Pärluggla
Aegolius funereus
Pärluggla är en tämligen liten uggla med stort huvud och platt hjässa. Det är sannolikt den talrikaste av våra svenska ugglor. Den finns i större delen av landet, och häckar ibland även på Gotland trots att sorkar saknas där. Det är en typisk barrskogsuggla, men finns även ganska långt upp i fjällen. Det är en nattaktiv uggla, och därför ser man den sällan. Däremot kan det typiska lätet, ett förvånansvärt högt ´po-på-på-på-på-på´, höras under senvinter- och vårnätter. Ordet uggla kommer sannolikt från ett mycket tidigt existerande och urnordiskt ´uwwalon´, som med tiden blev vårt uggla (i språkhistorien är en ljudväxling mellan w och g inte alls ovanligt).
Pärlugglor är en så kallad invasionsart, som flyttar söderut i stor mängd på grund av att näringstillgången (= smågnagare) i hemområdet minskat eller totalt har kraschat. Det finns dock vissa tecken som tyder på att de gamla hanarna försöker stanna i det egna området ändå, medan honor och ungar är mer flyttningsbenägna. Under invasionsår av pärlugglor brukar man framför allt kunna hitta dem under flyttningstiden som infaller i september-oktober. 2008 är det senaste invasionsåret, och 10-tals pärlugglor kunde exempelvis ses under flera dagar i fyrträdgården på Ottenby i slutet av september.
Skriv ut
