Faraomyra


Monomorium pharaoensis
Om man inomhus får syn på en gulaktig väldigt liten myra, långt mycket mindre än sommarens vanliga små myror, kan det vara en faraomyra som man har fått som objuden gäst i sitt hus.
Faraomyra.
Faraomyra.

Utseende


Faraomyrans kropp är bärnstensgul med en något mörkare bakkroppsspets. Arbetare blir 2,0-2,4 millimeter lång, hanen 2,8-3,0 millimeter och drottningen 4,0-4,8 millimeter. Vuxna individer är bevingade under en kort tid, men de flyger inte.

Biologi


Livscykeln för faraomyran är kort, den totala utvecklingstiden från ägg till färdig myra är bara omkring 5-7 veckor. Larvstadiet varar 18-24 dygn och puppstadiet 9-12 dygn. Hanen lever bara i 2-3 veckor. Drottningen lever längre, upp till 9 månader. Under tiden lägger hon omkring 500 ägg.
Faraomyra.

Föda


Faraomyran är allätare, men har en speciell förkärlek för sötsaker och proteinhaltiga födoämnen. Menyn kan exemplevis bestå av socker, sylt, rått eller kokt kött, blod, fett, döda insekter, exkrementet från råttor och möss. Således gör detta att den trivs mycket väl i livsmedelslager, restauranger - men inte så ofta i privata hem. I sådana miljöer är den mer irriterande än skadedjur. Men då den även tycker om att dricka vatten kan den i sjukhusmiljöer sprida sjukdomar genom att den söker vätska från sår och bandage, och sedan kryper in i sterila förpackningar.

Förekomst och spridning


Faraomyran är ursprungligen en tropisk art som trivs bäst vid 27-30° C (under 18o C klarar den inte att fullborda livscykeln.) Således är den helt beroende av uppvärmda hus för att klara sig utanför sitt naturliga utbredningsområde.

Faromyran lever kolonivis med många drottning i samma bo (i motsats till andra myror). När ett samhälle nått en viss storlek, lämnar drottning och några arbetsmyror samhället, och tar med sig en del ägg och larver och etablerar ett nytt samhälle. Satellitsamhällen står i kontakt med varandra, och lever fredligt sida vid sida, totalt kan de innhålla miljontals individer.

Faraomyra ovanifrån.
Då faraomyran är vanlig i varmare trakter har den kommit till andra delar av världen då myran och människans vägar korsats, exempelvis på handelsvägar. Numer är den en art med kosmopolitisk utbredning. Till England kom den redan 1828. År 1884 påträffades den i boningshus och bagerier i Åbo och Helsingfors, där de troligtvis kom med mjölmattor från Ryssland. När den kom in i vårt land är osäkert, men 1908 ansågs den troligtvis  finnas i Sveriges sjöstäder. Numer kan den följa med hemvändande turister då faraomyrans små samhällen faktiskt kan rymmas i en valnöt eller knivskaft, eller varför inte ett chokladpaket.

På grund av sin ringa storlek och att man näppeligen ser myran och med de små väl gömda bona är faraomyran en mycket god överlevare, vilket ur vårt perspektiv gör den till ett svårbekämpat skadedjur.

Naturaliehistoria - Linné och Hasselquist


När Linné 1758 i tionde upplagan av Systema naturae per regna tria ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis beskriver världens kända myror, placerar han alla 17 arter i släkter Formica, och faraomyran pharaonis är en av dessa. Artbeskrivningen är mycket kort och koncis - egentligen bara röd myra med mörk bakkropp. Vad som även är intressant i sammanhanget, är att han anger artens hemvist till Egypten och att exemplaret han studerat kommer ifrån drottning Lovisa Ulrikas naturaliekabinett på Drottningholm (M. L. U.)
Linnés text om faraomyran.
Den av Linnés lärljungar som var i dessa trakter av världen var Fredric Hasselquist. Han föddes i Törnevall, Östergötland 1722. Han studerade först i Linköping, sedan vid Uppsala univeritet, där disputerade han för Linné (1747) och även för Rosen von Rosenstein (1749). Så med studier dessutom i arabiska och orientaliska språk (1749) i bagaget och fri passage av lenatiska kompaniet, var Hasselquist väl rustad för att beträda resan till det Heliga landet för att studera Bibelns växt- och djurvärld. Färden gick till Smyrna (Ismir), Egypten, Syrien, Palestina, Cypern, Rhodos, Chios och åter till Smyrna. Dock var Hasselquist vid klen hälsa redan vid tiden för avresan, varpå hans värv i fjärran land tärde på krafterna, och han dog i lungsot 1752 blott 27 år gammal i byn Badga nära Smyrna. Hasselquist var ledamot av Kungliga vetenskapsakademien och Abraham Bäck höll åminnelsetalet över honom.

