Huggorm. Foto: Lars-Åke Janzon
Förekomst av mer eller mindre giftiga djurarter tycks snarare vara regel än undantag, särskilt i varmare länder. Oftast är det ormar man hör talas om när det gäller giftiga djur. Några av dem har ju även begåvats med så föga trevliga trivialnamn som t.ex. dödsorm och hundrastegsorm, dvs man går bara hundra steg efter det att man blivit biten. Giftiga organismer finns dock inom de flesta djurgrupper, dock aldrig hos fåglar och sällan hos däggdjur.
Gift
Många djur producerar själva sitt gift med hjälp av specialiserade celler. Andra djur kan t.ex. äta upp andra giftiga djur eller växter och på så sätt själv bli giftig. Detta är vanligt både bland insekter och havslevande djur. Gifter är ofta komplicerade till sin sammansättning, och består av många olika substanser, allt från enkla organiska föreningar till komplicerade enzymer. Olika typer av gifter kan påverka nervsystemet, hjärtfunktionen, blodsystemet, eller orsaka lokal vävnadsdöd.Äta eller ätas
Frågan att äta eller ätas är något alla djur ställs inför. Att kunna försvara sig och undvika att bli andras föda är en förutsättning för eget liv, men man måste också själv kunna få tag i föda så att man kan överleva. Försvara sig kan man göra på många sätt. Man kan inta hotande kroppsställningar, göra skrämmande åtbörder, spela död på låtsas, ha ett skyddande pansar eller vara giftig.Anfall eller försvar
Vad det gäller giftiga djur skulle man förenklat kunna säga att det finns två typer. Den ena typen använder giftet som försvar mot sina angripare, medan den andra skaffar sig föda med hjälp av giftet. Hos djur som lever i havet fyller gifterna hos de flesta arter en försvarsfunktion. Giftormarna, å andra sidan, använder sig av giftet som ett offensivt vapen. En del djur, t.ex. skorpioner, använder sig av giftet både som försvarsvapen och som attackvapen.
Författare och foto Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseetLitteraturtips:
Bettini, S. (Red.), 1978, Arthropod Venoms (Berlin, Heidelberg, New York). [Handbuch der experimentellen Pharmakologie, Heffter-Heubner / Handbook of Experimental Pharmacology, New Series, 48: I-XXXIII, 1-977]
Edström, A., 1988, Djurens gifter. (Lund)
Skriv ut