjen rosväxter, och pollineras också i hög grad av dem. NektarTrädgårdens och dess gästerDen virtuella floran
Här syns gadden på en bålgeting
GiftHos getingar, liksom hos andra gaddsteklar, är äggläggningsröret ombildat till en tagg som är i förbindelse med en giftblåsa. Giftet är komplext, och består av en rad aminer, peptider och proteiner, vilka har en starkt smärtframkallande verkan. Gadden sitter i bakändan på getingen. Taggen saknar hullingar, och getingar kan, till skillnad från tambiet, sticka flera gånger.
Ta avstånd från getingarAtt hålla getingarna borta från maten under den mest intensiva säsongen är nästan omöjligt. Det mesta i matväg lockar. Favoriter är allt som innehåller animaliskt protein och sådant som innehåller socker. Getingar dras till alla former av kött, fisk, skaldjur och ägg. Särskilt högt i kurs står rå fisk och fiskrens. Den lukten känner getingarna på långt håll. Serverar du sushi på uteplatsen i augusti finns de där tämligen omgående.
När det gäller sötsaker provar getingarna sig fram. De smakar helt enkelt på det som bjuds och ser om de gillar det eller inte. Är det sött vill de ha mer och stannar kvar. Där sockret ingått i någon form av jäsningsprocess finns en doft som attraherar getingar. Därför är de gärna i glaset med öl, vin eller annan dryck med alkohol. I saft, sylt och läsk lockar fruktresterna getingarna med sin doft. Det kan vara bra att tänka på när det är dags för sommarens måltider utomhus - getingar är fullständigt ointresserade av grönsaker och osötat bröd. Getingar reagerar även på kläder - även det något att tänka på under getingtider. Man bör helst inte locka dem till sig med exempelvis mångfärgade, blommönstrade skjortor och klänningar.
Sociala getingar, svenska arter
|
| Polistes biglumis
|
Pappersgeting (mörk pappersgeting)
|
| Vespa crabro
|
Bålgeting
|
| Dolichovespula media
|
Buskgeting (mellangeting)
|
| D. norvegica
|
Nordgeting (norsk geting)
|
| D. saxonica
|
Takgeting (saxisk geting)
|
| D. norwegicoides (= D. loekeni)
|
Tajgageting
|
| D. sylvestris
|
Skogsgeting
|
| D. adulterina
|
Taksnyltgeting
|
| D. omissa
|
Skogssnyltgeting
|
| Vespula austriaca
|
Rödsnyltgeting
|
| V. rufa
|
Rödgeting (rödbandad geting)
|
| V. vulgaris
|
Vanlig geting
|
| V. germanica
|
Sydgeting (tyskgeting, brokgeting)
|
|
|
Systematik:Rike: AnimaliaStam: ArthropodaKlass: InsectaOrdning: HymenopteraFamiljer: Vespdae, EumenidaeSystematikFörfattare och fotograf där inte annat anges är Lars-Åke Janzon, fil.dr.,
Naturhistoriska riksmuseet
|
|
Sidan senast uppdaterad: 2011-09-05
|
Skriv ut