Om det inte vurit för den ansvarskännande svenska kunsul Rydelius i Smyrna så hade Hasselquists vetskapliga samlingar och manuskript skingrats bland de otaliga fordringsägarna som flockades kring skulden av 14 000 daler kopparmynt som han lämnat efter sig. Den gode mannen kontaktade Linné som i sin tur kontaktade sin gode vän Abraham Bäck som i sin tur bad drottning Louvisa Ulrika betala Hasselquists fordringsägare - vilket skedde. Således räddades både samlingarna och manuskripten hem till Sverige. Linné redigerade och utgav 1757 Hasselquists Iter Palestinum. Och på så sätt kom den lilla faraomyran som Hasselquist insamlat i skuggan av egyptens väldiga pyramider, att ingå i drottning Lovisa Ulrikas naturaliekabinett på Drottningholm, och som Linné kom att inkludera i Systema Naturae...(1758).

Nästan hundra år senare, år 1855 kom den eurpeiske myrforskaren Dr. Gustav L. Mayr (1830-1908) verksam i Wien att upprätta ett nytt släkte Monomorium. Några år senare (1862) placerade han faraomyran i det släktet där den fortfarande finns kvar. Släktet är stort och innehåller nu flera hundra arter.

Namnförklaring


Det svenska namnet faromyra är en direkt översättning av det vetenskapliga namnet, och dök upp först 1904 i vårt språk (enligt SAOB)

Det vetenskapliga namnet på släktet Monomorium kan spåras från de grekiska orden mono som betyder en eller ensam, och morion som betyder del, sektion eller medlem - dock är innebörden av kombinationen inte helt klar. Det ursprungliga släktnamnet Formica kommer från latinets ord för myra. Artnamnet pharaoensis är en latinisering av farao.

Systematik:


Rike: Animalia (djur)
Stam: Arthropoda (leddjur)
Klass: Insecta (insekter)
Ordning: Hymenoptera (steklar)
Familj: Formicidae (myror)
Släkte: Monomorium
Systematik

Författare och foto: Ulf Carlberg, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet

Litteraturtips


Aurivillius, C., 1908, Hymenoptera. I. Gaddsteklar. Aculeata. Åttonde familjen. Myror. Formicidae. - Entomologisk Tidskrift, 29: 1 - 36
Collingwood, C., A., 1979, The Formicidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. - Fauna entomologica scandinavica, 8: 1 - 174. (sidorna 62 - 64 handlar om faraomyran).
Dal, B., 1996, Sveriges zoologiska litteratur. En berättande översikt om svenska zoologer och deras tryckta verk 1483 - 1920. (Kjuge) (sidorna 61 - 63, 97, 343 handlar om Hasselquist).
Hölldobler, B. & Wilson, E. O., 1991, The ants. (Berlin etc.)
Lönnberg, E., 1913, Linnés föreläsningar öfver djurriket - med understöd af svenska staten för Uppsala universitet utgifva och föresedda med förklarande anmärkningar. (Uppsala och Berlin) (sidan 592 handlar om Hasselquist).
Mayr, G., L., 1862, Myrmecologische Studien. - Verhandelungen der Kaiserlich-Königlichen Zoologisch-Botanischen Gesellschaft in Wien, 12:649 - 776 + Taf XIX.
Mourier, H., Winding, O. & Sunesen, E., 1976, Skadedjur och andra gäster inomhus. (Stockholm).
Sanderman Olsen, S.-E., 1997, Bibliographia discipulis Linnaei. Bibliographies of the 331 pupils of Linnaeus. (Copenhagen) (sidorna 177-181 handlar om Hasselquist).
Åkerlund, M., 1991, Ängrar - finns dom...? Om skadeinsekter i museer och magasin. (Stockholm).
Sidan senast uppdaterad: 2010-03-01
Naturhistoriska riksmuseet
Telefon: 08-519 540 00 (växel)